Reinfeldts revolution bra för demokratin

Publicerad
Uppdaterad
Svårigheterna för de borgerliga att samarbeta och bilda trovärdiga regeringsalternativ handlar om att andra mål setts som viktigare än regeringsmakten. Den borgerliga alliansen och Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs förändring av moderaterna skapar för första gången på länge ett seriöst alternativ till socialdemokraterna.
Det skriver statsvetaren SVEND DAHL.

Socialdemokraterna

har med sitt långvariga regeringsinnehav kallats ett av världens mest framgångsrika politiska partier. Det gör det rimligt att tala om de borgerliga partierna som några av världens mest misslyckade. Frågan är vad de egentligen gjort för att nå dit. En betydelsefull faktor är de borgerliga partiernas oförmåga att presentera sig som ett trovärdigt regeringsalternativ. Konflikter under valrörelserna och gräl inför öppen ridå inom regeringarna har varit vanligt förekommande. Det är därför knappast förvånande att svenska väljare har lägre förväntningar på potentiella borgerliga regeringar än på socialdemokratiska. Under det senaste året har det ändå sett ut som om borgerligheten varit på väg att ändra på detta. Moderaternas rörelse mot mitten har gjort att de sakpolitiska skillnaderna är mycket mindre än tidigare. Och sedan mötet hemma hos Maud Olofsson förra sommaren har samarbetet visat sig ge utdelning i opinionsmätningarna. De senaste veckorna har vi fått se att denna utveckling är långtifrån självklar. Försprånget i opinionsmätningarna har sjunkit ihop. Men framförallt har det blivit tydligt att samarbetet är långtifrån så stabilt som det ett tag verkade.

Centerns reaktioner

efter katastrofkommissionens rapport visar hur nära till hands det fortfarande ligger att bryta samarbetet för att profilera det egna partiet. Två moderata riksdagsledamöter, Patrik Norinder och Henrik Westman, har i P1 förklarat att de inte längre känner igen sitt parti och att de har svårt att med glädje engagera sig i valrörelsen. Och samtidigt skrev Timbros Mattias Svensson här på sidan fyra att han vill se mer av ideologiskt radikala åsikter hos moderaterna. Bakom dessa utspel ligger två vanliga föreställningar bland borgerliga politiker. Ingen av dessa håller emellertid för en närmare granskning. Det första tankefelet är att de borgerliga partiernas styrka skulle ligga i deras mångfald. Genom att vara fyra partier med olika politik och profil tänker man sig kunna locka fler väljare än om man hade ett nära samarbete eller bildade ett gemensamt parti. Verkligheten är dock den att de borgerliga partierna genom att profilera sig mot varandra i huvudsak byter väljare med varandra. Blockets storlek är konstant, men styrkeförhållandena mellan de enskilda partierna varierar. Det är först när man samarbetat och visat trovärdighet som regeringsalternativ som man lyckats vinna över de socialdemokratiska marginalväljare som kan ge de borgerliga partierna regeringsmakten. Det andra felet är uppfattningen att det skulle vara viktigt att inta ideologiskt radikala positioner. Detta förhållningssätt gör att partierna lyfter fram sina ideologiska hjärtefrågor som möjligtvis engagerar partiarbetarna, men få väljare. Det kan rentutav, som moderaternas skattesänkningskrav i valrörelsen 2002, skrämma bort annars positivt inställda väljare. Oavsett partipreferenser värderar svenska väljare frågorna om social trygghet högt. Det parti som anses ha den bästa politiken på området har med andra ord ett stort försprång.

Men om strategin

att profilera varje parti ideologiskt bidragit till att hålla de borgerliga partierna borta från regeringsmakten, varför har man så länge hållit fast vid den? Och varför finns det nu en seriös risk att man kastar bort den trovärdighet man byggt upp genom allianssamarbetet? Man antar kanske att det självklara målet för varje politiskt parti är att nå makten. I forskningen kring politiska partier menar man dock att ett annat mål, partiorganisationens stabilitet, ofta får en överordnad ställning. En viktig förklaring till de borgerliga partiernas agerande är sannolikt att partiledningarna snarare prioriterat att inte skaka om den egna partiorganisationen. Att det finns många som hellre ser det egna partiet i en invand oppositionsroll än i regeringsställning understryks inte minst av de missnöjda moderaternas utspel.

Ett ökat samarbete

mellan partierna ökar visserligen chanserna att kunna bilda en borgerlig regering, men är samtidigt förknippat med stora risker. Ju mer ett parti försöker vinna väljare som tidigare inte röstat på partiet, desto mer riskerar man att undergräva den kollektiva identitet som finns bland de partiaktiva. Att lyfta fram ideologiska hjärtefrågor kan däremot ses som ett säkert val för en partiledning som vill slå vakt om det egna partiets position. De partiaktiva känner igen sitt parti, även om det sker på bekostnad av chanserna att nå regeringsmakten. I längden blir denna oförmåga att uppträda som ett regeringsalternativ inte bara ett problem för de väljare som vill se en borgerlig regering, utan även för demokratin.

En central del

i demokratin är möjligheterna att ställa de styrande till ansvar. Formellt finns förstås möjligheten där. Men saknas ständigt realistiska alternativ till den sittande regeringen inskränks de praktiska möjligheterna till ansvarsutkrävande avsevärt. Den borgerliga alliansen och Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs förändring av moderaterna är den bästa chansen på mycket länge att ändra på detta och erbjuda väljarna ett seriöst alternativ till socialdemokraterna. SVEND DAHL

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag