Många som sysslar med politik och politisk kommunikation kan vittna om de glapp som förefaller uppstå mellan de som utövar dessa verksamheter och de som akademiskt studerar dem.
I Expressen skriver docent Henrik Oscarsson om riksdagsledamöter som mikrobloggar med hjälp av verktyget Twitter, som ”ett mer eller mindre desperat sätt att visa att man finns och faktiskt håller på med väldigt viktiga saker hela tiden”.
Oscarsson menar också att som medel för opinionsbildning ”måste twittrandet betraktas som en katastrof”.
För oss bakom Almedalsbloggen, som också skapat webbsajten Twixdagen.se – där mikroblogginlägg från riksdagsledamöter och partier görs tillgängliga för en bredare publik – ter sig Henrik Oscarssons uttalanden märkliga.
Först och främst har vi svårt att se vad det skulle vara för ”desperat” över att våra folkvalda använder sig av nya vägar att kommunicera med väljare. Att sedan många svenska riksdagsledamöter hittills inte fullt ut nyttjat Twitters möjligheter till dialog, diskussion och meningsutbyte, betraktar vi snarare som nybörjarbrister.
I takt med att fler politiker faktiskt vågar öppna sig för influenser utifrån tror vi att det kommer bli vanligare med riksdagsledamöter som via Twitter och andra kanaler faktiskt ber sina läsare om råd inför politiska ställningstaganden. Det kan komma att förändra politiken.
Oscarsson talar vidare om Twittret som ”ett slags inverterad Obamisering av partiernas påverkansförsök”, och verkar helt missa att Barack Obamas mikrobloggposter under presidentvalrörelsen i USA helt saknade politisk budskap, utan bara innehöll platsbestämningar och länkar. Där fanns ingen inbjudan till dialog, bara möjligheten att titta på.
Jämför det med många svenska riksdagsledamöter som via Twitter berättar om sin (politiska) vardag, formulerar budskap och ställer provokativa frågor för att locka till dialog.
Och visst, 140 tecken politik kan aldrig säga allt. Men det kan ge en bild av politiker som är mer mänsklig än vad vi i gemen föreställer oss. Vi kan få tips var vi kan lyssna på, läsa eller möta de twittrande folkvalda. Oscarsson skriver att ”en mycket stor andel av twittermeddelandena innehåller därför hänvisningar till dokument, nätsidor, filmer på Youtube eller egna längre blogginlägg”. Vi frågar oss vad det är som är trivialt med att på 140 tecken tipsa om en längre text. Oscarsson verkar helt enkelt ha missförstått vad mikrobloggande är. Men även det kan skyllas på nybörjarbrist.
Stina Morian, chefredaktör Almedalsbloggen.se
Magnus Ljungkvist, ansvarig utgivare Almedalsbloggen.se
