USA:s alfahanne-beteckning befäster Vladimir Putin som nationell symbol för Rysslands ekonomiska och militära frammarsch, skriver statsvetaren Mi Lennhag.
Wikileaks offentliggörande av hemligstämplade amerikanska dokument, som USA:s ambassader världen över sänt hem till sitt utrikesdepartement, skakar nu världen.
På förstasidan av tyska Der Spiegel i går löd rubriken "Avslöjat: hur USA ser på världen". Det är minst sagt genant för USA att i tysk press läsa de egna, raljerande benämningarna på världens toppolitiker.
En ledare sticker dock ut: Vladimir Putin. Medan Irans president beskrivs som Hitler, Afghanistans president som driven av paranoia och Frankrikes Nicolas Sarkozy som en festprisse, omnämns den ryske premiärministern som något han troligtvis önskar kallas: en alfahanne.
Hur förstår man då Putins macholika ledarstil?
Bristen på politisk ideologi och Putins speciella ledarroll har ofta kallats populistisk. Putin förespråkar dock både en stark presidentmakt och ökad centralisering och vill inte att makten tillkommer folket, vilket annars är ett krav i en populistisk retorik.
Däremot vill Putin ses som landsfadern - en Rysslands Per Albin - och en symbol för det nya Ryssland på ekonomisk och militär frammarsch.
Ryssland var 1999 inte förmöget att verka på den internationella arenan, utan var eftersatt ekonomiskt, tekniskt och organisatoriskt. I den situationen trädde Putin in som en stark man med vidsträckta ambitioner. Hans retorik betonade patriotism, Rysslands storhet och Ryssland som ett unikt land - och inte en dålig kopia av USA eller Storbritannien. Putin sa i sitt berömda Millennietal att det var "för tidigt - milt uttryckt - att avskriva Ryssland som stormakt".
Omvärldens media publicerar ofta bilder föreställande Putin i olika typiskt ryska, manliga roller. Putin har till exempel flugit stridsflygplan, skjutit tigrar, medverkat i en instruktionsvideo för judoutövare, gjort upp eld iklädd rysk militäruniform, och ridit med bar överkropp på den sibiriska tundran.
Putins "machostil" har varit en medveten plan, och en ytterst lyckad pr-framgång. Genom Wikileaks senaste släpp har Putin bekräftats som den ledare han vill vara i omvärldens ögon.
Putin ska då jämföras med den något "mjukare" Medvedev, som utövar yoga i stället för judo och som i medierapportertingen bara syns i kostym. Medvedev beskrivs i dokumenten som blek och osäker, och i sin relation till Putin som Robin i förhållande till Batman.
Flera forskare har i Ryssland funnit ett extremt lågt förtroende för politiska institutioner, medan Putin 2007 var den ledare i världen med störst folkligt stöd.
Mot denna bakgrund kan man ana att Putin just nu är nöjd med att inte bara ryssarna - utan även USA och dess diplomater - har "köpt" den medvetna ledarrollen. Detta är inte bara fåfänga; det är politik.
Putin, som försökt återuppliva stormaktspolitiken, får nu veta att han av sin motpart ses som stark. I läckta dokument beskrivs Berlusconi som Putins språkrör. Putins hustru sägs ha en "black list" över ledare som inte stöttat maken.
Jämfört med USA:s relationer med andra länder, utsätts den till Ryssland inte för lika stora prövningar just nu. Även om situationen är pinsam för USA.
Vad som däremot är komprometterande är de dokument som påstår att Ryssland regering och underrättelsetjänst använder maffialedare för att utföra kriminella operationer, samt att Kremls kontakter med maffian är så goda att landet blivit en verklig maffiastat.
Medan världen stålsatt sig inför en diplomatisk kris, är det förvånansvärt tyst i rysk media och från officiella Ryssland. På Kremls webbsida finns inte ens en kommentar och Putins pressekreterare vill inte uttala sig. Utrikesminister Lavrov säger däremot att det som nu drabbat USA inte skulle kunna hända i Ryssland.
Putin - som med stor sannolikhet kommer kandidera i presidentvalet 2012 - har nu ett utmärkt läge. Det ryska folket, som gärna har en stark president, har fått bevis på att de har en ledare som även av USA beskrivs som mäktig.
