Den förste och så gott som ende man jag sett laga mat i ett kök är min far. Laga mat ska nog hellre benämnas steka mat.
Han kunde nämligen endast tillaga en rätt: stekt biff. I stekpannan fräste smöret och pappa la i biffarna, en efter en.
Det märkliga var att han hade solglasögon på sig.
- Det är för att inte flottet ska stänka upp i ögonen, förklarade han.
Min far hade full kontroll över var köket låg, eftersom det var dit han bar de biffar han köpt i saluhallen. I övrigt befann han sig i andra rum. När väl biffarna blivit stekta och framburits i triumf.
Hur många män som lagar mat vet jag inte. Jag känner bara till dem som vinner kocktävlingar och ger ut kokböcker. De kända männens mat.
Den okända maten lagas av kvinnor. Men vem har hört talas om att en kvinna skulle vinna en tävling eller ens få vara med i kocklandslaget?
Kvinnor får dock vara med i tv. Ifall de är glada, glittrande samt glamorösa.
När jag får syn på en bild av Plura Jonsson som nu startar en serie matlagningsprogram i tv hajar jag till. Han har ingen tröja på sig. Han är barbröstad. Så kan man säga om Tarzan, en stark typ som far omkring i djungeln med hjälp av lianer.
I Pluras fall får man säga att han är halvnaken och rätt fet. Ett slag i ansiktet på mig och de flesta andra kvinnor (gissar jag) som kämpar för att inte bli feta. Och aldrig är halvnakna.
I karlakarlarnas land spelar sånt ingen roll. De är med i tv. Faktum är att de är från en annan planet. Apornas planet.
Vi befinner oss i ett årtionde där gamla machoideal dyker upp. Karlar som är nåt att hålla i handen när åskan går ger ut kokböcker.
Jag beger mig till en stor bokhandel i Stockholm i syfte att köpa in ett antal kokböcker av män. Det misslyckas omgående. De är slutsålda.
- Det är männen som köper dem, säger kvinnan som hjälper till och försöker hitta böcker av Anthony Bourdain och Bill Buford.
- Men Per Morberg då, försöker jag.
- Tyvärr. Men den kommer in i morgon igen.
I Expressen läser jag ett uttalande från Plura: Lite skit har ingen dött av. Bra! Jag har fattat att Plura är En Riktig Man. Han är inspirerad av Marlon Brando när denne spelade hamnarbetare i Storstadshamn.
Det är inne nu. Män som det ångar om.
Jag hittar Pluras Kokbok. Den utkom nyligen och ligger och väntar i bokhandeln. På omslaget har han en svart tröja på sig.
När jag bläddrar lite i boken ser jag att det inte bara är en kokbok, det är även litteratur: "Pär och jag lyssnade med gapande munnar, detta var inte vilket fyllesnack som helst, det här var fyllesnacket med stort F. Skvallret med stort S. S som i sant och P som i påfyllning".
Det ska stå så i en bok med recept på stekt fläsk, bruna bönor, löksås och rårakor.
Tung stor bok. Och blytunga sentenser såsom: "God är bara förnamnet på denna soppa..." Det ska vara puylinser i men det är inget tvång. "...men som sagt, gör som jag, det blir bäst".
Nu börjar jag räkna mina kokböcker. Jag har 83 stycken. Tre av dem är skrivna av män. Jag äger Konsten att laga mat av H. Gyllensköld. Samme man har även skrivit Att koka fisk. När han beskriver konsten att göra majonnäs vet han inte bäst. Han föreslår.
"Han får oss att förstå att matlagning är både konst, vetenskap och nöje", som Vecko-Journalen skrev.
Vem var han med H.? Haqvin. Han skrev inte ut sitt förnamn. Någon bild på honom finns inte med. Men hans böcker lever för evigt.
Stora starka karlar köper Pluras bok.
De bidrar till att befästa den känsla som jag har: Vi har hamnat i en nedförsbacke. Karlar äter inte quiche lorraine.
Nä, det ska vara pannbiff med lök. Recept på sid 93. Tiden står inte stilla. Den går bakåt.
ANNETTE KULLENBERG
