Var tionde man och var tjugonde kvinna i åldersgruppen 16- 29 år har använt cannabis det senaste året. I gruppen unga män har andelen ökat med 30 procent under tiden 2004 till 2009. Det visar resultat ur den Nationella folkhälsoenkäten som Folkhälsoinstiutet presenterar i dag i samband med den nationella konferensen för förebyggande drogarbete "Drogfokus 2010" i Örebro.

I samband med det stundande kongressvalet i USA, så folkomröstar Kalifornien om att legalisera cannabis. Rocksångerskan Melissa Etheridge och skådespelaren Danny Glover är två exempel på kändisar som lånat ut sina namn i detta samhällsfarliga syfte.
Utgången av den folkomröstningen är mycket viktig också för svensk narkotikapolitik. Bara att frågan om legalisering av cannabis är uppe för omröstning i Kalifornien är illavarslande. En legalisering vore ett allvarligt bakslag för den globala narkotikapolitiken. Små, små steg tas hela tiden mot en uppluckring.

Vi vet att cannabis är den mest missbrukade drogen både i Sverige och i vår omvärld. Runt användningen av cannabis florerar uppfattningar och ryktesspridning om att drogen skulle vara mindre farlig. Det är en ungdomsdrog med stor lockelse och livsstilsrelaterade försäljningsargument. Men cannabis är inte en ofarlig drog, tvärtom. Ett långvarigt cannabismissbruk kan vara mycket svårt att tas sig ur. Alla som arbetar med missbruksvård vet att det ger allvarliga skador. Missbruket påverkar hjärnan, särskilt hos ungdomar, som kan få kroniska skador i en för hjärnan viktig tid under uppväxten. Effekten på hjärnan har beskrivits som att den som använder hasch eller marijuana riskerar att inte fullt ut bli vuxen.

Men det är inte bara i internationella sammanhang som de bärande elementen i narkotikapolitiken ifrågasätts. I Sverige vill nu socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker som Björn Fries och Alice Åström avkriminalisera eget bruk av narkotika. Det vore, enligt mitt sätt att se på saken, att göra den svenska narkotikapolitiken en björntjänst.

Man framhåller på många håll att den rådande restriktiva politiken har misslyckats. Men här är Sverige ett exempel på att det faktiskt går att påverka situationen. En konsekvent genomförd politik är ett realistiskt alternativ till den skenbart enkla vägen att ge upp kampen mot narkotikan och missbruket. I en europeisk jämförelse har vi en jämförelsevis god situation när det gäller narkotikamissbruket. Även om vi ser våra problem som allvarliga så har vi relativt andra länder ändå lyckats väl med vår narkotikapolitik. Men den svenska narkotikasituationen är i hög grad beroende av den internationella narkotikapolitiken.
Kampen mot narkotikan är dock ingen kamp som vinns en gång för alla. Det är viktigt att vi kan fortsätta på den inslagna vägen. En förutsättning för detta är att alla goda krafter samverkar, att myndigheter, kommuner, frivilligorganisationer och politiska partier samverkar. Vi har i Sverige ett unikt stöd i den allmänna opinionen för en restriktiv politik och mot att narkotikan skulle bli en naturlig del av en svensk vardag.

Just nu pågår ett arbete på socialdepartementet med att ta fram en ny femårig nationell strategi för alkohol-, tobaks-, dopnings- och narkotikaområdet. Det kommer att presenteras under hösten. Som komplement till strategin kommer ett årligt drogförebyggande åtgärdsprogram att tas fram som anger politikens inriktning och regeringens prioriteringar för det kommande året. De särskilda ANDT-preventiva - alkohol, narkotika, dopning och tobak - satsningarna på cirka 260 miljoner kronor per år fortsätter.
Vi har all anledning att hålla fast vid ett narkotikafritt samhälle som det övergripande målet för den svenska narkotikapolitiken.



MARIA LARSSON
Maria Larsson, KD, är barn- och äldreminister. Hon är regeringsansvarig för  narkotikafrågor.