Foto: Sven Lindwall
 Foto: Sven Lindwall

LO drev M-väljarna
i armarna på SD

Publicerad

Nu har det första arbetet i Moderaternas eftervalsanalys börjat sippra ut. Samtidigt höjs allt fler borgerliga röster om att något måste göras åt invandringspolitiken för att hindra flödet till SD, även om få rakt ut säger att invandringen måste minska.

Låt mig göra en annan analys. Moderaternas problem har knappast varit invandringspolitiken. Det har varit rätt att stå upp för den svenska traditionen av öppenhet för människor. Däremot har partiet, alltsedan den radikala omvandlingen för runt ett decennium sedan, lagt sig platt för arbetarrörelsen och därmed inte kunnat bedriva en fungerande integrationspolitik. Vi vet att Sverige har den största skillnaden inom OECD i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda. Vi vet också att Sverige är det minst rasistiska och diskriminerande av dessa länder. Och så vet vi att de svenska lägstalönerna är bland de högsta i EU och att arbetsrättens turordningsregler gynnar de som har ett jobb på bekostnad av de som inte har något. Andreas Bergh, docent i nationalekonomi, har visat att kollektivavtalen, dvs lägstalönerna, kan förklara den dåliga integrationen.

Detta har Moderaterna inte velat eller vågat göra något åt. Arbetslinjen var en halvmesyr som sänkte bidrag och skatter, men som inte gjorde något åt lönebildningen. Oron för att bli anklagad för att öka klyftorna vägde tyngre än att verkligen ta sig an utmaningen. Resultatet är ett fortsatt utanförskap bland utrikes födda, något som sticker i ögonen på många och får människor att rösta på Sd.

I dagarna har det förts fram tesen att ökade klyftor har skapat grogrund för Sd:s framgångar. En jämförelse med andra västeuropeiska länder är ur detta perspektiv illustrativ. Om det var så att stora inkomstskillnader ledde till framgångar för invandringskritiska och/eller främlingsfientliga partier skulle det vara vanligare med sådana partier i länder med hög ginikoefficient (ett sätt att mäta inkomstskillnader) och tvärtom. Så är inte fallet, om något är sambandet det omvända.

Låt oss dela upp de 18 västeuropeiska länderna (EU + Norge, Schweiz och Island) i två grupper efter ginikoefficienten. I ena gruppen finns de nio med minst inkomstskillnader (lägst gini) och i den andra de nio med störst inkomstskillnader (högst gini). I gruppen med små inkomstskillnader har hela sju av nio länder invandringskritiska/främlingsfientliga partier i parlamentet. I gruppen med stora inkomstskillnader är det bara tre av nio länder där sådana partier är representerade i den lagstiftande församlingen. Om något är alltså sambandet mellan ”klyftor” och invandringskritiska/främlingsfientliga partiers framgång det motsatta mot vad vänstern hävdar. 

Låt oss på samma sätt jämföra de offentliga välfärdsutgifterna som andel av BNP med framgången för den sortens partier vi diskuterar. Återigen delar vi upp de 18 länderna i två grupper, denna gång efter hur stora välfärdsstater de har. I den grupp som har störst välfärdsstater har sex av nio länder sådana partier i parlamentet, mot endast fyra av nio i gruppen med mindre välfärdsstater. Återigen är sambandet det omvända.

När Moderaterna började köpa vänsterns samhällsanalys gjorde partiet också det omöjligt att på allvar bedriva en politik för ett minskat utanförskap. Sverige har, med Fredrik Reinfeldts något modifierade ord, ingen arbetslöshet bland inrikes födda mitt i livet. I stället utgörs den absoluta merparten av de arbetslösa av ungdomar och utrikes födda. De har i snitt lägre produktivitet än andra och har svårt att bli lönsamma på en arbetsmarknad med världens mest sammanpressade lönestruktur.

Ekonomihistorikern Lars Ahnland säger till Dagens Arena att det finns ett samband mellan arbetslöshet och röster på SD. M och Fredrik Reinfeldts efterträdare måste nu våga att ta LO och Karl-Petter Thorwaldsson vid hornen. Det är där nyckeln till en fungerande arbetsmarknad finns. Och det är genom att ta fighten med LO som SD besegras.

 

FREDRIK SEGERFELDT,

är författare och liberal debattör

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida