Infrastrukturminister Anna Johansson. Foto: ARI LUOSTARINEN / TT NYHETSBYRÅNInfrastrukturminister Anna Johansson. Foto: ARI LUOSTARINEN / TT NYHETSBYRÅN
Infrastrukturminister Anna Johansson. Foto: ARI LUOSTARINEN / TT NYHETSBYRÅN
Olof Palme och Sten Wickbom. Foto: BENGT O NORDIN BON / SVT TT NYHETSBYRÅNOlof Palme och Sten Wickbom. Foto: BENGT O NORDIN BON / SVT TT NYHETSBYRÅN
Olof Palme och Sten Wickbom. Foto: BENGT O NORDIN BON / SVT TT NYHETSBYRÅN
Göran Sundström. Foto: Niklas BjörlingGöran Sundström. Foto: Niklas Björling
Göran Sundström. Foto: Niklas Björling

Påfallande likheter från när justitieminister Wickbom avgick

Publicerad

Situationen för Anna Johansson nu är påfallande lik den när justitieminister Sten Wickbok avgick 1987.

Då fanns det information i departementet som inte nådde ministern, och detta blev avgörande för Wickboms avgång, skriver professorn Göran Sundström.

Efter diverse turer kring de händelser som statsminister Stefan Löfven kallar ”ett haveri” riktar nu alliansen misstroendeförklaring mot tre ministrar. Kritiken handlar i hög grad om bristande kommunikation inom regeringen. Och det är onekligen anmärkningsvärt att statsministern och den direkt ansvariga ministern, Anna Johansson, inte informerades tidigare av inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist i ett sådant allvarigt ärende.

Men det är inte bara den horisontella informationshanteringen, ministrarna emellan, som förvånar i detta ärende. Minst lika anmärkningsvärt är hur informationen har hanterats vertikalt inom departementet, mellan ansvarig minister och underordnade tjänstemän. Enligt Säpo informerade Transportstyrelsens dåvarande generaldirektör Maria Ågren tjänstemännen på näringsdepartementet om sitt beslut att göra avsteg från gällande lagstiftning redan i februari 2016, det vill säga nästan ett år innan Anna Johansson fick informationen. Tjänstemännen på näringsdepartementen valde således att inte informera sin minister i detta ärende. Det är märkligt, och det väcker frågan om hur det står till med kompetensen hos tjänstemännen i Regeringskansliet. Till DN (21/7) har Anna Johansson uppgett att det hade varit bra om hon hade fått informationen tidigare. Att hon var i behov av informationen framgår också av att hon tämligen omgående, efter att hon fått informationen den 9 januari 2017, sparkade generaldirektör Maria Ågren.

 

LÄS MER: Göran Greider: Nu måste Stefan Löfven utlysa nyval

 

Att tjänstemännen på näringsdepartementet inte delgav sin minister den information som hon uppenbarligen behövde har fått förvånansvärt lite uppmärksamhet i debatten. Ministern själv verkar vilja tona ner frågan genom att hänvisa till KU:s kommande granskningar och till att det redan pågick ett aktivt arbete både inom Regeringskansliet och inom Transportstyrelsen och Säpo när hennes tjänstemän nåddes av informationen i februari 2016. Men likväl – hade hon fått informationen av sina tjänstemän hade hon sannolikt agerat tidigare gentemot myndigheten.

Det finns anledning att blicka bakåt 30 år när denna ansvarsfråga dryftas. Situationen är nämligen påfallande lik den som rådde då dåvarande justitieminister Sten Wickbom avgick efter att storspionen Stig Bergling rymt under en permission 1987. Också då fanns det vital information i departementet som inte nådde ministern, och detta blev avgörande för Wickboms avgång.

Bergling stod inte under kontinuerlig tillsyn under permissionen då han rymde, och det var just under en obevakad del av permissionen som han lyckades fly. Wickbom (och regeringen) ansåg att Berling inte borde ha lämnats utan tillsyn. Samtidigt visste Wickbom inte om att Bergling hade permissioner utan kontinuerlig tillsyn. Dock fanns det sådan information i justitiedepartementet på tjänstemannanivå.

 

LÄS MER: Inkompetens i säkerhetsfrågor är skäl till ministeravsked

 

Inför KU uppgav Wickbom att han borde ha haft kännedom om denna information eftersom den fanns i hans eget departement. Om han hade haft informationen skulle han ha kallat upp ansvariga myndighetschefer och sagt att Berglings permissioner borde anordnas på ett annat sätt. Det är inte säkert att myndigheterna hade ändrat rutinerna för Berglings permissioner om Wickbom hade kallat upp dem, eftersom ärendet rörde myndighetsutövning mot enskild där regeringen inte får bestämma hur myndigheterna ska agera. Men detta var inte avgörande för Wickboms beslut att avgå, utan avgörande var att han inte hade delgett myndigheterna regeringens syn i frågan. Han menade att konsekvenserna av myndigheternas beslut var så pass allvarliga att han borde ha gjort allt som stod i hans makt för att ändra deras beslut. Och det hade han inte gjort. Han riskerade i det läget att bli en belastning för regeringen, och hans bedömning blev därför att han borde ta sitt ansvar genom att avgå.

Fallet med Sten Wickbom visar således att en minister inte nödvändigtvis måste avgå för att tjänstemän i det egna departementet missar att delge ministern information, utan det beror på vilka konsekvenser informationsmissen får och hur mycket den skadar förtroendet för våra myndigheter och politiker, vilket ytterst är en politisk bedömningsfråga. Wickbom tyckte uppenbarligen att informationsmissen 1987 fick ödesdigra konsekvenser. Johansson tycks göra en annan bedömning avseende konsekvenserna av informationsmissen i näringsdepartementet. Återstår att se vad riksdagsledamöterna anser – om det hela nu går till misstroendeomröstning.

 

Göran Sundström

Professor, statsvetenskapliga institutionen och Score vid Stockholms universitet

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag