Tryckfrihetens källskydd finns inte till för att skydda journalister och göra dem immuna från rättssamhällets utredningar.
Källskyddet finns där för att skydda medborgare som kontaktar den fria pressen för att peka på orättvisor och sådant som är fel.
Men när journalisten Trond Sefastssons dator togs i beslag vid en husrannsakan kände sig en hel journalistkår hotad och talar om grundlagsbrott och övergrepp.
Argumenterar man så blint, skapar man en helt rättsfri zon för den som kallar sig journalist. Föreställ er att Hells Angels startar en medlemstidning och skaffar utgivningsbevis. Blir då deras datorer omöjliga för polisen att granska? Den som bedriver ljusskygg verksamhet ska inte kunna gömma sig i journalistrollen.
Men Sefastssons intresse bör knappast förväxlas med allmänhetens eller journalistkårens. Allmänheten har ett dubbelt intresse i detta. För det första att vår rätt som medborgare att informera medierna inte urholkas och för det andra att ingen enskild, oavsett om han är journalist eller inte, undantas från rättssamhällets granskning.
Journalistkårens intresse är förstås att garantera ett fortsatt starkt källskydd och att behålla allmänhetens förtroende. Det sista gör man knappast genom att argumentera för att journalister inte ska kunna utredas av polisen på samma sätt som andra.
Den situation vi nu befinner oss i är ohållbar. Sefastsson påstår att de brott han är misstänkt för inte har begåtts under hans tjänstgöring som journalist. Således finns det inget särskilt behov av källskydd enligt tryckfrihetsförordningen. Samtidigt hävdar han, och har troligtvis rätt i, att hans dator innehåller information som han samlat på sig som journalist och således omfattas av källskyddet.
Det är inte rimligt att polisen kan få del av den information som kommer ur det journalistiska värvet. Men inte heller att Sefastsson undgår en grundlig brottsutredning.
Tingsrätten och justitiekanslern som ska ta ställning till beslaget av datorn bör skydda allmänhetens intresse i saken. Det finns en lösning. Överlåt till notarius publicus att rensa materialet i datorn från de uppgifter som omfattas av källskyddet. På så vis kan polisen utreda utan att någon uppgiftslämnare hamnar i kläm eller polisen får överskottsinformation som kan skada källor.
Jag har förståelse för journalistkårens ryggmärgsmässiga försvar för källskyddet. Det är nödvändigt. Men vid lite eftertanke måste det också stå klart att ett strikt förtroende för journalistiken faktiskt förutsätter att spelreglerna i samhället gäller lika för alla. En väl genomförd polisutredning i fallet Sefastsson är viktig för att allmänhetens förtroende för granskande journalistik kan upprätthållas.
MAGNUS LJUNGKVIST
Magnus Ljungkvist är socialdemokratisk bloggare och pressekreterare.
