Midsommar är en högtid som kanske mer än någon annan kretsar kring färsk, god och nyttig mat, gärna från svenska gårdar. Men alla mat från Sverige är dessvärre inte hälsosam, och då syftar jag inte på chipsen eller gräddtårtan. En liten del av den fisk som fiskas i Östersjön och i insjöar innehåller mer miljögifter än vad som bedöms som acceptabelt. Det är naturligtvis ett resultat av dålig hantering av miljöfrågor genom historien som i dag manar till skärpning i kemikaliekontroll och annat, men det gör också att vi måste se upp med kvaliteten på våra livsmedel. Därför är till exempel kostråden till gravida kvinnor att vara försiktiga med viss fet fisk, till exempel strömming.
Nu har emellertid frågan om fisk med höga halter av miljögifter blivit en het politisk fråga. Gunnar Hökmark, M, skrev i Expressen för några dagar sedan att Åsa Westlund (S) är en fiende till surströmmingen eftersom hon i likhet med mig har ifrågasatt att EU:s gräns­värden för miljögiftet dioxin i fisk inte gäller Östersjöfisken. Hökmark ställer sig därmed i ledet av potenta män som vill försvara det han vill måla upp som fäderneslandets traditioner mot Bryssels klåfingriga byråkrater. Även lantbruksminister Eskil Erlandsson, C, valde surströmmingen som symbol för sitt nej till gränsvärden när frågan ställdes till regeringen i våras. Dessa herrar vill alltså att man kan fortsätta sälja fisk med höga halter dioxin i Sverige.
Livsmedelsverket har föreslagit att Sverige inte ska ansöka om fortsatt dispens från dessa gränsvärden för att skydda de barn och unga kvinnor som äter mycket av sådan fisk. Enligt Fiskeri ­ verket kommer det att fortsätta finnas strömming och surströmming på den svenska marknaden även utan dispens, eftersom den mesta strömming som fiskas i Sverige klarar gränsvärdet. Det är framför allt strömming som fiskas längs Norrlandskusten som har höga halter.
Hur kommer det sig då att Hökmark och Erlandsson inte oroas över att barn och kvinnor i fertil ålder i Sverige i dag äter fisk som kan skada hälsan hos dem eller deras ofödda barn? Oroas de inte över att många svenskar avstår från att äta nyttig fisk därför att de är osäkra på vilken av fiskarna i affären som har höga gifthalter? Halter som gör att just den fisken inte kan säljas i något annat EU-land. Fisk som om den används som djurfoder måste "renas" för att användas till djur.
För dessa män är det tydligen viktigare att retoriskt slå vakt om surströmming än att långsiktigt värna folkhälsan hos kvinnor och barn. Detta trots att konsumtionen av surströmming knappas t är huvudproblemet när det gäller behoven av gränsvärden. I alla fall har inte jag stött på någon som i jämförelse med annan mat äter särskilt mycket surströmming.
Livsmedelsverket säger att kostråden som riktat sig till kvinnor i fertil ålder och som syftar till att skydda ofödda barn inte fungerar. För mig är det självklart att det är skäl nog att låta gränsvärdena för dioxin i matfisk, som finns i andra EU-länder, ska gälla även i Sverige. Det hotar inte surströmmingen, utan gör att vi får ett nyttigare smörgåsbord till midsommar där olika fiskrätter kan vara en naturlig och nyttig del.

Åsa Romson, miljöpartiets språkrör