FÖRLUST. Det är inte rimligt att vår tids begåvningar måste tävla i tv som popartister för att kunna försörja sig, skriver Michail Kazinik som skolade Salem Al Fakir i fiol och i honom såg en stor elitviolinist. Foto: SVT, SVEN LINDWALL Foto: Sven Lindwall
FÖRLUST. Det är inte rimligt att vår tids begåvningar måste tävla i tv som popartister för att kunna försörja sig, skriver Michail Kazinik som skolade Salem Al Fakir i fiol och i honom såg en stor elitviolinist. Foto: SVT, SVEN LINDWALL  Foto: Sven Lindwall

Michail Kazinik: Vi fick en popstjärna till priset av ett geni

Publicerad
Uppdaterad
En dag för länge sedan kom en pojke hem till mig. Han spelade fiol i den kommunala musikskolan. Men det var något som inte stämde, eftersom pojken var mycket begåvad. Då började han spela för mig. I många månader jobbade vi enligt den ryska skolan, som jag själv är utbildad i. Salem spelade bättre och bättre.
Jag tog med honom på turné till Ryssland. Vi spelade för fullsatta hus tre kvällar i rad. Den andra kvällen berättade jag för publiken att imorgon fyller Salem 16 år. Dagen därpå kom människor ur publiken med presenter. Salem fick hundratals paket, med blommor och tavlor och allt möjligt.
Efteråt berättade Salem för mig, att det var först nu han förstod musikens påverkan på människor. Sedan arbetade vi med en Tjajkovskij-konsert inför en internationell tävling. I den unge Salem Al Fakir såg jag en av de stora elitviolinisterna i världen.

Men en
vacker dag frågade Salem:
"Var ärlig, kan jag försörja mig och leva ett normalt liv?"
Jag svarade:
"Salem, jag är inte säker på det. Du ser ju själv att det mest är gråhåriga, mellan 70 och 90 år, som lyssnar på klassisk musik i Sverige."
Salem svarade att hans vänner tycker att han har en sådan begåvning som popsångare och att han borde satsa på det istället. Jag blev mycket ledsen och sårad.
Fortfarande när jag besöker Ryssland frågar människor hur det är med Salem.
"Vi väntar på att få se honom som stor violinist."
När jag förklarar att Salem blivit en popstjärna i Sverige, svarar de: "Så synd."

Jag sökte mig till Sverige för att jag visste att det var ett fantastiskt land. När jag var sex år kunde jag Sveriges geografi bättre än Rysslands. Min mamma läste "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Trots en liten befolkning var Sverige berömt för sin stora litteratur. Selma Lagerlöf, August Strindberg och Astrid Lindgren, Hjalmar Bergman, för att inte tala om Karin Boye.

Jag väntade jag mig att varannan svensk skulle vara författare och varannan svensk poet. Jag var helt säker på att kultur sågs som civilisationens mål och mening i det svenska samhället. Men jag upptäckte snart att kultur istället betraktas som fritidssektor och underhållning.
Klassisk musik är inte viktig för den goda smakens skull, utan för alla samhällsfunktioner som är beroende av den mänskliga hjärnans tankar, som stadsplanering, forskning och politik. Den klassiska musiken innehåller näring för hjärnan, alla koder för framtidens gåtor. Om ni vill att ert barn ska ta ett första steg mot Nobelpriset, börja inte med kemi utan med musik.
För fem år sedan bjöds jag in av TV4 som musikexpert på Nobelkonserten i Konserthuset. Vi frågade alla Nobelpristagarna vilket förhållande de hade till klassisk musik. Det visade sig att alla pristagarna hade ett nära förhållande, ända sedan barndomen. Antingen spelade de själva som barn, som Albert Einstein, eller så var det mamma eller pappa, en morbror eller granne.
För mig är Melodifestivalen själva symbolen för vår farliga samhällsutveckling och kultursyn. Istället för att utvidga publikens tankebanor, luras människorna att tro att musik är något oerhört primitivt. Att musik är en och samma visa, visserligen med olika arrangemang och röster. Men i själva verket innehåller denna musikform samma tre, fyra eller fem ackord.
Det är inte rimligt att vår tids begåvningar måste tävla i tv som popartister för att försörja sig. Vi måste vara rädda om våra genier. Deras gåvor är en nationell angelägenhet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag