Foto: Carlsen Comics
 Foto: Carlsen Comics

My Bergström: Porrmanga hotar inte våra barn

Publicerad
Uppdaterad
My Bergström.
I Tokyo försökte stadsfullmäktige tidigare i sommar förbjuda försäljning av tidningar som skildrade sex "med icke-existerande barn", det vill säga barn tecknade i serier. Förslaget röstades ner. De japanska lagstiftarna tyckte inte att man kan censurera mangakonsten och samtidigt behålla den konstnärliga yttrandefriheten. I Sverige, däremot, dömdes en man den 30 juni i år för barnporrinnehav. Som rapporterats i veckan hade mannen, som jobbar som serieöversättare, på sin dator 51 bilder som föreställde avklädda japanska seriefigurer.
När jag hörde detta slog det mig att Sverige plötsligt fått en helt ny grupp sexbrottslingar: Serieläsarna.

Avklädda killar och tjejer som ser ut att vara under 18 år finner vi nämligen i mängder av serier, från olika länder, som har givits ut i eller importerats till Sverige. Bland 00-talets största seriesuccéer finns Dragonball, Love Hina och Ranma 1/2, fenomen som fångat en hel generation svenska ungdomar.
De är också serier som innehåller tecknade nakna rumpor och bröst på figurer som ser ut som barn.
Olagliga, alltså? Dags att rensa bort dem från bibliotek och tonårsrum. Äger din son eller dotter ett Dragonballalbum? Jag föreslår ett bokbål. Ta med all manga ni har!
Ni som köpt dem kan dömas för medhjälp till sexbrott.
För enligt svensk lag kan numera varenda serietecknare som ritar i ett program på datorn, eller serieälskare som bara låter bilder ur ett seriealbum passera datorn, dömas för barnporrinnehav. Det är fortfarande tillåtet att konstnärligt avbilda ett barn på ett sätt som eventuellt kan uppfattas som sexuellt eggande - men bara så länge bilden inte digitaliseras. I datorn blir straffskalan för seriebilden plötsligt likvärdig med att köpa sex av ett verkligt barn: böter och upp till två års fängelse.

Inte helt oväntat har Sveriges serieälskare reagerat med bestörtning. Är det dags att sluta teckna nu? Bör man byta till oljemålning för säkerhets skull?
Helt sluta köpa serier?
Lolicon - ett namn inspirerat av Vladimir Nabokovs klassiska roman "Lolita" - är en subgenre inom japanska serier där minderåriga seriefigurer framställs eggande för den sexuella fantasin. Fascinationen inför unga kroppar finns inom alla kulturer men är extra tydlig just i manga, vilket kan härledas till Japans historia av självcensur.
Landet hade länge en öppen inställning till nakenhet. Men när gränserna under 1800-talet öppnades för omvärlden började Japan granskas enligt andra kulturers ideal. För att inte ses som primitiva införde japanerna snart en strikt självcensur. Gemensamma badhus förbjöds, könsorgan sågades av från skulpturer.
Inom seriekonsten, som blommade ut efter andra världskriget som ett billigt nöje i ett sargat land, var censuren uttalad: inga samlag, inte ens några könshår, fick synas.
När tecknad erotik, som härstammande från Japans långa tradition av erotiska shunga-trätryck, gjorde intåg i mangaserierna kringgicks censuren genom att tecknarna inte ritade könshår. Och resultatet blev att karaktärerna såg yngre ut.
Könshårsförbudet fanns kvar till början av 1990-talet, och under tiden utvecklades den serieestetik som nu kallas för lolicon. Så var går gränsen för vad som är obscent eller olagligt inom konsten? Varför får jag rita eller köpa en serie där tonåringar blir utsatta för våld men inte avbilda deras sexualitet, trots att detta är tillåtet att skildra i ord?
När blir en virtuell handling verklighet?
Barnporr är ett avskyvärt brott som drabbar dem vi allra mest vill beskydda. Men när vi ritar eller tittar på en seriefigur kommer inga barn till skada. Det brott en svensk serieälskare nu dömts för är enbart ett tankebrott. Hur kan man döma en människas tankar inför en tecknad bild?
Det enda brott som begåtts här är att vi tillsammans lagstiftat bort vår frihet att i bilder skildra sådant som inte kan beskrivas i ord.

My Bergström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida