Jag är uppväxt i Vellinge kommun, denna vidsträckta idyll vid Sveriges yttersta näs, med sandstränder, golfbanor och turister. Där doftar det syren och undertryckta känslor.
"Välkommen till Vellinge kommun - här är friheten större och skatten lägre" står det på en skylt när man passerar kommungränsen på motorvägen söderut från Malmö. Friheten att vistas i kommunen verkar dock endast vara öppen för vissa grupper, och helt stängd för de som kommer till Sverige för att söka skydd.

Den senaste veckan har starka protester hörts från såväl kommunledning som boende. Anledningen är att Malmö stads sociala resursförvaltning genom ett privat företag kommer att hyra ett vandrarhem i kommunen för att ge ett tillfälligt boende till ensamkommande barn.
Debatten kring flyktingmottagning har alltid varit väldigt infekterad i Vellinge. Det finns knappt utrymme för andra åsikter än "vi vill inte ha hit dem". När jag växte upp i kommunen handlade diskussionerna nästan uteslutande om att "invandrarna" borde skickas till Norrland och att förmögenhetsskatten borde tas bort. Vi som hade avvikande åsikter fick inte utrymme för dem. Därför flyttar också många från kommunen och kan leva friare liv på andra ställen.

Långt ifrån alla i Vellinge stödjer politiken som förs, men det är tyvärr de flyktingfientliga rösterna som är mest högljudda. Kommunpolitikern Anders Alkewall (KD) tog dock strid för sina övertygelser och föreslog att kommunen skulle utreda om möjligheten att ta emot 2- 3 ensamkommande barn. Då började trakasserierna. Han fick båda sin bilar saboterade, fick varor hemskickade som inte beställts och mottog förtäckta dödshot i mejlen. "I stater där det är ordning och reda gör man sig av med sådana som dig", stod det i ett av dem. Småbarnspappan Alkewall kände sig till slut tvungen att lämna politiken för sin familjs skull.
När jag själv genomförde en namninsamling julen 2007, för att Vellinge skulle börja ta emot flyktingar, var protesterna också högljudda. Och när jag tillsammans med nätverket "Vellingebor För Flyktingar" 2008 genomförde en manifestation för flyktingar i kommunen tågade Nationalsocialistisk Front och andra extremhöger-grupperingar mot oss utan att det blev några reaktioner från civilsamhället överhuvudtaget.

Det är alltså ingen nyhet att det finns främlingsfientlighet i kommunen. Den flyktingfientliga politiken har under lång tid förts i Vellinge medan resten av Sverige tyst har tittat på. Därför förbryllar det mig att alla i dag verkar vara så förvånade över nyheten om protesterna mot hemmet. Människor säger sig bli bedrövade och känna obehag, ilska och illamående över flyktingmotståndet och rasismen som frodas i kommunen. Men det borde inte vara någon nyhet.
Det är ett stort misslyckande för hela antirasist-Sverige att en kommun kan driva en så pass flyktingfientlig politik. Samma starka reaktioner från etablerade partier som möter Sverigedemokraten Jimmie Åkesson när han framför sina åsikter måste komma även när det är politiker från etablerade partier som står bakom dem. Det hjälper inte att gotta sig över det eller göra partipolitik av det och kalla det ett moderatproblem Främlingsfientliga åsikter finns inom alla partier och får aldrig nonchaleras.

I det här fallet handlar det dock om moderater, och åsikterna kommer inte från vilka landsbygdsmoderater som helst, utan moderater som styr med egen majoritet i en av Sveriges mest välmående kommuner. Kommunstyrelsens ordförande, Lars-Ingvar Ljungman, är även ordförande för moderaterna i Skåne. Trots detta har inga fördömanden hörts från partiet i övrigt.
Det hjälper inte att bli förfärad eller illamående. Det hjälper inte att tycka det är tragiskt eller bli ledsen. Det enda som gör skillnad är ett samlat motstånd mot främlingsfientligheten. Det enda som fungerar är att människor rätar på ryggen och står upp för medmänsklighet i en tid då den är ifrågasatt.
Då kanske den berömda friheten i Vellinge till slut även kan komma att omfatta flyktingar.


MARIA FERM