När jag fick det första hatbrevet i hatkampanjen mot Mona Sahlin tänkte jag: Jaha, nu är det dags. Sedan kom facebookgrupperna med sina löjliga namn. En kvinna och ledare skall smutskastas, ifrågasättas å det grövsta för att kanske kunna störtas. Jag är inte förvånad! Det patriarkala samhället ger sig inte. Och de kvinnor och män - och två ministrar - från alliansen som deltari denna kampanj skall bara skämmas. Och de skall veta att de är ute i ogjort väder. Det är nämligen en mycket mångsidig och kunnig person de ger sig på
- inget offer.
Monas erfarenhet är det knappast någon som slår. 22 år i riksdagen varav 12 som statsråd talar för sig själv. Ingen statsministerkandidat har haft denna grund att stå på. VarkenGöran Persson eller Fredrik Reinfeldt kan mäta sig med denna erfarenhet. Varför förtigs detta?
Mona Sahlin är en för socialdemokratin ovanlig ledare. Hon är demokratisk, lyssnar och vill att många skall vara med. Det kan skapa osäkerhet i ett parti som är vana vid mer militanta ledarstilar. Denna osäkerhet underblåses förstås av motståndarna för att underminera henne. "Vad vill hon, vart skall hon?" Svar: Läs något annat än tidnings-rubriker; läs de program som nu finns, läs och förstå!
Det gäller också att inse och förhålla sig till de borgerligas taktik. Det handlar om att våga dela ansvaret med att forma framtiden.
Men ibland är det enklare om någon annan talar om för oss "hur det skall bli". Det kallas av vissa för ett starkt ledarskap. Men under stora träd växer inga plantor, plantorna dör av syrebrist och och brist på ljus. Mona vågar låta andra växa genom eget ansvar. De står där, Ylva, Thomas, Leif, Tomas, Carin, Veronica och andra.
Mona Sahlin är också en modig parti-ledare. Hon strider för grupper som varit osynliggjorda. Hon tog det steg som ingen tidigare socialdemokratisk ledare vågat. Innan valet berättar hon att hon kommer att bilda en koalitionsregering om hon vinner. Kanske har det funnits en önskan hos vår tidigare ledare - inte att bilda en trepartiregering men kanske en regering med ett annat parti. Mona vågade!
Och Mona åtog sig det svåra uppdraget att dels förankra denna nya tanke inom socialdemokratin, dels förhandla fram en gemensam politik att gå till val på. Tanken svindlar för många både inom och utom arbetarrörelsen, därför var det särskilt modigt!
Jag ogillar att Mona framställs som ett offer. Det är nämligen inte så. Hon är en kvinnlig ledare som skall stå upp och stå ut när det blåser. Det är tufft, det vet jag. Kvinnor mäts efter en annan måttstock.
Det fattar inte de många borgerliga kvinnor och män som ansluter sig till en facebookgrupp med en lyktstolpe som idol eller de som sprider falska hälsningar "från Mona" via internet eller för den delen de ministrar som försöker göra en populistisk analys av de rödgrönas ekonomiska politik.
Allt för att svärta ner och driva personhat i stället för sak-politik. Det säger mycket om en bristande kunskap och ett genuint dåligt omdöme hos dessa alliansmän och kvinnor.
Politik är allvarligt. Det handlar om framtiden för oss människor, en framtid som ingen lyktstolpe i världen kan skapa, hur gärna belackarna än vill tro det.
Mona Sahlin är inget offer. Hon visste vad som väntade. Ändå åtog hon sig uppdraget. Mona gör det hon skall och hon gör det bra!
