I morgon - cirka tusen år senare - står Roy Hodgsons skadedrabbade engelska landslag på tur att tuktas till underkastelse. På tisdag gör vi sedan, under ledning av chefsexekutor Ibrahimovic, rotmos och fläsk av Laurent Blancs halvdiviga fransoser.

Vips är vi i kvartsfinal, sannolikt mot fåfänga italienare eller mätta spanjorer. Och när vi väl fått upp ångan är ju ett svenskt EM-guld mest en formsak.

Okay, jag överdriver kanske en smula. Men - och jag säger detta för att ingjuta mod och hopp i en efter Ukrainahaveriet sargad fotbollsnation - utgångsläget är betydligt ljusare än det kändes efter gamle Schevtjenkos kliniska målnickar.

Faktum är att två oavgjorda kan räcka. Alltså att vi går till kvartsfinal med endast två poäng!

Ni tror jag hallucinerar? Nej, då, jag äter förutom köpechampinjoner så här års bara egenplockad svamp - torkade trattisar; och kanske lite ordentligt förvällda murklor också.

Om Ukraina slår både Frankrike och England, kan vi mycket väl gå vidare på exempelvis två 1-1-matcher. Det kokar då ner till målskillnad och gjorda mål. I första hand i inbördes möten - den specialintresserade kan läsa vidare på nätet.

Men är det inte rätt osannolikt att Ukraina tar full pott? Jovisst. Men jag tog upp detta scenario för att visa på tabellmatematikens komplexitet och inte sällan överraskande slutsatser.

Nu till huvudscenariot: Fyrapoängsscenariot. Det beskriver en händelseutveckling där oavgjort med England är ett okej resultat! Vilket ju går på tvärs mot många människors tro att Englandsmatchen är en vinna-eller-försvinna-match. Men i den verkliga världen är det endast förlust som stänger dörren för avancemang. Oavgjort räcker alltså, om vi sedan slår Frankrike.

Har jag sagt att tabellmatematik är komplext?

Bra, för det finns ett scenario som tvingar oss att slå England. Nämligen att Ukraina tar poäng mot Frankrike och går upp på minst fyra poäng - plus att England slår Ukraina i sista omgången och går upp på fem poäng. Alltså en mot Frankrike + en mot Sverige + tre mot Ukraina.

Då räcker inte de fyra poäng vi erövrar om vi kryssar mot pub-alkisarna och spöar grodätarna. Ukraina tar oss på inbördes möte om de också stannar på fyra.

Det trots allt ganska så underbara i detta delscenario, är att Ukraina-Frankrike-matchen spelas före Sverige-England. Vilket betyder att vi speltaktiskt kan anpassa oss till de tabellmatematiska förutsättningarna: Hur hårt ska vi gå för seger om det står lika med kvarten kvar?

Det finns fördjupningar i Fyrapoängsscenariot - till exempel vinst mot England och kryss mot Frankrike. Jag har inte utrymme att gå in på dessa djupare här. Men de är principiellt likartade och förstärker därför bilden av ett utgångsläge som är långt ifrån så förtvivlat som många tror.

Tyvärr tycker jag att sportredaktioner på både tidningar och tv är lite slafsiga när det gäller tabellmatematisk analys. Man orkar eller vill eller kan inte göra jobbet - vilket är underligt med tanke på den enorma kunskap och analysförmåga som dagligen manifesteras när det gäller taktik, spelsystem, psykologiska aspekter.

Det verkar hos journalister liksom ok ej att vara sopig på matte . Ett exempel: När sju juryländer återstod av Eurovisionsfestivalen var Loreen hundraprocentigt klar vinnare; det var matematiskt omöjligt för de ryska tanterna att komma ikapp. Även om de på slutet skulle få bara tolvor, och Loreen bara nollor.

Men för kommentatorerna Edward af Sillén och Gina Dirawi dröjde det ända tills det bara var tre länder kvar, innan de utropade vår fantastiska Loreen till segrare. Pinsamt sent, tycker jag.

Fine, man måste inte kunna räkna för att kommentera - men då kan man väl ta hjälp av någon?

Tillbaka till EM. Minns att Loreen sjöng knackigt i sitt första framträdande, semifinalen. Sedan blev det bra. Landslaget kan göra samma vändning. Jag menar, till och med matematiken är med oss!

Och så har vi Zlatan.

ERIK HÖRSTADIUS

Erik Hörstadius är debattör och journalist