Folkpartiledningen med Jan Björklund i spetsen måste våga strama upp invandringspolitiken, anser Philip Wendahl, FP, förbundssekreterare för Liberal Mångfald.
Folkpartiet har genom sin integrationspolitik framgångsrikt gjort upp med föreställningen om att det är genom socialism man får trovärdighet i sociala frågor. Socialfallsmodellen ger nu vika för arbetslinjen, arbetskraftsinvandringen är friare och språket uppvärderas som ett vapen mot utanförskap. Detta till trots brinner det i våra förorter och utryckningsfordon attackeras. Jag tror att det är ett resultat av att vi tagit emot fler asylsökande och invandrare än vi lyckats integrera. Det är en oansvarig politik mot såväl invandrade som infödda och skapar motsättningar. Folkpartiet borde kräva att kriminella invandrare utvisas och bedriva en stramare invandringspolitik än hittills.
Alla människor ska få en individuell och rättsäker prövning av sina asylskäl och så länge som vi har en reglerad invandring hör det till sakens natur att somliga får avslag på sin ansökan och tvingas lämna landet. Så länge Folkpartiet inte motsätter sig en reglerad invandring är det orimligt att samtidigt agera snällistiskt för "papperslösas" rätt att vistas i landet och att arbeta svart. Faktum är att det inte bara är orimligt utan dessutom olagligt eftersom man då sanktionerar brott mot utlänningslagen. Givet den fria rörligheten inom EU och den gemensamma yttre gränsen kan Folkpartiet istället, som det främsta europapartiet arbeta för gemensamma regler och ett harmoniserat asylsystem befriat från dagens asyllotteri. På så sätt blir man konsekvent i sin asylpolitik samtidigt som möjliggör att fler människor med reellt behov får skydd.
Den som kommer till Sverige ska naturligtvis arbeta, respektera lagarna och lära sig språket men lyckad integration handlar också om värderingar. Det mångkulturalistiska perspektivet på integration avvisar varje form av assimilering då detta kränker individens rätt att vidareföra seder och traditioner oavsett dess konsekvens för samhället. Som liberal tror jag att istället på att integrera människor i de mänskliga rättigheternas gemenskap. Misslyckas vi med det får vi ett kulturrelativistiskt samhälle där exempelvis kvinnors och HBT-personers rättigheter rullas tillbaka och där hederskultur och klanstrider normaliseras. Därför borde vi ersätta mångkulturalismen med mångetnicitet och på så vis forma ett pluralistiskt samhälle utan avgörande kulturella konflikter. Liberaler kan aldrig tolerera intolerans.
På samma sätt som man inte blir medlem i en organisation vars idéer man inte delar ska man inte bli medborgare i ett samhälle vars värdegrund man avvisar. Som invandrare har man ett förflutet i ett land men vill bygga sin framtid i ett annat och då är det viktigt med grundläggande kunskaper i det nya landets språk, historia och värderingar. Därför borde Folkpartiet kräva en obligatorisk medborgarkurs som avslutas med ett test följt av en medborgarceremoni. Efter detta ska den nya medborgaren kunna försvara sin yttrande- och tryckfrihet, sina lagvunna rättigheter och sin rätt att leva jämlikt sida vid sida. På så vis skapar vi en värderingsorienterad gemenskap kring medborgarskapet.
Den politik som jag efterlyser bedrivs redan av liberala regeringar i Nederländerna och Danmark. Det är en anständig liberal politik inspirerad av eldsjälar som Ayaan Hirsi Ali och Anders Fogh Rasmussen, men står i opposition mot mindre socialliberala partier i dessa länder. Båda partigrupperna förenas i sitt försvar av marknadsekonomi, demokrati, valfrihet, individualism och en progressiv syn på jämställdhet. Skillnaden ligger i de konservativliberala partiernas rättspolitik, försvars- och utrikespolitik och synen på kultur- och invandringspolitiken - där man står upp mot kulturrelativism och snällism. Ironiskt nog är både oppositions- och regeringspartierna Folkpartiets officiella systerpartier. Frågan är nu vilken väg som partiledningen med Jan Björklund som ordförande vill att Folkpartiet vill gå?
Philip Wendahl, FP, förbundssekreterare för Liberal Mångfald och knuten till norska tankesmedjan HRS som skribent.
