"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra." De bevingade orden är Madeleine Albrights, USA:s första kvinnliga utrikesminister och grundare av konsultföretaget Albright Stonebridge Group, som Pär Nuder numera jobbar för. Jag undrar om Margareta Winberg, före detta ordförande i S-kvinnor och före detta vice statsminister, tänker på det när hon frenetisk förespråkar en man som ordförande för socialdemokratiska partiet. Undrar om hon funderar på vad det innebär att så tidigt som två månader före extrakongressen ge upp tanken på att ha en kvinna som partiledare.

Socialdemokraterna befinner sig mitt i den minst sagt spännande processen med att välja ny partiledning. Partiet har en bra rättvisepolitik som naturligtvis hela tiden ska förnyas och förändras i takt med tiden. Men vår ideologi om att hålla ihop samhället, jämlikhet och jämställdhet är lika viktiga. Om inte ännu viktigare nu eftersom den moderatledda regeringen har misslyckats med jobben, de har ökat klyftorna mellan män och kvinnor, mellan stad och land, mellan sjuk och frisk och mellan rik och fattig.
Sverige behöver en stark och modern arbetarrörelse och Socialdemokraterna är ett brett löntagarparti. Vi borde vara ett självklart val för arbetare, tjänstemän och akademiker som ser solidaritet och jämlikhet som en framgångsväg.

Vi har med andra ord en enorm uppgift framför oss. Kampen för ett jämställt, feministiskt samhälle med ett demokratiskt parti där alla ska känna sig välkomna. Socialdemokraterna är ett feministiskt parti och vi stred hårt för den förändringen, som faktisk är historisk. Det betyder att vi ska ha en jämn fördelning av kvinnor och män bland våra förtroendevalda, även på de tunga politiska uppdragen.

Valberedningens ordförande har rest runt i landet och haft förtroendeingivande samtal med distriktsstyrelser. Samtal om hur den nya partiledningens kriterier ska se ut. Det har varit samtal om karisma, utstrålning, förmågan till sammanhållning, ideologi, kön, ålder, "gå igenom tv-rutan" och vad vi menar med allt det.

Det har varit möjligt att nominera både som enskild medlem, för SSU, som S-förening, kvinnoklubb, arbetarekommun och distriktstyrelse. Jag uppskattar detta förberedande arbete.
Medierna försöker spegla detta demokratiska arbetssätt som ett parti i förfall. Det gör de för att de inte vet alla detaljer i samtalen. Jag menar att det är precis tvärt om. Naturligtvis finns det många som vill vara med att påverka detta arbete. Det är också bra.
Det jag vänder mig emot är att Margareta Winberg med sin bakgrund förespråkar en man - som dessutom säger tydligt nej till uppdraget. Pär Nuder är både kompetent, skicklig och erfaren. Min invändning är mer att vi har gott om fantastiskt duktiga kvinnor i vårt parti. Dessa ska vi ta till vara och vi bör som kvinnor stötta varandra. Listan kan göras lång på kvinnor som kan bli både partiledare och partisekreterare.
Eva Nordmark, Lena Hallengren, Ylva Johansson, Veronica Palm, Annika Nilsson och Anneli Hultén har alla Riksdagserfarenhet. Dessutom finns Lena Sommestad, Jytte Guteland, Anna Ekström, Anna Johansson och Carin Jämtin med flera.

Utöver duktiga dugliga kvinnor finns det även män som kan axla manteln. Om det blir en man - en feministisk man - är det också okej. Det kommer jag att både finna mig i, acceptera, gilla och stödja men det är för tidigt att räkna ut kvinnorna. Mona Sahlin som kvinnlig partiledare får inte vara en parentes i vår historia.

Vi har en fantastisk möjlighet att vara ett modernt, klimatsmart, feministiskt arbetareparti. Vi har chansen, låt oss ta den.


MONICA GREEN