Ekochefen Anne Lagercrantz måste se över rutinerna, efter att polisen använt dokument på hemsidan för att försöka spåra källan i Saudi- affären, skriver Nils Funcke. Foto: Mikael Sjöberg
Ekochefen Anne Lagercrantz måste se över rutinerna, efter att polisen använt dokument på hemsidan för att försöka spåra källan i Saudi- affären, skriver Nils Funcke. Foto: Mikael Sjöberg

Polisen försökte spåra källa med Ekots slarv

Publicerad

Ekochefen Anne Lagercrantz måste se över rutinerna, efter att polisen använt dokument på hemsidan för att försöka spåra källan i Saudi- affären, skriver Nils Funcke.

Förundersökningsprotokollet ger en inblick i hur myndigheterna hanterar sekretesskyddade uppgifter, hur åklagare letar efter källor och hur ovarsamhet från medierna riskerar att röja källan.

Utredningen om brott mot tystnadsplikten i den så kallade Saudiaffären saknar en god spionthrillers stilistiska skärpa men saknar inte spänning.

När Sveriges Radio på sin webbplats publicerade hemliga dokument om den planerade vapenfabriken startade justitiekanslern, JK, två förundersökningar för brott mot tystnadsplikten.

En av förundersökningarna lades ned relativt snabbt eftersom det inte gick att ringa in läckan. De kopior av dokument som skulle kunnat skapa klarhet var insamlade och destruerade.

Däremot hade åklagaren bättre förutsättningar att nå framgång med den andra förundersökningen. Dessvärre tack vare Ekot.

Det är fascinerande och lärorikt att se hur utredarna med hjälp av Ekots publicerade dokument försöker ringa in och avslöja källan.

Ett av de publicerade dokumenten gäller anteckningar från en träff mellan representanter från FOI (Försvarets forskningsinstitut) och partnern i Saudi- arabien, MODA. Handlingen hemligstämplas vid ankomsten till FOI och klassificeras som "secret". Denna den näst högsta av fyra säkerhetsklasser innebär bland annat att de som får ta del av handlingen inte får visa den för någon annan, de får inte kopiera den och måste förvara den i säkerhetsskåpet på tjänsterummet. Endast med tillstånd får den tas med utanför FOI:s lokaler och ska då hållas under ständig uppsikt. En gång om året kontrolleras var handlingen finns.

Den aktuella handlingen har upprättats i sex exemplar. De är numrerade för hand med "Ex" följt av numret. Ett av exemplaren har kopierats och stämplats med "Kopia". I en särskild liggare framgår vem som kvitterat ut vilket exemplar när.

Enligt förundersökningen ska elva personer vid FOI haft tillgång till något eller några av de hemliga dokument Ekot publicerat. Det är sannolikt så många att det inte vore meningsfullt att driva förundersökningen vidare. Men Ekots misstag begränsar kretsen av misstänkta.

Ekot har inte maskat dokumentet tillräckligt. Dels syns halva ordet "Ex" och nedre delen av en siffra och dels syns hålen efter häftan som ursprungligen hållit ihop sidorna.

SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) får i uppdrag att jämföra det av Ekot publicerade dokumentet med de sex numrerade originalen samt kopian.

Visserligen har JK hemligstämplat SKL:s slutsatser. Men det räcker med en Kalle Blomkvist för att notera att Ekots dokument bär nummer 6.

Efterforskningarna leder till att åklagaren låter förhöra en person som "skäligen misstänkt" samt ett "vittne". Vem som delges misstanke om brott är liksom vad som kommer fram under förhören hemligstämplat och därmed går det inte att säga om det är innehavaren av nummer 6 som är misstänkt eller någon annan.

Den lärdom Ekot och andra medier bör dra är att man inte kan vara nog försiktig om man kommer över dokument med hemliga uppgifter. Den första frågan redaktionen bör ställa sig är om man över- huvudtaget ska berätta att man har tillgång till ett hemligt dokument. Berättar man det får myndigheterna bekräftat att någon sannolikt begått ett brott och utrymmet för att underlåta att inleda en förundersökning finns inte. Är det av något skäl nödvändigt att berätta om dokumenten och publicera dem måste försiktigheten övergå i pedantisk noggrannhet. Minsta misstag, slarv eller förbiseende kan räcka för att röja en källa.

Även om det finns frågetecken framstår det som att källan i Saudiaffären kommit undan ett åtal med blotta förskräckelsen. Däremot torde vi sannolikt aldrig få veta vilka eventuella åtgärder FOI vid- tagit mot enskilda.

Förundersökningen reser också frågan om regeringen och FOI levt upp till offentlighetsprincipens bokstav och anda. I artikel 4 i avtalet mellan Sverige och Saudiarabien från 2005 heter det bland annat att sekretess ska gälla enligt bestämmelserna i "de båda länderna". Ska det tolkas som att det som anses sekretessbelagt i Saudiarabien också ska vara det i Sverige? Hur långt får ett "samråd" gå innan den svenska öppenheten ersatts med saudisk sekretess? Vilka avtal om sekretess har FOI slutit med Saudiarabien? Hur får svenska myndigheter använda "top secret" och "secret" utan att det strider mot reglerna i offentlighets- och sekretesslagen?

JK har maskat delar av förundersökningen av hänsyn till den misstänktes "personliga förhållanden". För att kunna granska hur JK agerat som åklagare bör ytterligare delar av förundersökningen avhemligas. JK:s maskning framstår som alltför och onödigt långtgående.

Ekochefen Anne Lagercrantz och övriga mediechefer bör läsa förundersökningen och dra lärdom av Ekots misstag och se över rutinerna. JO respektive KU bör inleda ett initiativ- ärende om offentlighetsprincipen följts och JK ompröva maskningen av för- undersökningen.

 

NILS FUNCKE

Frilansjournalist och tryckfrihets- expert. Han har tidigare varit chefredaktör för Riksdag & Departement och sekreterare i Yttrandefrihetskommittén.

 

Rättelse: Polisen försökte - men misslyckades - att spåra källan med Ekots miss. Den tidigare presentationen och rubriken av artikeln gav intryck att polisen lyckades spåra källan, men så är inte fallet.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag