Neda. Lägg namnet på minnet. En ung kvinna som utan anledning sköts ned av en krypskytt i Teheran häromdagen. En passiv åskådare i samband med demonstrationerna som uppstått efter det förmodligen manipulerade presidentvalet i förra veckan. En fixsymbol i kampen för frihet och demokrati.
Rapporterna från protesterna i Iran fortsätter att strömma in, men inte via medierna, utan via sociala webbplatser som Facebook och Twitter samt bloggar och privata forum. I dag finns knappt några utländska journalister kvar i Iran.
Medborgarna själva rapporterar om utvecklingen till omvärlden och bilden är allt annat än vacker. Nu ryktas det om att tyngre vapen är på väg att sättas i bruk i Teheran mot demonstranterna.
Samtidigt som människor skjuts, misshandlas, förs bort, fängslas och lever i skräck i Iran sitter våra folkvalda i Sverige och rullar tummarna.

De senaste dagarna har många andra utländska ambassader i Teheran enligt uppgift öppnat sina portar för människor i behov av beskydd och vård. På Google Maps uppdateras ständigt kartor som visar var närmsta öppna beskickning är belägen.
De flesta regeringarna undviker att ge någon bekräftelse öppet, ett officiellt öppethållande skulle bryta mot nationella lagar och påbud, men viljan att hjälpa gör att många länder tänjer gränserna i tysthet.
Reglerna trotsas därför att många demonstranter inte vågar söka hjälp på sjukhus av rädsla för repressalier. Skadade personer sägs föras bort av regeringsvänlig milis och därefter försvinna. Den svenska ambassadens portar förblir dock stängda. Utrikesdepartementet har inga planer på att öppna upp för humanitär hjälp eller beskydd och det finns heller inga uppgifter om att ambassaden tar emot skadade i tysthet.
När många länder redan öppnat sina ambassader står alltså Sverige vid sidan av och gömmer sig. Det är rent oanständigt!

Förr förknippades Sverige med handlingskraft inför människor i nöd. Namn som Raoul Wallenberg och Harald Edelstam möts med oerhörd respekt i världen än i dag för insatserna då de räddade tusentals människor undan nazisterna och den chilenska Pinochetregimen. Edelstam offrade hela sitt förtroendekapital då han lät öppna Santiagobeskickningens dörrar för skadade och människor i behov av skydd och asyl. Han var inte rädd att själv agera mänsklig sköld eller gå i handgemäng med den lokala ordningsmakten för att rädda nödställda eller skydda andra nationers ambassader. Var finns den viljan nu?
Var är Carl Bildt? Var är Fredrik Reinfeldt? Och varför är ambassadör Magnus Wernstedt hemförlovad under en av världshistoriens viktigaste händelser i nutid? Wernstedts plats är i Iran. Nu om någonsin.

Det finns ingen rimlig förklaring till att han ska ta sommarsemester just nu och sitta i SVT:s morgonsoffa i Stockholm. Hela historien stinker. Regeringen i landet Lagom tycks rädd att stå upp för mänskliga värden, men man har faktiskt en skyldighet att tänja på protokollen om det finns goda chanser att rädda liv. Vart tog den berömda svenska ryggraden vägen? Det som sker i Iran kommer att påverka framtiden för hela västvärlden. Det kommer att påverka våra relationer till den muslimska världen under lång tid framöver. Men Sverige vågar inte ta del. Vi vågar inte ta ställning.
Vad säger det om dagens politiker och handlingskraften hos den svenska regeringen bara en dryg vecka innan Sverige ska ta över ledarskapet för EU? Är det den sortens ledare vi behöver i dag?
Det är dags att lyssna till de människor som far illa och som kämpar för ett demokratiskt och människovärdigt samhälle här och i övriga världen.
Sverige ska sluta upp med att förskrämt gömma sig bakom gardinerna i världspolitikens finrum. Kan andra västländer ta ställning, kan vi kräva detsamma av Europeiska Unionens nästa ordförandeland.
Öppna upp portarna till den svenska ambassaden i Teheran.


AMANDA BRIHED
Amanda Brihed är grundare av Nätverket Svart
Måndag som var drivande i protesterna mot FRAlagen.
Hon är medlem i Liberati och bloggar på brihed.blogspot.com.