Centerpartiet har en stolt tradition som folkrörelseparti. Men de senaste årens professionalisering och centralisering av beslut har gjort att partiet knappt kan betraktas som en folkrörelse längre.
Förändringen har kommit stegvis. Tydligast blev det för drygt ett år sedan när Maud Olofsson och riksdagsgruppen valde att kovända om de principer som vi gick till val på 2006.
Partiets ledning fick en smärre folkstorm på halsen när den godtog FRA- lagen. Sviterna av detta är fortfarande kännbara. Mest talande för partiets nya inriktning är vad som skedde efter omröstningen. När partiledningen blev tagen på sängen av de kraftiga reaktionerna påbörjades en märklig utbildningsinsats riktad mot medlemmarna.
I stället för att partiets ordförande driver politiken utifrån medlemmarna, skulle vi alltså uppfostras till att tycka likadant som riksdagsgruppen.
Ledningen gick dessutom ett steg längre och drev igenom ett stämmobeslut med innebörden att "vår" kollektiva åsikt är densamma som den förhandlade kompromissen. Det lämnade ett stort tomrum i vår egen politik som fortfarande gapar svidande tomt.
Sedan dess har vi sett liknande beteenden när det gällt bland annat integritetslagstiftning, upphovsrättsfrågor och energifrågan. Det får konsekvenser. Är det till exempel inte lite märkligt att det svenska folket nu har sämre tilltro till det gröna Centerpartiet i miljöfrågor än till Moderaterna? Och är det inte märkligt att vi får ta mycket kritik från såväl lantbrukare som andra småföretagare?

Efter EU-valet stod det klart att vi tappat ytterligare mark, trots att vi har ett mycket bra partiprogram. Ledningen försöker komma fram till vad som gick fel, men de som satts att utreda valet var de som själva försatt partiet i situationen. Om en granskning ska göras borde ledningen rimligen ta med folk som inte varit alltför insyltade själva. Av det som hittills framkommit ser det dock ut som att de ansvariga för dagens svårigheter försöker rätta till dem enligt principen "kan själv". Detta är naturligtvis helt fel sätt att tackla problem på.
Om Centerpartiet fortsätter att slarva bort sina egna frågor och därefter går med på kompromisser så får vi inte mycket till partiprogram kvar.
Vi riskerar att bli ett parti som först ängsligt inväntar de andra allianspartiernas åsikt innan vi själva för fram vad vi tycker. Varför ska en medborgare då rösta på centern?
Om vi har en ordförande som inte följer sitt eget partiprogram och en ledning som inte uppfyller medlemmarnas önskemål kan man ju undra vem som glömde bort att det är med- borgarna som beslutar hur Sverige ska styras?
Jag ställer mig frågan varför Maud Olofsson och partiledningen agerat som de gjort. Det enda rimliga svaret är att de använder sentida 1900-talsvarianter av politisk styrning och politisk PR. Det fungerade i andra partier i en tid när riksdagsleda-möter och partistyrelse var de mest och bäst informerade om den politiska dagordningen. I dag krävs betydligt mer ödmjukhet, ett tydligt partiprogram och människor med ryggrad att stå upp för det.
Om drygt ett år är det val till riks- dagen, och varken Maud Olofsson eller Centerpartiet har råd att gå till val på ett program som säger att "vi tycker det som vi kan enas om med andra partier för att visa på vår regeringsduglighet".
Vi måste stå fast vid våra värderingar och åsikter på ett helt annat sätt än partiets ledning hittills har gjort.
Vi kan inte vara ett kameleontparti längre. Vi måste ha en mycket tydligare dialog och förankring hos partiets gräsrötter om politiken.

Frågan är om tåget har gått för Maud Olofsson och partiets ledning, eller om det fortfarande finns tid till att korrigera den nuvarande kursen genom en dialog med kritiker.
Genom de senaste årens missgrepp har Centerpartiet hamnat i ett läge där partiets långsiktiga överlevnad är hotad. Vi har ingen betryggande marginal till gränsen för att trilla ur riksdagen, och om den nuvarande linjen drivs vidare så kanske vi långsiktigt går mot en riksdag helt utan centerpartistiskt deltagande. Det är knappast att visa sig regeringsduglig.


ERIK HULTIN
Erik Hultin, 46, bor i Härnösand och är medlem i Centerpartiet. Han
startade Centeruppropet.se när han ansåg att grundläggande värderingar från
partiprogrammet inte längre återspeglades i den praktiska politiken.