Men vad har hänt sedan dess? Började vi agera när chocken hade lagt sig? Har civilkuraget ökat? Har gatuvåldet minskat? Har politikernas löften hållits? Nej, när löpsedlarna inte längre handlar om Marcus, Riccardo och andra våldsdödade tycks människor tystna, glömma och gå vidare.

Det är farligt att tystna när något sådant hänt. Ingen ska behöva bli nersparkad på öppen gata och bli så illa skadad att man sedan avlider. Det är ett brott inte bara mot offret utan mot oss alla. Det sparkar undan den trygghet som vi alla i samhället vill ha och behöver.

När 16-årige Riccardo Campogiani misshandlades till döds på gatan, tog en jämngammal pojke upp kampen mot våldet genom manifestationen och föreningen "Stoppa gatuvåldet". Politiker lovade att stötta arbetet ekonomiskt, men mycket lite har hänt sedan dess. När ungdomar vill manifestera mot våldet bör vuxenvärlden stötta till hundra procent. Ett sådant förebyggande arbete är värt varenda krona. Ungdomar lyssnar på andra ungdomar, men de behöver hjälp och stöd med att våga säga ifrån.

Även människor i Marcus omgivning har velat använda händelsen som en väckarklocka. Marcus kommer aldrig tillbaka men genom att placera en påminnelseplatta på den plats där han sparkades till döds kan vi bidra genom att inte tystna. En platta i brons, lika stor som en vanlig gatusten, är framtagen. På den står den namnlösa formuleringen "Glöm aldrig det våld som ägde rum här 5 maj 2005". Plattan fyller flera funktioner. Dels hedrar den offret och de anhöriga, dels manar den till eftertanke och hjälper folk att ta ställning men inte minst är den en varningsklocka med sin påminnelse om det våld som en gång ägt rum på platsen.

I dag, fem år efter Marcus död, har över 5 000 personer skrivit på den namnlista som ska lämnas till politikerna i Stockholms stad som ännu inte tillåtit att plattan ska få ligga på Kungsgatan. Vi i RAV, Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade, tror att det finns ett stort värde i att på ett enkelt sätt påminna människor om det som skedde på den platsen. Falu kommun och Oxelösunds kommun har godkänt liknande påminnelseplattor, varför gör inte Stockholms stad det?

Om påminnelseplattan får en enda person att tänka efter och låta bli att slå och sparka en annan människa, ja då har det varit värdefullt för alla att plattan ligger där. Låt oss hedra Marcus med att inte tystna om det som tog hans liv. Och framför allt: Bidra till att göra något meningsfullt av det meningslösa. Det kan ge Marcus en viss upprättelse. Det kan ge oss hopp om ett tryggare och godare samhälle.

Yamile Lindgren

Yamile Lindgren är vice ordförande i RAV, Riksorganisationen för anhöriga tillvåldsdödade.