Nyligen beslutade skatteverket att kräva in 10 miljoner kronor i arbets­givaravgifter och skattetillägg från en underentreprenör som anlitats vid bland annat bygget av Citytunneln i Malmö. Bolaget har kontor i flera europeiska länder och har arbetskraft av flera nationaliteter som skickas över gränserna för att arbeta. Vad de polska ­arbetarna fått i lön har inte ens gått att kontrollera, eftersom bolaget inte redovisat det på ett korrekt sätt. Och nu finns de inte längre i landet.
Den här typen av skattefusk och löne­dumpning förekommer även i svenska företag. Alla minns säkert avslöjandet att McDonalds anlitade en städfirma som betalade sina anställda 37 kronor i timmen svart. Liknande förhållanden har avslöjats i städfirmor som anlitats av NK, Åhléns och ett antal skolor i Stockholms stad.
Den gemensamma nämnaren i de här fallen är att den som anlitar de fuskande underentreprenörerna inte kan avkrävas något ansvar. Det är därmed helt riskfritt för stora byggbolag, kommuner och transnationella kedjor att pressa sina egna kostnader genom att anlita underentreprenörer som dumpar löner och fuskar med skatten. Det värsta som kan hända huvudentreprenörerna är att de hängs ut och får skämmas. Men vinsten av att ha anlitat en oseriös lågprisfirma kan de behålla.

Det finns flera förlorare i det här systemet. Först och främst de anställda, ofta utländsk arbetskraft, asylsökande eller papperslösa som luras på den lön och de sociala förm­åner de har rätt till. Seriösa firmor som följer lagar och avtal som konkurreras ut av fuskarna. Och inte minst alla vi medborgare som snuvas på skatteintäkter för sammanlagt uppemot 130 miljarder per år. Det skulle räcka till stora förbättringar av väl­färden och många nya jobb.
Det finns alltså många goda skäl att kraftfullt bekämpa fusket med löner och skatter. För det första måste Lagen om offentlig upphandling ändras så att de tjänster vi köper för våra skattepengar bara går till seriösa företag som följer svenska kollektivavtal. Men det räcker inte. Upphandlingarna i stora bygg- och anläggningsprojekt görs med huvud­entreprenören, som oftast följer både ­lagar och avtal. Det är hos de under­entreprenörer de i sin tur anlitar skattefusk och lönedumpning oftast sker.
Vi menar att det är dags att huvud­entreprenörer ges ett större ansvar för villkoren hos de under­entreprenörer de anlitar. Det ska inte, som i dag, gå att köpa tjänster som är så billiga att det är uppenbart att allt inte går rätt till och ­sedan låtsas att man inget visste. Vi ­anser därför att Sverige bör införa ­solidaransvar för huvudentreprenörer.

Det är en modell som redan finns i våra nordiska grannländer och i en rad europeiska länder. Enkelt uttryckt innebär det att ansvaret för inbetalning av skatter och arbetsgivaravgifter samt löner till de anställda går vidare uppåt i kedjan om en underentreprenör inte gör rätt för sig. På så sätt kan de stora bolagen inte sätta i system att anlita fuskbolag och dela på vinsterna. Om en underentreprenör lämnar landet eller gör sig oanträffbar kan staten ändå kräva in ­skatter och socialavgifter och de anställda få ut sina rättmätiga löner från huvud­entreprenören.
Flera svenska fackförbund ställer sig positiva till att införa solidar­ansvar för att få slut på fusk och lönedumpning. Det är en förutsättning för att ­systemet ska fungera att staten och parterna utformar det tillsammans. Om regeringen delar vår uppfattning att vi ska ha sund konkurrens och lika lön för lika arbete i Sverige borde den snarast ta initiativ att ta fram en trepartsuppgörelse om solidaransvar.
Att fackföreningsrörelsen höjer rösten gör politisk förändring möjlig. ­Vi i Vänster­partiet kommer att göra vårt bästa för att tillsammans med facken arbeta för ett ­arbetsliv präglat av goda villkor och starka rättigheter för lön­tagarna. Införandet av ­solidaransvar är ett viktigt steg i skapandet av ett sådant bättre arbetsliv.


Jonas Sjöstedt
partiledare (V)

Josefin Brink
arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)