Sten-Ove Bergwall, författare och bror till Sture Bergwall, som Thomas Quick heter nu, hävdar att terapi och hård medicinering förvandlade brodern till ett fantasimonster. Foto: INGEGERD BERGWALL
Sten-Ove Bergwall, författare och bror till Sture Bergwall, som Thomas Quick heter nu, hävdar att terapi och hård medicinering förvandlade brodern till ett fantasimonster. Foto: INGEGERD BERGWALL

Min bror vårdades till fantasimonster

Publicerad
Uppdaterad
"Terapin och drogerna förvandlade Sture Bergwall till den inbillade seriemördaren Thomas Quick", skriver Sten-Ove Bergwall, som läst det sakkunnigutlåtande som broderns resningsansökan bygger på. De fantasier som den svårt drogpåverkade "Thomas Quick" berättade om för terapeuterna tolkades av dessa som "framgångar" och "personlig utveckling" i den pågående så kallade terapin.
"Ett flerårigt lidande". Så karaktäriseras Sture Bergwalls, före detta Thomas Quicks, situation i vården på den rättspsykiatriska kliniken i Säter där han vistats i nitton år. Docent Anna Dåderman skräder inte orden i sitt sakkunnigutlåtande i den resningsansökan som i går inlämnades till Svea hovrätt beträffande en av Thomas Quicks åtta domar.
Vad som framkommer i utlåtandet är skakande och skandalartat.
Tyngdpunkten i Anna Dådermans skrivelse ligger på den massiva förskrivning av narkotikaklassade bensodiazepiner som Thomas Quick/Sture Bergwall utsattes för under många år på den rättspsykiatriska kliniken i Säter.
Detta drogmissbruk ledde enligt Dåderman till falska minnen som sedan låg till grund för domarna i tingsrätten. Anna Dåderman är lika kritisk mot den psykoterapeutiska metod som tillämpats på Säterkliniken och som bygger på den så kallade objektrelationsteorin.
Den psykofarmakologiska terapi som Sture Bergwall genomgick under åren 1993- 2002 innebar medicinering på missbruksnivå av narkotikaklassade läkemedel. Anna Dåderman framhåller att detta missbruk, tillsammans med en ifrågasatt psykoterapeutisk metod utövad under ledning av psykologen Birgitta Ståhle, ledde till de falska erkännandena.
Chefpsykologen Birgitta Ståhles "återgestaltningsterapi" kombinerades med stora doser av narkotikaklassade bensodiazepiner och analgetika, smärtstillande mediciner.
Anna Dåderman är med rätta upprörd över det "fleråriga lidande" som Sture Bergwall fått utstå under det läkarordinerade, omfattande substansmissbruket och -beroendet. I en grundlig genomgång av förefintlig dokumentation redogör hon för och analyserar medicineringen och dess verkningar.

Enligt en av mig känd bevarad anteckning såg "Thomas Quicks" dagsdos ut som följer. Ofta överskreds den men lägre än så här var den aldrig:
6 st Stesolid à 5 mg
4 st Xanor à 1 mg
1 prefill Stesolid 10 mg
2 st Halcion à 0,75 mg
2 st Rohypnol
6 st Treo comp
6 st Panacod

Denna dagsdos kompletterades vanligen med ytterligare Xanor, Stesolid prefill och Heminevrin. Samtliga dessa preparat är narkotikaklassade.
Observera att vi här talar om en dagsdos. Resultatet av detta mångåriga missbruk, som initierades, uppmuntrades och möjliggjordes av vård- och utredningsteamet kring den så kallade seriemördaren, var att Sture Bergwall vanligtvis raglade omkring på klinikavdelningen ur stånd att ta vara på sig själv.
Han var ofta icke-kontaktbar, han fick svåra ångestattacker, skrek om nätterna, låg i katatonställningar, låsta kramptillstånd i kombination med mycket hög kroppstemperatur. När detta inträffade försökte man lindra tillstånden med hjälp av ytterligare substanser av den typ som framkallat situationen!
Samtliga dessa verkningar av de tillförda preparaten är kända och beskrivna av vetenskapen. Anna Dådermans tabeller över hur Sture Bergwall behandlats farmakologiskt är skakande läsning. Lika skakande är det att ta del av de halsbrytande och snedvridna, nästintill perversa tolkningar och slutsatser som terapeuten gör av "Thomas Quicks" hallucinatoriska berättelser.

De fantasier som den svårt drogpåverkade "Thomas Quick" berättade om för terapeuterna tolkades av dessa som "framgångar" och "personlig utveckling" i den pågående så kallade terapin.
När Göran Källberg år 2001 återkom till Säters sjukhus som cheföverläkare satte han stopp för Sture Bergwalls missbruksmedicinering. Så småningom, efter många månader av nedtrappning och avgiftning, avslutade Sture även "återgestaltningsterapin". Han gjorde det självmant. Därmed upphörde även, som Anna Dåderman skriver, "hans uppseendeväckande återuppväckta minnen" och 'erkännanden'".

Som bekant blev det därmed också slut på polisundersökningar, åtal och domar.
Det finns en internationell överenskommelse, Madridkonventionen, som fastslår att vården av psykiskt sjuka ska präglas av omtanke och solidaritet. Detta fundament har frångåtts vid den rättspsykiatriska kliniken i Säter. Verksamheten där måste granskas och missförhållandena beivras.
Sture Bergwall har tillbringat de senaste 19 åren i sträck bakom lås och bom. Han har vistats på samma klinikavdelning i 17 år och under de senaste 15 åren bott i samma rum/cell. Han har inga friförmåner. Han erbjuds ingen sysselsättning. Det förekommer inga försök till utslussning ur anstaltslivet. En så kallad lufthålspermission för att under ett par timmar besöka mig och min hustru i dag tisdag ställdes in efter att jag förra veckan intervjuats i SVT:s Eftersnack.

Det ser ut som ett under att Sture under dessa omständigheter kan verka så frisk, så själsstark. Han är trygg och beslutsam. En benhård självdisciplin under de sju drog- och terapifria åren har lett till att han i dag förmår utstråla liv och tillförsikt.
De ansvariga läkarna är givetvis skyldiga att känna till de förödande verkningarna av missbruk av bensodiazepiner - förödande för den enskildes verklighetsuppfattning och förödande för en människas liv.


STEN-OVE BERGWALL
Sten-Ove Bergwall är författare och bror till
Sture Bergwall, som
Thomas Quick heter nu.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag