ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Alla kan. Nu kan vem som helst bjuda på sin kunskap, kritisera bristande belägg och korrigera fel.
Alla kan. Nu kan vem som helst bjuda på sin kunskap, kritisera bristande belägg och korrigera fel.

Ni har skäl att vara livrädda

ANNONS:
FAKTA

Johan Norbergs fem favoritbloggar

Iraq the model: http://iraqthemodel.
blogspot.
com

Per Svensson: http://expressen.
se/bloggen/per/

Andrew Sullivan: http://www.
andrewsullivan.
com

Stockholm Spectator: http://spectator.
se/stambord

Veckans streetartfunderingar: http://artdurue.
blogspot.
com

Visa merVisa mindre
Etablerade journalister angriper nu bloggar för att vara ytliga och farliga. Det är deras självbevarelsedrift som talar, menar JOHAN NORBERG. Den tekniska revolutionen demokratiserar samtalet, och tar makten från det gamla etablissemanget.
Bloggarnas utveckling gör att det viktiga inte längre är var man skriver, utan vad man skriver.
Bloggen är inne. Det finns de som börjar blogga, de som börjar läsa bloggar och de journalister som skriver nyfiket om fenomenet. Och så finns DN Kultur. För någon månad sedan uppmärksammade en ilsken Stefan Jonsson på DN Kultur bloggarnas punktmarkering av mainstreammedierna. Deras faktagranskning såg han som "en hänsynslös och relativt systematisk mobbning" mot de etablerade medierna. Nu har Johan Croneman på samma sida dömt ut journalisters och krönikörers bloggar som "mediesopor". Där tror han att "det kommer att föras hetskampanjer, politiska, privata, personliga. Det är ett slags skuggsida, här kan vilket medialt krypskytte som helst försiggå ostört." Croneman har en poäng. En väldig produktion innebär också att det produceras väldigt mycket skräp. Men i vilka medier sker inte det? Den intressantare frågan är vad han menar att krypskyttet utövas mot, och på vilket sätt det sker ostört i ett medium där kritik och konkurrens är inbyggd i arkitekturen. Om det finns några som i alla år har kunnat föra personliga och politiska kampanjer, ostörda av kritik och krypskytte, så är det just våra etablerade medier. De har på egen hand kunnat måla upp världsbilder, göra nyhetsprioriteringar och formulera frågorna. I tidningarna har kritiker ibland kunnat få in repliker, men redaktionen har alltid givit sig själv sista ordet, så att världsbilden har lappats ihop igen. Bloggarna ändrar allt. Nu går man inte säker bara för att man har Sveriges största morgontidning som plattform. Nu kan vem som helst till nästan ingen kostnad bjuda på sin kunskap, kritisera bristande belägg och korrigera fel. Och det finns inget sista ordet, för debatten fortsätter även när den ena sidan kopplar ned. Självfallet fruktas denna förändring av dem som har haft en prioriterad situation i ett tidigare medielandskap. Sådana klagomål återkommer varje gång tekniken skapar dramatiska omkastningar i maktförhållandena. De som tidigare dominerat utmålar det nya som ett hot mot kvalitet och ett civiliserat samtal. När Lars Johan Hierta startade den snabba och orädda oppositionstidningen Aftonbladet 1830 klagade de konservativa krafterna över "tryckfräckheten". När Internet slog igenom klagade Attacs vänsteraristokratiske hedersordförande Ignacio Ramonet över problemet att "informationen inte alltid är pålitlig, att den inte är hierarkisk – ordnad efter karaktär och betydelse – och att sanningsenligheten inte är kontrollerad". Tidigare i år beklagade sig ordföranden i public service-utredningen, Bengt K Å Johansson (s), över att vi nu har mångfald i etermedierna, vi bör nämligen ha "en gemensam kunskap, gemensam massa, en gemensam bakgrund i landet, för att tala om att man är en nation". Demokrati är alltid kul och mysigt, tills man själv blir utmanad av den. Man skulle vilja säga att det inte är så farligt, att de har överdrivit hotbilden. Men det vore att ljuga. De har skäl att vara oroliga. För deras tid är utmätt, bloggarna kommer att sopa bort deras informationsmonopol. Och bloggen är bara den första vågen i en teknisk revolution som sätter kommunikationsmakten i händerna på individen. I USA har vi redan sett hur bloggare har fällt den republikanske senatsledaren Trent Lott för en rasistisk kommentar. De stora medierna tyckte inte att det var något att orda om. Lott var ju en hedersknyffel, som säkert inte riktigt menade det han sade. Sådan kollegialitet med makten är inte längre möjlig. Bloggarna höll liv i affären så länge att de stora medierna till slut ändå tvingades betrakta det som en nyhet. När tv-bolaget CBS i valrörelsen försökte komma åt president Bush med en gammal pm om hans militärtjänstgöring var det bloggare som uppmärksammade att de hade slarvat med faktagranskningen, och som visade att pm:n var en förfalskning. CBS-direktören Jonathan Klein klagade över att dessa bloggare inte har några egna faktakontroller, och egentligen inte var mer än en "snubbe i pyjamas i sitt vardagsrum". Det hade kunnat vara skrivet på DN Kultur. Men det var snubbarna i pyjamas som hade rätt och CBS tvingades backa. Inte för att en pyjamasklädd bloggare är mer kunnig och pålitlig än en etablerad journalist, utan för att tusen bloggare – som söker fakta, kontrollerar varandra och tvingar varandra att förbättra sina argument – är mer kunniga och pålitliga än en etablerad journalist. Bloggarna river hierarkierna. De tar makten från gamla grindvakter, tar upp försummade historier och tar fram belägg för att de etablerade inte har koll. Och de får genomslag om de har något att berätta. Plötsligt blir det viktigare vad du skriver än var du skriver. Jag håller med Johan Croneman om att det är lätt att le en smula över alla de etablerade journalister som nu hoppar på bloggtrenden. Men om man är lagd för skadeglädje skulle det ligga närmare till hands att le i mjugg åt dem som inte gör det. Om några år slutar vi att läsa hela tidningar, och i stället laddar vi ned de bästa analyserna från olika tidningar och bloggar i smidiga e-papper. Vilka väljer vi ut då? Glöm inte att det finns många journalister som inte har sin position i det offentliga samtalet för att de har kunskaper, analysförmåga och formuleringskonst som är intressant, utan helt enkelt för att de råkar skriva på en viss sida. Det finns de som inte bygger sin världsbild på personligt engagemang och öppet redovisade fakta, utan på ryggdunkningar från kollegerna. De har alla skäl i världen att vara livrädda för bloggarna. JOHAN NORBERG Fotnot: Johan Norberg har bloggat i två år på www.johannorberg.net, som nyligen utsågs till Sveriges bästa blogg av Internetworlds läsare. Han bloggar aldrig i pyjamas, men gärna i shorts.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: