Vi har några få år på oss att vända kurvan. Utsläppen av växthusgaser i världen måste minska - och det snabbt. Det är budskapet från forskarna i FN:s klimatpanel. Om vi inte lyckas hotas världen av en accelererande miljökatastrof som vi redan i dag ser början på.
Härom året drabbades Australien av ekonomisk tillbakagång. En av huvud­orsakerna var extrema väder som förstörde landets jordbruks­produktion. Dessa extrema väder är just vad som förväntas öka med klimatförändringarna. Vi ser alltså redan i dag hur klimatet påverkar även rika länders ekonomi.
Än värre är det för många fattiga länder. Maldiverna har börjat ta in avgifter från turister till en klimatfond. Syftet med pengarna är att de ska kunna användas för att köpa mark i något annat land ifall deras eget inte längre går att bo i. Maldiverna ligger nämligen bara en till två meter över havsytan och de hotande havsvattennivåhöjningarna riskerar att lägga hela landet undet vatten.
Vi i de rika länderna har byggt och bygger än i dag mycket av vår välfärd på förbrukningen av ändliga ­resurser, inte minst fossil energi. Detta måste ändras. ­Annars hotas inte bara miljön, utan även vår säkerhet och vår ekonomi. Den ekonomiska kris vi ser i dag är bara en liten bris jämfört med den kris vi står inför om klimat­förändrin­garna får fortskrida.
En av de stora utmaningarna i Sverige och Europa är att ställa om transportsektorn och särskilt de tunga transporterna. Det finns massor av nya lösningar, modern spännande teknik och nya bränslen som ­väntar runt hörnet för den som är beredd att släppa greppet om de gamla förlegade, miljöfarliga fossil­bränslena. Klimathotet kräver handling av oss här och nu. De ledande företagen har en nyckelroll att spela. Det finns många anledningar för pigga företag att ta vara på dessa möjligheter, innan de blir tråkiga måsten.
Det är mer än ett moraliskt ansvar. Det handlar om att ligga i frontlinjen för att klara konkurrensen. Efterfrågan på nya ­lösningar kommer att öka och de som ­väljer att hålla fast vid det gamla riskerar att drabbas hårt.
I det läget tycker AB Volvos valberedning att det är en strålande idé att föreslå en ordförande från oljeindustrin. Dessutom en ordförande som gjort sig ökänd för uttalandet "världen kan tåla ett par graders uppvärmning" och som förnekar att vi måste upphöra med användandet av fossila bränslen. Det är inte utan att man undrar hur de tänker.

Jag tvivlar inte på Carl-Henric Svanbergs förmåga att arbetsmässigt hantera två tunga uppdrag samtidigt, i detta fall styrelseordförandeskapet i oljebolaget BP och samma roll i AB Volvo. Det kan han säker­ligen bedöma själv. Men kommer Volvo att kunna bli ledande i utvecklingen mot en fossilfri fordonsflotta med en ordförande som sitter på sådana dubbla stolar?
Attityden hos företagsledningen har visat sig ha mycket stor betydelse för företags miljö­arbete. När ledningen är ointresserad blir miljöarbetet ofta misslyckat och ineffektivt, medan en ledning som driver på miljöarbetet når goda resultat både för miljö och företagsekonomi.

Det ligger nära till hands att dra en parallell till Volvo personvagnar som fick problem i den förra ekonomiska krisen för att de vägrat se den fallande efterfrågan på bränsletörstiga stadsjeepar innan det var för sent.
AB Volvos tidigare vd Leif Johansson var känd för att använda okonventionella grepp och inledde bland annat samarbete med miljöorganisationen WWF med löften om minskad bränsleförbrukning i lastbilarna och övergång till miljöbättre bränslen. Argumentet har varit att klimatfrågan är viktig.
Ledningens inställning har betydelse. Med direkta kopplingar till oljeindustrin ­i AB Volvos yttersta ledning riskerar bolaget att bli en bromskloss i klimat­arbetet. Det är en risk för miljön, men också för bolagets konkurrenskraft i en värld där allt fler inser att de fossila bränslena måste bort. När de fossila bränslena försvinner kommer företag som fastnat i den tekniken att försvinna med dem.


Maria Wetterstrand