Gissa om det spekuleras om vad som ligger bakom åklagarens påståenden om sadistiskt sexuellt våld kopplat till väskan med ögonbindel, läderpiskor, armband med karbinhakar, med mera. Tidigast i dag lämnar Södertörns tingsrätt besked om sekretessen ska lyftas från förundersökningen mot den förre länspolismästaren Göran Lindberg.

Om domstolen är klok häver den sekretessen på lejonparten av förundersökningsmaterialet och låter rättegången som startar i morgon vara offentlig. Ja, så som huvudregeln är enligt rättegångsbalken. Undantag bör göras bara i de delar som avser minderåriga eller där målsägandena skulle ta direkt skada av att fler än aktörerna i rättsprocessen får reda på vad som egentligen uppges ha hänt.

I det här fallet går det inte an att domstolen slentrianmässigt beslutar om stängda dörrar med hänvisning till att målet gäller sexualbrott. I stället bör det stora offentlighetsintresset väga tungt liksom betydelsen av att medborgarna får svart och vitt på att det inte tas några otillbörliga hänsyn när en av landets högsta polischefer ska rannsakas för de upprörande brott som åtalet avser. När allt kommer omkring kan de kvinnor som misstänks ha utnyttjats rent av ha åtskilligt att vinna på att Göran Lindbergs agerande inte mörkas utan blir allmänt känt.

Ett problem är dock att en offentlig rättegång inte når ut till medborgarna annat än genom det filter som stavas medierapportering. Ett försvinnande litet antal personer får plats i rättssalen, alla andra måste lita till journalisternas mer eller mindre kunniga och objektiva förmedling. Lösningen är tv-sända rättegångar.

Jo, jag hör invändningen att exponeringen riskerar att brottsoffer och vittnen inte vågar ställa upp. Det är ett viktigt påpekande. Men det går att skona dem genom att rikta tv-kamerorna mot den tilltalade och domaren (inklusive alltför ofta blundande nämndemän), åklagaren och advokaterna.

Mitt främsta argument för att tillåta tv-sända rättegångar är inte att förse medierna med snaskigt säljande stoff eller att stilla människors nyfikenhet. Jag menar i stället att rättssäkerheten skulle stärkas - också misstänkta som Göran Lindberg är värda en korrekt behandling i domstolen - och att allmänheten har en demokratisk rätt till insyn och kontroll av hur lagstiftningen fungerar i praktiken.

Domstolarnas maktutövning måste tåla att granskas, liksom åklagares, advokaters och målsägandebiträdes insatser. Säkraste sättet att säkerställa en sådan granskning är att ge medborgarna möjlighet att bilda sig en egen uppfattning utifrån vad de själva ser av vad som händer i rättegången.

Förresten är redan det över 60 år gamla fotograferingsförbudet, som än i dag hindrar tv-sända rättegångar, på god väg att luckras upp. Sedan november 2008 rullar domstolarnas egna videoupptagningar av domstolsförhören, primärt för hovrättens bruk ifall målet överklagas. Men självklart finns det ett stort mer eller mindre legitimt intresse för dessa inspelningar. Videoupptagningarna hamnar i datateknikens tidevarv lätt på villovägar. Redan har domstolsförhör i spektakulära mål lagts ut på YouTube.

Denna utveckling går knappast att stoppa, vilket är ytterligare ett skäl till att en gång för alla avskaffa fotoförbudet och tillåta tv-sända rättegångar. Om den reformen hade funnits på plats nu skulle svenska folket självt kunnat bilda sig en uppfattning om åklagarens bevisföring, Göran Lindbergs försvar samt målets handläggning och utgång.

Nästa mandatperiod bör riksdagen avskaffa det mossiga förbudet och inleda en försöksverksamhet med tv-sända rättegångar.


Maria Abrahamsson