I går firade vi pressfrihetens dag och, tyvärr, är det ingen tvekan om att dagen måste uppmärksammas. I höst är det nio år sedan som den svenska journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Under gårdagen hölls manifestationer i Göteborg, Malmö, Linköping, Luleå, Stockholm och Trollhättan för att uppmärksamma hans öde. Själv talade jag vid manifestationen i Malmö och i går kväll sände TV8 ett program om Dawit Isaak, "Adaktusson special", där bland andra Dawits bror Esayas och jag medverkade.
Jag hoppas innerligt att det var sista gången som pressfrihetens dag behöver fokusera på Dawit Isaak - 3 145 dagar i fångenskap är redan 3 145 dagar för länge.
Fortfarande inträffar ett stort antal fall av kränk-ningar, förföljelser och våld mot journalister världen över, varje år. Genom att manifestera vårt stöd för Dawit Isaak vill vi även dra uppmärksamheten till de övriga fängslade journalisternas situation. Pressfrihet är lika viktigt över hela världen. Vi har dock ett särskilt ansvar för Dawit Isaak som svensk medborgare och landsman. Frågan om Isaak är ingen intern eritreansk angelägenhet, vilket landets regim ideligen hävdar. Det är en internationell och europeisk angelägenhet. Det handlar om en av EU:s biståndstagare som helt flagrant bryter mot de mänskliga fri- och rättigheterna och det handlar om en europeisk, svensk journalist som sitter fängslad utan rättslig prövning.
Uppgifterna om Dawit Isaaks situation, som det framkom till exempel i Expressens intervju med den före detta fångvaktaren i går, är fasansfulla. Vi ser allt tydligare att det är mycket bråttom att agera.
Vi måste därför bli tuffare i våra krav. Jag anser därför att Sveriges regering bör kräva att EU fryser biståndet till Eritrea tills de mänskliga fri- och rättigheterna och yttrandefriheten garanteras i landet. Jag tror på ett EU som står för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. Vi får aldrig acceptera att dessa grundläggande rättigheter kränks, varken av EU:s medlemsstater eller av dess samarbetspartners. Sverige har här ett ansvar i sin roll som seriös biståndsgivare. Vi är ett av få medlemsländer som verkligen lever upp till biståndsmålen. Vi måste ställa krav och vi måste se till att kraven efterlevs.
Sveriges regering bör därför uppmana ministerrådet och kommissionen att omgående frysa EU:s bistånd till Eritrea. Villkor ställs på de flesta länder som EU samarbetar med. Om det inte ställs krav på Eritrea betalar EU indirekt för de brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna som landets regim begår.
Dialog är viktigt men det har inte gett några synliga effekter de senaste långa åren och det är därför dags att nu agera kraftigare. EU:s bistånd till Eritrea uppgår till hela 125 miljoner euro under en femårsperiod, pengar som är viktiga för Eritreas president. Samordnade ansträngningar på EU-nivå skulle därför kunna ge resultat.
Vi är flera som länge har arbetet för att föra upp frågan på dagordningen inom EU:s institutioner, däribland min kollega i den liberala gruppen i Europaparlamentet och tillika före detta biståndskommissionär, Louis Michel, och den svenska parlamentarikern Eva-Britt Svensson, V.
Det är dags nu att vi får uppbackning av Carl Bildt och den svenska regeringen i rådet. För trots alla ansträngningar har ingenting hänt med bara tyst diplomati. Dawit Isaak och hans kolleger är, efter nio år, fortfarande fängslade utan rättvis rättegång.
Frys EU:s bistånd till Eritrea tills landet uppfyller de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna!
OLLE SCHMIDT
