Båda partierna som just nu diskuterar ledarbyten har även diskussioner kring ett mer delat ledarskap. I Centerpartiet diskuteras om man ska möjliggöra för partiledaren att fördela arbetet också på vice, och i Vänsterpartiet finns förslag om att välja två partiledare som delar på uppdraget. Miljöpartiets modell anges ofta som en referenspunkt. Det är intressant att fler partier nu öppnar för diskussionen kring hur partistrukturen kan användas för att modernisera det politiska arbetet. Sverige behöver fortfarande arbeta aktivt för att öppna upp politiken för fler och göra den mer jämställd och jämlik.
Samtidigt vill vissa, nu senast Rossana Dinamarca, V, framställa det som att Miljöpartiets delade språkrörsmodell är misslyckad och till och med att den skulle befästa den manliga dominansen i politiken. Detta är en grov missuppfattning och en historielös snabbanalys.

När Miljöpartiets jämställdhetskommitté regelbundet följer arbetet med att få en könsmässigt jämn representation i politiska församlingar finner de att Miljöpartiet, rent statistiskt sett, är mer jämställt än andra. Det delade ledarskapet, språkrör, gruppledare med flera pekas ut som en starkt bidragande orsak.

Miljöpartiet har allt sedan man bildades arbetat för att göra politiken mer jämställd och öppen för fler att delta i. Varvade listor och delat språkrörskap har varit bärande delar som partiet utvecklat för att göra detta. Det har gett utrymme för både starka kvinnor och män i politiken genom åren.
Det är en felaktig bild av det dubbla spårkrörskapet att det skulle innebära en kvotering av kvinnor, det vill säga att det används för att placera in en kvinna bredvid mannen. Kvoteringen som Miljöpartiet använder för sina förtroendeuppdrag är könsneutralt. Vi eftersträvar könsmässigt jämn representation och det handlar inte om att garantera just kvinnor platser utan är i lika stor utsträckning en garanti för män. I Stockholm stad var det inför det senaste valet nästan enbart män som lyftes upp på partiets listor tack vara regeln om kvotering.
Det är medlemmarna i varje parti som väljer hur deras organisation ska se ut, på vilket sätt de vill ta itu med ojämlika villkor i politiken och vilket ledarskap de ser som önskvärt. Vill man motverka maktkoncentration, orimliga arbetsvillkor och stereotypa ledarroller finns i dag många modeller med delat ledarskap. Ingen säger att det är enkelt att dela, särskilt i den medialt tuffa värld som politiken verkar i. Men alternativet med ensamt ledarskap har också sina brister och för Miljöpartiet är dessa större.

Ska vi få en politik i Sverige som engagerar många medborgare och där debattklimatet tillåter många olika personligheter och bakgrunder är det viktigt att partierna också arbetar för att förändra den traditionella politikerrollen med sina ofta manliga attribut.

Miljöpartiet ser att ett delat och jämställt språkrörskap ger stora möjligheter att både praktisera jämställdhet och vitalisera det politiska arbetet. Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter till andra. Det är synd om den viktiga diskussionen om ökad jämställdhet i politiken ska ta utgångspunkt i felaktiga slutsatser kring den gröna modellen.

ÅSA ROMSON
Åsa Romson är riksdagsledamot och språkrör för Miljöpartiet.