ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

"Någon måste bort, Scherman"

ANNONS:

Att kalla det

för skandal känns inte riktigt. Snarare handlar det om ytterligare en bekräftelse på att den svenska journalistikens självbild inte tillåter förändring. Krafterna som verkar emot är för starka, riskerna som följer med omprövning uppenbarligen för stora. Jan Guillou. TV4 har alltså valt Göran Rosenberg och Jan Guillou som utfrågare av partiledarna inför det viktigaste valet i Sverige på mer än ett decennium. Förhållandet är inte oansenligt. I Sverige finns det klassiska exempel på hur partiledarutfrågningar har påverkat valresultaten. Tage Erlander rådde bostadslösa stockholmare att ställa sig i en bostadskö som innebar en ökenvandring. Bert Karlsson kläddes av inför tv-tittarna av Olle Stenholm. I förra valet tappade Stina Lundberg all professionalism i ett sorgligt möte med Bo Lundgren. Alla dessa händelser - och det finns exempel på fler - antas ha givit tydligt genomslag hos väljarna. Och det är givetvis mycket bra. Själva poängen med den politiska journalistiken är ju att bredda och fördjupa beslutsunderlaget för folket. Men ett sådant ansvar kräver dock ytterligare ett metodologiskt imperativ: strävan efter objektivitet. Utan detta ideal förskjuts uppdraget från det informativa till det propagandistiska.

Låt oss sålunda

säga något om huvudpersonerna: TV4-chefen Jan Scherman och de båda skjutjärnen, Rosenberg och Guillou. Alla tre har sin bakgrund i den hårdföra vänstern. Scherman, kolumnist i tidningen Arbetaren och tidigare syndikalist, fick sitt genombrott inom tv som programledare för "Kalla fakta", ett av de bästa politiska reportageprogram som svensk tv producerat. Under Schermans ledning var redaktionen ständigt på attack från ett gediget, politiskt vänsterperspektiv. Jan Guillou blev politiskt medveten som marxist-leninist och har förespråkat revolutionära metoder för att välta omkull västvärldens kapitalistiska system. Också han har på sin meritlista tv-reportage och artiklar som tillhör den svenska journalistikens hall of fame - hela tiden trogen sin position långt ute på vänsterkanten (även om det revolutionära inslaget tycks tillhöra en svunnen tid). Göran Rosenberg har under sin intellektuella resa från tiden på Journalistskolan i slutet av 1960-talet rört sig stadigt högerut för att nu befinna sig på liberalismens vänsterkant, varifrån han levererar ofta läsvärda kolumner och böcker. Budskapen kan gälla exempelvis israeliska övergrepp mot palestinier, det förkastliga i att privatisera sjukvården eller de odemokratiska aspekterna av globalisering och frihandel. I vår tids viktigaste utrikespolitiska fråga - strävan mot en rättvis fred i Mellanöstern - befinner sig alla tre relativt långt ute på den ena kanten av det politiska spektrumet. I vår tids viktigaste inrikespolitiska skiljaktighet - statens roll i välfärdssamhället - är situationen likadan. Med andra ord finner vi att en på vänsterkanten djupt rotad TV-chef tillsatt två av Sveriges starkaste journalistiska vänsterkort att informera folket om hur det bör rösta i september.

Vilken slutsats

bör vi dra av denna massiva attack från vänster som vi kan förvänta oss att partiledarna - också Göran Persson - kommer att utsättas för inför miljonpublik? Ja, i varje fall inte att Guillou och Rosenberg på grund av sin politiska hemvist är olämpliga för uppgiften. Båda har i många år visat att de förmår hålla sina verktyg vässade. De är väl medvetna om sina yrkesroller och är inte sämre än andra på att se igenom politikens bländspel - oavsett vem som står för spegeltricken. I stället är det TV4 som måste ifrågasättas. I valet av Guillou och Rosenberg som utfrågare har man visat antingen att målet med intervjuerna är att baxa folket åt vänster eller att man sitter fast i en hopplöst förlegad, positivistisk syn på journalistiken. Låt oss tro att det första inte stämmer - TV4 är inte ute efter att påverka valresultatet. Alternativet är då att man utgår från att reportern kan närma sig sin materia utan personlig barlast.

I denna naiva

övertygelse står man mycket ensam. Medieforskning och kulturstudier har under de senaste decennierna övertygande visat att den journalistiska ambitionen att beskriva verkligheten utan politiska pekpinnar är omöjlig att uppnå. Och det som påverkar vinkeln på den journalistiska produkten är mer än något annat den enskilde reporterns ideologiska hemvist. I stället för illvilja finner vi med andra ord en pinsamhet. Sveriges ledande tv-kanal vet inte vad den sysslar med. Däremot är både Guillou och Rosenberg väl medvetna om de mekanismer som driver medierna. Faktum är att få svenska skribenter har undersökt frågan noggrannare än Rosenberg själv.

Om inte Jan Scherman

och TV4 har den goda smaken att ersätta en av de båda med en lika duglig journalist, fast med en annan syn på världen, vore det därför rimligt att be Guillou och Rosenberg att dra sticka om vem av de båda som frivilligt bör avsäga sig uppdraget. För demokratins skull och för den journalistik som de båda tar på så stort allvar. ROLAND POIRIER MARTINSSON Roland Poirier Martinsson är författare och bosatt i USA. Han skulle gärna se Johan Norberg bredvid Guillou eller Rosenberg i TV4:s valstudio. I september utkommer hans nya bok "Arkimedes" (Norstedts), den första biografin om den grekiske matematikern på 2200 år.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: