Emelie Holmquist, samhällsvetare och aktiv i Vänsterpartiet. Foto: Sara Törneman
Emelie Holmquist, samhällsvetare och aktiv i Vänsterpartiet. Foto: Sara Törneman
Emelie Holmquist tillsammans med sin mamma Annica Holmquist. Foto: Faksimil/TV4
Emelie Holmquist tillsammans med sin mamma Annica Holmquist.  Foto: Faksimil/TV4

Nej, stupstocken var inte ett framsteg

Publicerad

Den förra regeringen hann utförsäkra nästan 100 000 människor, de flesta av dessa kvinnor.

Jag blir därför heligt förbannad när Moderaterna nu beklagar att stupstocken tagits bort, skriver Emelie Holmquist.

Visst är det glädjande att det äntligen är slut, att sedan 1 februari slipper sjuka människor utförsäkras, bara för att deras ”dagar tagit slut”, att regeringen tillsammans med Vänsterpartiet slutligen satt stopp för eländet. Mindre roligt är att ofoget skulle pågå så länge och kräva så många offer.

Nästan 100 000 hann utförsäkras, tusentals mer än en gång. De flesta av dessa kvinnor, inte osannolikt utslitna i den alltmer utarmade offentliga sektorn. Jag blir då heligt förbannad när denna positiva förändring beklagas. För exempelvis Moderaterna innebär den att ”ett framsteg raderas”. Själv är jag ganska oklar över vilket framsteg tusentals personliga tragedier egentligen är, särskilt som sjuktalen inte alls gått ner utan i stället ökat under flera år.

När hotet om utförsäkring slog mot min egen mamma Annica sommaren 2010 kunde jag inte ta in det, kunde inte förstå. För jag var löjligt naiv, som man så ofta är. ”De kan inte ha menat att det skulle bli så här, det var av misstag”, tänkte jag. Pinsamt nog begrep jag inte att utförsäkringsreformen var ett led i en cynisk och väl genomtänkt plan att pressa ner lönenivåerna, försämra arbetsvillkoren och öka klyftorna. En kalkyl med desperation som viktig komponent helt enkelt.

 

LÄS MER: Beklagligt att bortre tidsgränsen tas bort

 

Självfallet hade det tidigare systemet brister och en kritik från stupstocksförespråkare brukar vara att människor då låstes in i ofrivillig förtidspension. Inte heller på min önskelista återfinns evighetslåga sjukskrivningar, utan i ett rimligt system ska de som kan delta och bidra på arbetsmarknaden få möjlighet att göra det. Men att kasta ut människor ur sjukförsäkringssystemet är inte lösningen.

Sjuka människor måste få rätt rehabilitering och anpassning i arbetssituationen så att de kan återgå i sysselsättning. Utförsäkringar bidrar inte till detta. Istället är det att effektivt rycka undan mattan och bidra till det så kallade ”utanförskapet”, den liberala omskrivningen för underklass. Ekonomisk utsatthet hjälper inte människor att bli friskare, det gör däremot anpassad rehabilitering och utökad företagshälsovård.

I en artikel på DN Debatt skriver forskarna Pathric Hägglund och Per Johansson om sin syn på sjukförsäkringssystemet och en del av det framstår som alldeles rimligt, exempelvis att arbetsgivarnas kostnadsansvar vid sjukfrånvaro bör öka, som ett incitament för förebyggande arbete och insatser. Men precis som så ofta annars när diverse forskare, samhällsdebattörer och andra förståsigpåare diskuterar sjukskrivnings- (och arbetslöshets-) tal saknar jag något, nämligen en djupare kritik av hela arbetssamhället.

 

LÄS MER: Hetsjakten på sjuka är äntligen över

 

Hägglund och Johansson förespråkar en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen, än snävare än den tidigare. De bortser då, som de flesta andra, från ett grundläggande problem, nämligen hur vi delar på det arbete som behöver göras. Det är något djupt förbryllande med ett ekonomiskt system som vårt där den generella produktivitetsökningen inte i proportionell grad kommer arbetstagarna till del, varken i lönekuvert eller i form av arbetstidsförkortning. Det vore en inte helt orimlig tanke att vi delade på det arbete som behöver utföras, för både minskade klyftor och förbättrad folkhälsa.

Att vi delar så dåligt på arbetet innebär att några människor arbetar halvt ihjäl sig, medan andra kan förpassas till samhällets skräphög. Det finns helt enkelt ingen plats för sjuka människor på vår arbetsmarknad när den redan är mättad. Det är vårt samhällssystem som är sjukt och som för länge sedan borde knuffats över den bortre gränsen, inte människorna som i detta system trasas sönder.

I ett av världens rikaste länder har vi råd att ta hand om varandra och bör också göra det. Inte bara för att vi är så gulliga och snälla, utan för att ordentliga skyddsnät gynnar samhället som helhet. Av samma anledning måste vi seriöst överväga att dela arbetet på ett schystare sätt, och vi måste göra det nu.

 

Emelie Holmquist

Samhällsvetare och aktiv i Vänsterpartiet

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida