December 2019. Trots att det är mellandagar lyser i det många av fönstren i Nobeluniversitetet vid Norra Station i Stockholm. Det nya universitetet var det stora initiativet i forskningspropositionen 2012. Regeringen föreslog ett samlat forskningsuniversitet, med början från masterutbildningar som drog till sig studenter från alla grundutbildningar i landet. Nobeluniversitet fick dessutom generösa resurser för att locka forskare från hela världen. Satsningen har redan börjat sätta spår. De internationella forskargrupperna möts över disciplingränserna i cafeterior och matsalar, och globala företag lägger forskningsavdelningar i Sverige för att samverka med Nobelforskarna.
Visserligen tar det sin tid innan satsningen sätter kommersiella avtryck, men universitetet har redan vässat Sveriges konkurrenskraft när det gäller forskning och utveckling. I fikarummen på universitetet möter Handelshögskolans magistrar de uppslagsrika teknikerna och medicinarna, och tillsammans möter de finansiärerna i nya konstellationer och bolag.

Många av forskarna är kineser. 10-talets stora internationella rörelse var de välutbildade kinesernas utvandring. På tjugo
- trettio års sikt kommer mandarin säkerligen att konkurrera med engelska som världsspråk. I Europa kom kineserna först till Paris, men Nobeluniversitetet har också lyckats locka många av dem till Stockholm.
Sverige växer igen. Likheten med vad som hände för hundra år sedan är märklig. Runt förra sekelskiftet växte rader av snilleföretag fram: Asea, Ericsson, Separator, Atlas, i andra delen av unionen kom Norsk Hydro. I dag sprudlar det på samma sätt: nano, vågkraft, skogens alla nya produkter, men också smarta lösningar inom telekom och logistik.

Dagens guldålder har i mångt och mycket samma rötter som gårdagens. Under årtiondena runt förra sekelskiftet reste svenska ingenjörer ut i världen, studerade, praktiserade och tog hem patent som de byggde ihop med sina egna uppfinningar. Gustaf de Laval blev mest berömd, men han var långt ifrån den ende.
Inte bara elitens arbetsvandringar spelade roll. Galizier kom till Skåne och hjälpte till med den tunga betodlingen, svenskar for till Nordamerika och skickade hem pengar, men också goda idéer. En del av dem kom hem igen och blev entreprenörer i det gamla landet - och alla råkade inte lika illa ut som Kreuger...

Nu går guldåldersmekanismerna igen. Sverige lockar inte bara till sig utländsk hjärnkraft. I varje ungdomskull reser också många svenskar ut i världen och arbetar - ett år, två år, många år... Många har redan kommit hem och förnyat det svenska näringslivet, och vi har gott hopp om att de ska bli ännu fler. Först reste de bara på engelska, men nu har alltfler begripit att det andra och tredje främmande språket ger ännu vidare vyer. Tyskan har fått en renässans, men fler och fler gymnasier erbjuder kinesiska, och ett par grundskolor har också börjat.
Men mycket av det nya kommer ur det gamla. Flera av dagens nya företag är avknoppningar från Ikea, Clas Ohlson och Ericsson, men även inom de gamla företagen kommer nya produkter fram. Syftet med den nygamla skattereformen 2015 var att skatteplaneringen inte skulle störa tillväxten. Marginalskatterna sänktes, men också skillnaden mellan skatten på arbete och på kapital, så att skattesatserna inte lockade duktiga chefer att bli konsulter med egen låda bara för den lägre skattesatsens skull. Den ohierarkiska svenska ledningskulturen inom företag och förvaltningar är en minst lika viktig konkurrensfördel som de driftiga nya entreprenörerna; skatterna ska inte gynna den ena på den andras bekostnad.
Det är rörligheten över gränserna som lagt grunden för det nya välståndslyftet, ingenjörernas arbetsvandringar lika väl som invandringen från Kina och resten av världen. Sverigedemokraternas framgångar kom alldeles av sig, när insikten började spridas: Utan folkvandring - ingen utveckling!
Det gav oss en industriell guldålder för 100 års sedan, och det är på god väg att ge oss en ny.

GUNNAR WETTERBERG