Åtta veckor efter valet kommer ketchupeffekten i det socialdemokratiska partiet. Först ingenting, utom en kriskommission, sedan ingenting och så - plopp: "Ställ era platser till förfogande - ni i partistyrelsen, ni som lett oss i detta katastrofval!" Det är ett modigt uttalande av SSU, i ett parti där lydnad och lojalitet betyder uppdrag och makt.  
Lika viktigt som att kräva den ene eller andre personens avgång borde vara att fråga sig vilken roll och vilken plats ska ett socialdemokratiskt parti ha, i Sverige och i världen.
Socialdemokratiska valförluster är ju inte enbart ett svenskt fenomen. Vi ser det i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Finland, Danmark. De reaktionära krafterna tar över. Senast i USA i representanthuset. Högern växer liksom främlingsfientliga rörelser och partier.

Vilket luftrum finns kvar i Sverige för ett socialdemokratiskt alternativ? Det är här vägvalet bjuds. Det är nu vi har chansen att utforma något som inte primärt handlar om ökade bidrag, lägre skatter för pensionärer eller nej till RUT. Nu kan vi reflektera över hur våra misstag kan användas för en framtida politik.
När hela den ekonomiska situationen i världen skakade, när Grekland höll på att kollapsa, då lät vi Anders Borg förklara att Sverige trots allt klarat sig bättre än genomsnittet - han sa dock inget om att vår egen valuta hjälpte oss. Bättre, trots en arbetslöshet på åtta procent. Var fanns en socialdemokratisk analys? En socialdemokratisk långsiktig lösning? Var vi så fast i samma kapitalistiska system så att vi inte fann något eget analysutrymme?
När miljöhoten graderas upp på den globala dagordningen - och då har det gått långt... - då har vi inget eget genomtänkt svar utan Maria Wetterstrand förklarar hur det är tänkt. Men vi då? Vilket samhälle ser vi framför oss? Hur kan vi leva så att det finns en framtid? Hur ska vi motivera människor till denna framtid? Var tog Hans Palmstiernas och Stefan Edmans visioner vägen?

När Sverigedemokraterna växer sig starka för att de tycker sig se ett problem med invandring till vårt land och har en usel lösning på detta problem, då försvarar vi, med emfas, ett system som nog bör synas, utvärderas och få en ny, human lösning. Besök gärna en flyktinganläggning eller försök att få flyktinghandläggare på lokal nivå att berätta. Vi kan aldrig förtiga ett existerande problem. Bara om vi ser det kan vi lösa det. På vårt sätt.
Ekonomi, miljö och migration - dessa frågor hänger ihop i ett globalt sammanhang. Det handlar om makt. Makt över pengar, naturtillgångar, utveckling och ytterst människors vardag. Denna helhet måste göras begriplig. Då kan man också ställa frågan om vi med politik ska korrigera det vi tycker är fel. I grunden fel.

Jag vet att ett enskilt parti inte kan förändra världen.  Men jag vet också att förändring börjar med tankar. Ett opinionsarbete för en annan värld är möjligt.  Om socialdemokratin i Sverige använder Socialistinternationalen, det socialdemokratiskaeuropeiska partiet, det nordiska samarbetet, den fackliga rörelsen och andra som står oss nära så finns det en chans att bryta den nyliberala hegemoni som vi ser i världen i dag och som vi är en del av. Så kan det finnas ett luftrum för en svensk socialdemokrati som vägrar bli en blek blå kopia av det "nya arbetarepartiet".

Jag försvarade tidigt det rödgröna samarbetet i denna tidning. Jag har, i samma tidning och ute på gator och torg, också försvarat vår partiordförande. Det räckte inte. Politiken och ledarskapet räckte inte.
Vi vill se en ny socialdemokrati, därför är det dags att ställa sina platser till förfogande, men inte bara det. Inte tro att man blir omvald med automatik, får "förnyat förtroende" och så var det klart. Inte en lydig valberedning utan en som fattar. Allas poster ska ifrågasättas. Även högsta ledningens.



MARGARETA WINBERG
Margareta Winberg, S, är tidigare bland annat vice statsminister och arbetsmarknadsminister. Hon är styrelseordförande för Svenska Spel, Karlstads universitet och Unifem Sverige, FN:s utvecklingsfond för kvinnor.