Att samtyckande vuxna köper eller säljer sexuella tjänster har aldrig varit accepterat i Sverige. Under senare år har man argumenterat för att prostitution är ett uttryck för patriarkatet och därför förkastlig. Under 1970-talet talade man istället om en kommersialiserad form av sexualitet och anklagade kapitalismen.
Men sitt ursprung har avståndstagandet från prostitutionen i bibelns Moseböcker och de tio budorden. Följande kan man lära sig genom att läsa i de gamla lagböckerna:

Sexköpslagen bygger på en lång tradition av långtgående ambitioner att styra människors sexuella handlande.
Under 1700-talet präglades sexualpolitiken av uppfattningen att sex endast hör hemma i äktenskapet eller till och med borde vara begränsat till barnalstring.
Allt utomäktenskapligt köns-umgänge var enligt straff- bestämmelserna i 1734 års lag förbjudet. Lagen riktade sig mot människor som "övat synd" och hade till syfte att värna om sedligheten.
Ordet "hor" till exempel omfattade under denna tid inte bara sexsäljare utan alla som hade sexuella relationer utanför äktenskapet.
Dubbelt hor, det vill säga samlag där båda parter var gifta på varsitt håll, var den grövsta formen av utomäktenskaplig sexualitet, följd av enkelt hor, där en gift person hade sex med en ogift.
Både män och kvinnor bestraffades med böter, fängelse, straffarbete, spöstraff eller risslitning när de brutit mot Guds sjätte bud. Fram till 1780 var dubbelt hor belagt med dödsstraff.
När politiker och debattörer i dag håller fast vid att det alltid är förnedrande för en kvinna att sälja sex och att bli kallad för hora, knyter de an till denna kristna tradition. Uppfattningen att horan och prostitutionen är skamliga används förr som nu för att definiera en för kvinnor lämplig sexualitet.
Ett annat exempel på prostitutionslagstiftningens kristna ursprung är lagarna mot koppleri. Allt främjande av prostitution är i Sverige förbjudet, även om det gäller betalt sex mellan samtyckande vuxna.
Förmedlingen av sexuella tjänster är med andra ord straffbar, även om det inte upplevs som ett övergrepp av sexsäljaren. Kopplerilagen innebär till exempel att sexsäljare kan dömas om de hjälper och sam-arbetar med varandra.
Dessutom försvårar lagen prostituerades arbete genom att straffbelägga hyresvärdar som hyr ut lokaler som används för prostitution. Bestämmelsernas historia förtydligar att koppleri-lagen inte härrör av viljan att öka sexsäljares självbestämmanderätt.

I Sverige omfattade koppleri ursprungligen sammanförandet av personer till olovligt, det vill säga utomäktenskapligt, köns-umgänge i allmänhet. Först genom en stegvis avkriminalisering begränsades koppleri till främjande av prostitution.
Förövaren behövde aldrig, och behöver fortfarande inte, använda våld och offret måste inte uppleva dådet som ett övergrepp för att en kopplare ska kunna straffas.
Liksom för 50 år sedan, när koppleri fortfarande omfattade främjandet av utomäktenskapliga samlag i allmänhet, innebär koppleribestämmelserna idag en normering av sexuali-teten. De bygger på föreställningen att utomäktenskapliga sexuella förbindelser mot ersättning per definition är farliga och förnedrande, och någonting som vuxna människor måste skyddas mot.
Ett tredje exempel på sexualbrottens sedlighetstradition är deras rubricering i brotts- balken. Rubriken till brotts- balkens sexualbrottskapitel hette ursprungligen "Om sedlighetsbrott". Här samlades olika brott som tycktes strida mot den sexuella anständigheten i det lutherskt präglade Sverige.
När rubriken ändrades till "Om sexualbrott" 1984 upp- levdes det som en nödvändig modernisering av rättsspråket. Bestämmelserna förknippades inte längre med en kristen moraluppfattning, men para- graferna under den moderniserade rubriceringen fanns likväl kvar.

Saker har fått nya ord, men tankesätten lever kvar. Riksdagen borde reflektera mer över sexual-politikens idéhistoria. Är det verkligen rimligt att fortfarande straffbelägga sexuella handlingar som utförs mellan samtyckande vuxna? Borde inte lagstiftarna begränsa sig till att bestraffa sexuella övergrepp istället? Ser det moderna samhället ut som vi önskar oss?

SUSANNE DODILLET
Susanne Dodillet disputerar i helgen i idéhistoria vid Göteborgs universitet med avhandlingen "Är sex arbete?".