Svart eller vitt, himmel eller helvete - debatten om biobränslen har blivit till en parodi. För bara ett år sedan, då EU:s regeringschefer vid vårtoppmötet 2007 enades kring unionens nya klimatmål, sågs biodrivmedel som något av en mirakelmedicin. Med sina klimatmål för 2020 tog EU ledningen i det internationella klimatarbetet. Biobränslen gavs ett särskilt mål - 10 procent av transportbränslena till 2020. Politiskt var de en guldgruva; biodrivmedlen skulle gynna inte bara klimatet utan även öka EU:s energisäkerhet och bli en potentiell ny inkomstkälla för europeiska bönder.

Men successivt svängde opinionen. Biodrivmedlens effekter på både klimatet, matförsörjningen och den biologiska mångfalden ifrågasattes alltmer. På löpsedlar kunde vi se svältande barn jämsides med etanolodlingar. "Årets bild" blev en bild av svart rök och bolmande skorstenar - föreställande en brasiliansk etanolfabrik som eldades med kol. Att bilden var en bluff framgick först långt senare. Det visade sig att kol inte förekom i sammanhanget, och varför skulle det? Etanolfabrikerna i Brasilien är självförsörjande på energi, genom att använda restprodukter från sockerröret.

Att ifrågasätta påstådda "mirakellösningar" är naturligtvis sunt. Men klart är att medveten svartmålning från delar av olje-och livsmedelsindustrin, och en medial dragning till att måla det mesta i svartvita färger, bidragit till att spä på den negativa bilden av biobränslen. I Sverige och inom alliansen ser vi nu en spinoff på den internationella debatten. Folkpartiet säger bu till biodrivmedel - som ses som ett hot mot biologisk mångfald och matsäkerhet - och vill slopa alla statliga subventioner. Moderaterna säger bä, försvarar regeringens positiva inställning och menar att vi ska köra på som förut.

Att det går att framställa bra biodrivmedel hamnar i skymundan. I kombination med en rejäl satsning på bränslesnåla fordon, som exempelvis plug-in-hybrider, och storskalig satsning på kollektivtrafik kan biodrivmedel hjälpa till att göra oss oberoende av fossila bränslen inom transportsektorn. Men förutsättningen är att de omgärdas av strikta regelverk, som garanterar att klimatnyttan är stor och att produktionen inte hotar vare sig matförsörjningen eller de tropiska skogarna.

Behovet av ökad kunskap är stort, framför allt vad gäller effekterna på markanvändningen i världen. Olika markområden innehåller olika mängder kol lagrat i jorden. Vad blir till exempel effekterna när en tidigare gräsmark plötsligt odlas upp? Avgår mera kol än vad som binds i ny odling? En annan fråga gäller de indirekta effekterna. Vad blir exempelvis effekten av att använda rapsolja i Skåne för biodiesel i stället för matolja? Blir konsekvensen att regnskog fösvinner i Indonesien eller Brasilien för att ge plats för palmolja eller soya? Möjligheterna att producera etanol från cellulosa känner vi inte heller till. När så sker försvinner mycket av spänningen mellan jordbruksgrödor och biobränslen.

Tekniker finns men är fortfarande dyra och behöver skalas upp. När kan ett genombrott ske? I Bryssel arbetar vi just i denna stund med ett nytt lagförslag om förnybar energi, inklusive hållbarhetskriterier för biodrivmedel. Med rätt typ av regelverk bör vi kunna undvika de negativa effekter som biodrivmedlen kan orsaka. Som ansvarig för Europaparlamentets arbete med dessa kriterier har jag arbetat fram en kompromiss som alla partigrupper i parlamentets miljöutskott ställer sig bakom. Vårt förslag för en ansvarsfull europeisk politik för förnybar energi inom transportsektorn kan sammanfattas i fem punkter:

1. Skynda långsamt. Målet om 10 procent före 2020 är väl ambitiöst i ett läge där frågetecknen är många. Vi föreslår ett delmål för 2015 om 4 procent, och därefter en rejäl utvärdering av erfarenheterna för att staka ut framtida mål.

2. Skärpta krav på klimatnyttan - 45 procent i dag och 60 procent från 2015. Klimatnyttan från biodrivmedel kan vara stor. Sockerrörsetanol från tropiska länder ger redan i dag möjlighet till produktion med mycket låga fossila utsläpp. Det finns ingen anledning att inte sätta ribban högt, det gynnar dessutom produktion i tropiska länder.

3. Höga krav när det gäller lokal miljöpåverkan och sociala effekter. Här föreslår vi ett strikt rapporteringskrav på producenter och leverantörer av biobränslen.
        
4. Målet om förnybar energi i transportsektorn handlar om mer än etanol. En betydande del av volymmålet fram till 2020, bör komma genom bidrag från både elbilar och bränsleceller samt från biogas. Fortsatt stöd till miljöbilar är viktigt.
 
5. Satsning på forskning och utveckling av andragenerationens biobränslen. Ett genombrott för etanol från cellulosa förutsätter ett brett utvecklingsarbete. Här behövs betydande satsningar av offentliga medel.

Strikta gemensamma EU-regler tar udden av den hittills onyanserade debatten om biodrivmedel. Rätt regelverk gynnar en produktion som är hållbar och hjälper konsumenterna att göra medvetna val. Folkpartiet och moderaterna: bu eller bä räcker inte i klimatfrågan. Vi har inte råd att dribbla bort biobränslen i en nationell politisk dispyt.



Anders Wijkman

Europaparlamentariker (kd)