OFRIVILLIG KÄNDIS. "Jag har aldrig eftersträvat att bli en mediekändis... Det är sakfrågorna som har drivit mig", skriver Maria Abrahamsson, M, som lämnat Svenska Dagbladets ledarredaktion för en ny karriär som politiker. Foto: Orlando G Boström 2009
OFRIVILLIG KÄNDIS. "Jag har aldrig eftersträvat att bli en mediekändis... Det är sakfrågorna som har drivit mig", skriver Maria Abrahamsson, M, som lämnat Svenska Dagbladets ledarredaktion för en ny karriär som politiker. Foto: Orlando G Boström 2009

Maria Abrahamsson: M behöver inte fler ja-sägare

Publicerad
Uppdaterad
Några politiska ambitioner hade jag minst av allt när jag efter avslutade juridikstudier hade turen att få jobb som brevsvarare och allt-i-allo åt dåvarande justitieministern Gun Hellsvik. Knappast heller då jag, efter några år som tjänsteman i Moderaternas riksdagskansli, blev värvad till Svenska Dagbladets ledarsida.
Men efter att i tio år ha haft det roligaste jobb man kan ha som samhällsintresserad och formuleringsglad människa väcktes lusten att uträtta något mer än att bara kommentera och kritisera dagens företeelser. Vad kunde då vara mera rätt för en person med min bakgrund än att kasta sig in i politiken?
Det vore bara fånigt att förneka att mitt kändisskap har varit en urstark draghjälp i mitt nya politiska värv och i den stenhårda konkurrensen om att synas och höras. Nej, mitt mediala försprång har inte uppskattats av alla, för att uttrycka det milt.
Utan mångårigt soffnötande i SVT hade jag förmodligen inte heller blivit inbjuden att här göra reklam för mig själv och berätta varför jag vill in i politiken.

Låt mig först göra en sak klar: Jag har aldrig eftersträvat att bli en mediekändis. Min frisyr och påstått hårda stil - på sista tiden har även mina nakna fötter varit föremål för ekonomiska och filosofiska analyser - må ha inspirerat till allt från pinsamt devota hyllningsartiklar i dampressen till rent hatiska utfall från militanta meningsmotståndare. Ändå har mitt varumärkesbyggande inte varit en medveten strategi.
Det är sakfrågorna som har drivit mig. Mest varje dag i ett decennium har jag gjort allt jag har kunnat för att skriva skarpa men sakligt underbyggda artiklar, ofta i skärningspunkten mellan juridik och politik. Många har inte delat mina värderingar, och gudarna ska veta att de låtit mig och andra få höra det. Men jag har också fått mycket respekt och erkännande just för att jag inte har dragit mig för att ta upp kontroversiella ämnen.
Som skribent har jag försökt vara tydlig, effektiv och frimodig. Det är ledord som jag tror kan tjäna mig väl också i min roll som politiker. Det är inte min ambition att bli omtyckt av alla. Till exempel väntar jag mig inga ryggdunkningar av de partinominerade män och kvinnor som sitter som dömande lekmän i våra domstolar.
Systemet med nämndemän är en fara för rättssäkerheten och bör därför avskaffas, det är en av alla de mindre opportuna åsikter som jag har torgfört som ledarskribent och som jag självklart kommer att föra vidare som politiker.
Å andra sidan har många av mina motvalls idéer redan mött nästan oväntat stort jubel från partikamrater. Inte minst när jag har kritiserat Moderaterna för partiets omsvängning i försvarspolitiken, envisa fixering vid 20000 poliser och uppmjukade syn på den personliga integriteten. För att inte tala om alla glada hejarop jag har fått efter sågningen av partisekreterarens onödiga kvoteringsprat.

Varför tog jag då steget från journalistiken till politiken? För att riksdagsuppdraget består av så mycket mer än knapptryckande i kammaren och därför att även en enskild politiker kan göra skillnad. De politiska avgöranden som påverkar våra liv spikas framför allt tidigt i beslutsprocessen, i förhandlingar inom och mellan partierna och i ett samspel mellan regering och riksdag. Där behövs min röst, det är därför jag vill vara med.
Och det ser lovande ut. Inför helgens nomineringsstämma står mitt namn som nummer fyra på valsedeln till riksdagen för Stockholms stad. Bara statsministern, justitieministern och kulturministern är före, och då är jag inte ens tävlingsmänniska...


Maria Abrahamsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag

Mest delat just nu