Uppgifterna om att fredspristagaren Al Gore bor i en extravagant 20-rumsvilla i Nashville har blivit en snackis. Hans stora bostadsyta, den uppvärmda poolen, den rikliga trädgårdsbelysningen och den eldrivna grinden har setts som ett bevis på att vicepresidenten inte lever som han lär.
Klimatförnekare och högerkritiker slickar sig om munnen när de för ryktet vidare. Al Gores vänner i miljörörelsen blir besvärade och den enda försvarslinje de har lyckats komma på är att påpeka det ojusta och plumpa i angreppet.
Ingen försvarar Al Gore – trots att det finns goda skäl att göra det.
Vi blir rikare och rikare. För trettio år sedan var den genomsnittliga bostadsytan i Sverige 27 kvadratmeter per person. Nu använder vi 44 kvadratmeter.
I det rikare USA utnyttjar man i genomsnitt 70 kvadratmeter. Det är helt naturligt att vi i takt med ökad välfärd kommer att lägga mer resurser på våra bostäder.
En mycket rimlig framtidsprognos är att vår bostadsstandard kommer att förbättras kraftigt i framtiden.

Nu säger miljöaktivisterna att det här är orimligt och att lyxvillorna inte går att kombinera med en planet i balans. Om alla hade lika höga elräkningar som Al Gore så skulle klimatet kollapsa.
Ett helt riktigt påpekande om denna uppgradering skulle ske över en natt, om det inte skedde någon teknisk utveckling överhuvudtaget och om vi inte hittade nya sätt effektivisera energianvändningen.

Men så är det naturligtvis inte. Tekniken utvecklas, nya kraftkällor kommer till och vi hittar sätt att komma till rätta med koldioxiden.
Redan i dag finns det nybyggda passivhus som är så välisolerade att de klarar sig med den värme som alstras av hushållsmaskinerna och de boende själva. Man behöver inte ens installera element i husen och detta i ett så pass kallt land som Sverige.
I den här utvecklingsprocessen spelar konsumenterna en viktig roll.
Inte minst spjutspetskonsumenterna som är tidiga med att konsumera det nya.
Al Gore är en sådan spjutspetskonsument. Han har en hyfsad köpkraft och kan kosta på sig en hel del. Det är genom honom och hans gelikar som det går att hitta sätt att göra också 20-rumsvillor klimatneutrala.

Det är nu när 20-rumsvillorna är relativt få som vi kan kosta på oss det experimenterande som behövs för att få fram den nya tekniken. Så att när våra barnbarns barn relaxar i sina pooler så kan de med gott samvete konstatera att de inte sliter på miljön.
Al och hans hustru Tipper tog över ett gammalt hus som naturligtvis inte var så energieffektivt. Men när de inte är på resande fot jobbar de med ett projekt för att förbättra huset.
Man installerar solpaneler, byter ut till lågenergilampor och så vidare.
Antagligen har de råd med det inom sin egen budget annars hade sådana åtgärder varit en lika värdig användning av Nobelpriset som att skänka bort det.
Många borgerliga har stött sig på att Al Gore känns vänster och man ogillar hans retorik.

Men faktum är att Al Gore bör föras till det teknikoptimistiska lägret. Det visar han inte bara med sin egen livsstil utan också genom att kraftfullt argumentera för lösningen att pumpa ner koldioxid i marken.
En tekniklösning som miljörörelsen helt blundar för eftersom den på något sätt känns onaturlig.
Det finns dock redan fungerande experimentanläggningar och det är svårt att tänka bort det här alternativet om vi snabbt ska lyckas få ner koldioxidmängden i atmosfären. Al Gore är dessutom svagt positiv till kärnkraft, vilket inte heller brukar föras fram i den svenska debatten.
När alla andra lämnar Al Gore i sticket ser jag ingen annan lösning än att kraftfullt träda fram till hans försvar.
Sanna miljövänner ser tekniken och tillväxten som lösningar på miljöproblemen, inte som orsaker.

Jonas Frycklund
Jonas Frycklund är ekonom på Svenskt näringsliv och
författare till boken ”Yppighetens nytta” (Timbro förlag). Han bor i en nybyggd lägenhet som är 44 procent mer energieffektiv än den gamla.