Wilhelm Behrman. Foto: Privat.Wilhelm Behrman. Foto: Privat.
Wilhelm Behrman.  Foto: Privat.
Anna Kinberg Batra. Foto: David Sica / STELLA PICTURESAnna Kinberg Batra. Foto: David Sica / STELLA PICTURES
Anna Kinberg Batra. Foto: David Sica / STELLA PICTURES
Anna Hedenmo. Foto: Cornelia NordströmAnna Hedenmo. Foto: Cornelia Nordström
Anna Hedenmo.  Foto: Cornelia Nordström

Politiker måste börja svara på frågorna

Publicerad

Politikerna tränas i ett spel som går ut på att till varje pris aldrig svara på svåra frågor eller medge en intressekonflikt, skriver Wilhelm Behrman.

Gång på gång frågar Agendas programledare Anna Hedenmo moderatledaren Anna Kinberg Batra om hennes parti någonsin kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna. Gång på gång svarar Kinberg Batra med inrepeterat snömos som inte gör någon klokare.

De flesta politiker jag har talat med är djupt oroade över det tilltagande politikerföraktet. Men många av dem beskriver också hur inhyrda mediekonsulter och framför allt deras egna politiska staber drillar dem i intervjuförstörande tekniker som effektivt förhindrar varje form av egentlig dialog.

De tränas i ett spel som går ut på att till varje pris undvika att tappa kontrollen över samtalet, aldrig svara på svåra frågor, aldrig visa tvekan, behöva tänka efter eller medge en intressekonflikt. I stället uppmanas de att gripa varje tillfälle att rabbla ett antal inövade ”talepunkter”.

Anna Kinberg Batra är bara en i mängden. Mp:s Gustav Fridolin och statsminister Stefan Löfven excellerar i samma undvikandestrategier, Centerns Annie Lööf har gjort sig nästan omöjlig att karikera.

 

Bakgrunden tycks vara en politisk kultur där journalister framför allt ses som ett hot, en fara som måste bemästras, i stället för en legitim samtalspart. Partiföreträdarna fostras i en anda där man ständigt strävar efter att undvika misstag i den farofyllda intervjusituationen, aldrig att föra ett klargörande samtal eller fördjupande resonemang.

Denna ”mediehantering” har drivits till en sådan fulländning att de flesta intervjuer med svenska politiker numera urartar till ett tragikomiskt låtsassamtal där journalistens arbete blir att försöka forcera ett töcken av struntprat och politikern ser som sin uppgift att förhindra detta.

Taktiken fungerar på kort sikt, såtillvida att den intervjuade slipper bli svarslös och får leverera sitt budskap, men till priset av att framstå som oärlig och förprogrammerad, utan förmåga att lyssna eller föra en dialog. Förtroende och trovärdighet offras för en kortsiktig lättnad.

 

Den långsiktiga följden blir naturligtvis en torftig samhällsdebatt och ett accelererande politikerförakt. Kulturen av ”mediehantering” går i arv mellan generationer av partiarbetare och ses som en självklar del av det politiska hantverket.

Yngre partiföreträdare tar efter sina äldre kollegers metoder och journalistskräck.

När jag diskuterar detta på tu man hand med politiker uttrycker de ofta en frustration över att behöva följa medieträningens destruktiva logik, men ser den också som ett nödvändigt ont. De uppfattar journalister som ett reellt hot och ser som sin främsta uppgift att till varje pris undvika misstag. Jag menar att det är en felsyn.

Det finns nämligen en del politiker som skiljer ut sig från de medietränades skara, kanske främst i en äldre generation, och de borde kunna tjäna som exempel. Säga vad man vill om Alf Svensson, Anna Lindh, Göran Persson eller Carl Bildt, men de har aldrig framstått som särskilt garderade framför intervjumikrofonen. De kunde konsten att visa eftertanke, tvekan och till och med självdistans utan att förlora ett uns av sin auktoritet – tvärtom.

Om det finns någonting som dagens svenska politiker skulle kunna göra för att motverka politikerföraktet så är det just detta – att göra uppror mot talepunkternas tyranni, våga lyssna på frågorna, våga svara, och till och med ta risken att säga att man faktiskt inte har svaret på alla frågor som ställs.

Först när medieträningen börjar handla om detta blir den till verklig hjälp för Sveriges politiker.

 

Wilhelm Behrman

Leg psykolog, före detta politisk reporter

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag