Under oktober månad har ett flertal spektakulära och vågade attentat och terrorattacker ägt rum i Pakistan; från provinshuvudstaden i North West Frontier Province, Peshawar till Lahore i Punjab. Attackerna har främst riktats mot Pakistans militär och polis. Den mest uppseendeväckande attacken ägde rum 10 oktober och riktade sig mot själva det pakistanska arméhögkvarteret i Rawalpindi, nära huvudstaden Islamabad. 23 personer dödades efter nästan ett dygn av strider och ett gisslandrama. Några dagar senare attackerades ett utbildningscenter för pakistanska specialförband. I skrivande stund har över 150 människor dödats bara sedan slutet på september och hundratals sårats, varav många civila.

Alla dessa attacker utfördes av de så kallade pakistanska talibanerna, lösligt sammanhållna i Tehreek-e-Taliban Pakistan (TTP), ibland med stöd av andra islamistiska grupperingar som Jaish-e-Mohamad och Lashkar-e-Jhangvi. Att detta sker, och har skett, under september och oktober hänger samman med den sedan länge aviserade pakistanska arméns markoffensiv i Södra Waziristan, ett av de sju administrativa områden som utgör de Pakistanska stamområdena (Federally Administered Tribal Areas, FATA). Offensiven påbörjades redan för flera veckor sedan med flygangrepp i området. Det andra skälet till höstens upptrappade stridigheter i Pakistan mellan islamisterna och armé- och säkerhetsstyrkor hänger ihop med att TTP:s grundare och centralgestalt sedan 2007 (då TTP bildades i just Södra Waziristan), Baitullah Mehsud, dödades i ett amerikanskt missilangrepp i augusti. I flera uttalanden och intervjuer har ledare och religiösa företrädare och representanter för TTP klart och tydligt sagt att ett syfte med den ökade mängden attacker hänger ihop med Mehsuds död. Dels har det sagts från samma håll att attackerna ska fortsätta och intensifieras om inte markoffensiven avblåses. Det faktum att TTP (och deras stödgrupper från andra islamister runt om i Pakistan) har lyckats med såpass välplanerade attacker visar också vilket stöd och utbredning dessa grupper har, och det långt utanför kärnområdena i de Pashtunska FATA.

Att offensiven riktas in på just Södra Waziristan är inget märkligt. Området tillhör, tillsammans med Norra Waziristan, ett av de viktigaste områdena för både TTP och deras afghanska Pashtunska allierade, samlade i grupper lojala med den afghanska talibanledaren Mullah Omar. Omar själv anses av underrättelse- och säkerhetskällor befinna sig i Quetta i provinsen Baluchistan tillsammans med sin ledningsgrupp. Men TTP har, sedan bildandet 2007, skaffat sig ett stort inflytande på flera håll i Pakistan. Vårens och den tidiga sommarens strider i Swat-dalen, som ligger utanför FATA och bara några mil från Islamabad, då armén återtog kontrollen från lokala talibaner med kopplingar till TTP, var ett tydligt tecken på hur obehindrat talibanerna och andra islamister i Pakistan kan agera i landet. De täta kopplingarna med de afghanska talibanerna samt ekonomiskt stöd från utländska jihadister har givit Pakistans inhemska islamister ett alltmer omfattande inflytande.

Just banden med Pashtunerna i Afghanistan komplicerar också situationen. Offensiven i Södra Waziristan är koordinerad med USA, men den är otillräcklig eftersom den enbart riktar in sig på ett av delområdena i FATA och det kommer att vara relativt enkelt för talibankrigarna att omgruppera sig till andra delar av området om det behövs. Ett dubbelt tryck från pakistanska styrkor som koordinerar med de allierade i Afghanistan är nödvändigt för att lyckas krossa talibanerna, men en sådan operation har inte Pakistans armé vare sig utrustning eller tränat manskap för att klara av. Dessutom undviker man medvetet Norra Waziristan för att inte riskera att komma i strid med de afghanska talibaner som fortfarande har stöd från viktiga kretsar både inom den pakistanska armén och säkerhetstjänsten (ISI). Att inte heller den nuvarande offensiven kommer att leda till något avgörande visas av att det inte finns några konkreta planer från den pakistanska regeringens sida att följa upp den militära offensiven med nödvändiga ekonomiska stödpaket till det fattiga Waziristan. Men det visas också av uttalanden från TTP:s nuvarande ledare, Emir Hakimullah Mehsud, som i en videointervju, nyligen släppt av Al-Sahab (ibland kallad al-Qaedas mediabolag), lade fast de två huvudmålen med TTP:s verksamhet: att införa Sharia i hela Pakistan och tvinga regeringen att upphöra att samarbeta med USA. Fortsatta konflikter med Pakistans talibaner i huvudrollen är därmed att förvänta.


MAGNUS NORELL