Land efter land i Mellanöstern och Nordafrika har det senaste året skakats av protester och krav på reformer. Även om det knappt märkts har detta skett även i Saudiarabien. I flera vågor under 2011 genomfördes demonstrationer i minst en handfull saudiska städer, ungefär som vi sett på bilder från Tunisien, Egypten, Yemen, Bahrain och Syrien. Det saudiska styrets svar på dessa protester var blixtsnabb och stenhård repression av oliktänkande.

Så snart minsta tecken på protest har börjat märkas har man med hjälp av polis och säkerhetsstyrkor slagit tillbaka mot den opposition som ändå finns. Tusentals personer har gripits med terroranklagelser som skäl och belagts med utreseförbud. Flera hårda fängelsestraff har utdömts.

Amnesty International och Human Rights Watch har flera gånger, inte minst under 2011, riktat skarp kritik mot Saudiarabien. Främst utifrån uppgifter om att människor gripits och fängslats av sina åsikter samt anklagelser om utbredd tortyr i saudiska fängelser.

Därför kan man lätt kalla det faktum att svenska regeringen och en del av dess myndigheter på ett eller annat sätt samverkat med det saudiska styret för bekymmersamt.

Måns Adler, videotjänsten Bambusers grundare, och jag har tidigare skrivit här på Sidan 4 att telekombranschen måste välja rätt sida. Affärer med diktaturer aldrig får bli “business as usual".

I stället för att som mantra upprepa att teknologin är neutral måste man våga sikta mot att "do good shit". De måste aktivt arbeta för att deras verktyg enbart används i sammanhang som är avgjort goda. Teknik som har högst legitima användningsområden här i Sverige kan användas på de mest vidriga vis om fel personer bestämmer sig för det.

Under tisdagen fick vi alltså - tyvärr - ännu ett väldigt talande exempel på just det: Expressens avslöjande av en hemlig affär om svenska övervakningssystem till Saudiarabien.

Generalmajoren Paul Degerlund hävdar att affären handlade om "inget annat än en svensk SOS Alarmcentral som skulle säkerställa ambulansväsende, olyckor och sådana saker". Men i ett av dokumenten som Expressen haft tillgång till står det bland annat att övervakningssystemet ska ge "nationell övervakning" och "snabb realtidsrespons till alla hot och situationer". Något som blir minst sagt problematiskt när total övervakning av civilbefolkningen är en central del i det saudiska styrets maktmedel.

Saudiarabien har med all tydlighet visat vad de menar med "hot" och "situationer". Exempel på sådana hot är när människor vädrar sina åsikter. Exempel på sådana situationer är protester på allmän plats.

Jag har själv suttit med i paneler, diskussioner och rundabordssamtal rörande nätfrihet anordnade av utrikesdepartementet och svenska myndigheter, inte sällan med arabiska våren som praktiskt exempel. I höstas arrangerade exempelvis Sida och Juliagruppen, som jag emellanåt representerar, en konferens om nätet och demokratisk förändring.

I alla sammanhang har jag upplevt att det funnits en samsyn mellan oss inblandade parter om hur viktigt det är att förstå tekniken som ett tveeggat svärd. Samma teknik som bidrar till öppenhet och demokratisering kan i fel händer vara direkt destruktiv.

Politikerna måste ställa krav på att telekom- och teknikföretagen konsekvent arbetar med att säkerställa och försvara mänskliga rättigheter. Nu gäller det att regeringen tar ansvar för att de politiska samarbeten de ingår inte drabbar grundläggande mänskliga rättigheter.

Varken den svenska regeringen eller industrin kan längre blunda för att export av övervakningsutrustning är teknologi som kan förvandlas till dödliga vapen i diktatorers händer.

MARCIN DE KAMINSKI

Marcin de Kaminski är doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet och verksam i Julia­gruppen, en organisation för ett fritt och öppet internet.