Peter Löfgren: Så blev jag lurad av Ordfronts reporter

Publicerad
Uppdaterad
Ordfront magasin har på denna sida anklagats för antisemitism.
Det senaste exemplet är Johannes Wahlströms artikel om den svenska bevakningen av Israel-Palestinakonflikten. Där anser han sig bevisa att den israeliska regimen styr svenska journalister. Detta bland annat genom att intervjua några av Sveriges mest namnkunniga Mellanösternreportrar.
Men i dag skriver ett av Ordfronts intervjuoffer, PETER LÖFGREN, att intervjun med honom är en fejk och att han anser sig förtalad å det grövsta.
Tidigare har Ordfronts chefredaktör Johan Berggren försvarat publiceringen, men efter att flera av de förekommande skribenterna tagit avstånd från Wahlströms text ber han nu om ursäkt för den på Ordfronts hemsida.
Den 14 mars 2005 kom en inte alldeles ung man in på mitt frilanskontor på Söder i Stockholm. Han hade en mission, sa han, att avslöja lögnerna i "main stream media". Bra, sa jag. Vill du ha kaffe först? Helst latte, svarade den inte alldeles unge mannen. Därefter inleddes "intervjun". Första frågan kom som automateld: Hur ser du på din roll som korrespondent i Mellanöstern, TT:s korre ser sig själv som palestinsk aktivist, gör du det? Näää, svarade jag. Och försökte med en "mainstream"-definition av strävan efter opartiskhet. Den gick inte hem. Jag noterade att "intervjuaren" antecknade endast när han samtidigt nickade gillande. Det var inte ofta. Han lovade att höra av sig när artikeln skulle vara klar. Det gjorde han inte. Jag glömde bort den märkliga "intervjun", tills jag mellan jul och nyår blev påhoppad för något jag skulle ha sagt i Ordfront Magasin. Missionären som kom in på Söder heter Johannes Wahlström. Jag hamnade i hans "artikel" om Israelbevakningen i svenska medier. Wahlström har, åtminstone i den del av texten jag förekommer, genomgående förvanskat citat och sammanhang, samt gjort egna åsikter till mina. Några exempel: "Att arbeta i Israel är att arbeta till hälften i en demokrati och till hälften i en militärdiktatur". Jag sa att i Israel kan jag i princip arbeta lika fritt som i Sverige. Därefter lade jag till: "På israeliskt område jobbar jag i en demokrati, när jag åker ut på ockuperat område är det som att arbeta i en militärdiktatur". Wahlström missar alltså en av huvudpoängerna i debatten: hur Israel å ena sidan uppträder på hemmaplan och å andra sidan som ockupant. Genom att citera mig fel ställer Wahlström mig där med skammen. "Skillnaden mellan att rapportera från de kringliggande diktaturerna och Israel är enligt Peter Löfgren inte stor. Därför måste man förstå att de svenska journalisternas rapportering inte heller är friare eller för den delen tillförlitligare här." Det här citatet är helt gripet ur luften. "Att arbeta i Israel" är definitivt inte som att arbeta i "kringliggande diktaturer." Jag sa till Wahlström att det finns vissa likheter mellan att rapportera från ockuperat område och från diktaturer, men även där finns avgörande skillnader. På av Israel ockuperat område åtföljs jag inte ständigt av en myndighetsrepresentant som talar om för mig vad jag får filma och vem jag får tala med. Jag har överhuvudtaget inte uttalat mig om tillförlitligheten eller frihetsnivån på min eller mina kollegors rapportering. Wahlström snickrar också ihop en egen kommentar, som genom försåtlig, eller klumpig, placering av många läsare har uppfattats som mitt uttalande: "Bakom bestämmelserna om vem som får och inte får tillträde att rapportera ligger pressministeriet; den statliga myndighet som kontrollerar all journalistik i Israel. I samarbete med de israeliska ambassaderna, underrättelsetjänsten och militären sätter de gränserna för journalisters rörelsefrihet. I god tid före en svensk journalists avresa till Israel presenterar sig nyhetsmediet för den israeliska ambassaden i Stockholm, redaktionen förklarar vad som ska göras och vilket syfte man har med att skicka en korrespondent. Väl på plats ansöker journalisten om ackreditering från det israeliska pressministeriet som i sin tur gör en samkörning med ambassaden och underrättelsetjänstens arkiv. Ambassaden i Stockholm kontrollerar vad journalisten tidigare producerat, medan underrättelsetjänsten undersöker vad den har för politiskt samröre. Efter det potentiella beviljandet utfärdas israeliskt presskort." Tvärtom förklarade jag för Wahlström att det aldrig tagit mig mer än några få minuter att få presslegitimation av Government Press Office i Jerusalem. Jag sa vidare att legitimationen inte är ett krav för att få arbeta som journalist i Israel, men den gör det lättare att komma in i offentliga byggnader, till presskonferenser och liknande. Med presskortet är det också möjligt att snabbare ta sig förbi diverse vägspärrar på ockuperat område. Så länge Gaza var ockuperat var presslegitimation ofta nödvändig för ett besök. Jag har varit på den israeliska ambassaden i Stockholm en enda gång. Det var före min första reportageresa till Israel 1984 - men bara för att få hjälp med diverse ministerintervjuer. Vad ambassaden och "underättelsetjänsten" gör och inte gör avseeende utländska journalister har jag aldrig uttalat mig om, för det vet jag inte... "-?Om man verkligen vill, berättar Peter Löfgren, kan man oftast ta sig runt vägspärrarna. Det är helt enkelt en fråga om att inte acceptera ockupationsmakten." Självklart måste jag försöka ta mig förbi alla hinder på väg till händelsernas centrum, men jag har aldrig talat om att "inte acceptera ockupationsmakten". Jag har försökt få Wahlström att förstå att min journalistiska heder, och mitt uppdrag, kräver av mig att jag ska göra mitt yttersta för att söka sanningen. Det innebär risker i varje väpnad konflikt. Att smyga runt israeliska vägspärrar är rutin för varje korrespondent värd namnet. "Inskränkningarna mot pressens rörelsefrihet på de ockuperade områdena gör att journalister drar sig för att själva närvara i det de rapporterar om, istället förlitar de sig på andrahandskällor och israeliska engelskspråkiga tidningar. De israeliska tidningarna i sin tur får sina uppgifter från armén genom dess radiokanaler Galatz och Galgalatz. Mot slutet av sin vistelse i Jerusalem lämnade Peter Löfgren knappt sitt kontor, han rapporterade från Jerusalem och fick sitt material från nyhetsbyråerna." Detta är direkt ärekränkande. Jag berättade för Wahlström att ett avgörande skäl till att jag slutade som utrikeskorrespondent för nyhetsredaktionenerna på SVT var att jag inte accepterade att bli en "gökursjournalist", dvs att en gång i kvarten rapportera "live" med stöd av andrahandskällor som nyhetsbyråer. Nu påstår Wahlström lika förbannat att jag skulle ha suttit instängd på mitt kontor och okritiskt ha plagierat "material från nyhetsbyråer". Inte nog med det. Han hävdar dessutom att skälet till att jag skulle ha låtit mig hindras i mitt arbete var "Inskränkningarna mot pressens rörelsefrihet..." Om så vore fallet skulle jag sannerligen inte ha rört mig många meter under 20 år i Mellanöstern! Wahlström förtalar mig alltså, å det grövsta. Men uppenbarligen är det inte bara mig han har lurat på en latte. Ordfront Magasin publicerade, enligt chefredaktören ovetandes, "återanvänt" material: En identisk text, men utan intervjuer med korrespondenter, publicerades i Stockholms Fria Tidning redan den 19 februari 2005 (www.stockholms.fria.nu). Det är lätt att dra slutsatsen att Wahlström helt enkelt "anpassade" mina citat för att kunna bygga ut sin gamla artikel och sälja den en gång till. Vilken entreprenörstalang! Men trovärdigheten säljer man bara en gång. PETER LÖFGREN
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag