Den israeliska bordningen av Ship to Gazas första skepp "Mari Marmara" på internationellt vatten i förra veckan har skapat en politisk polarisering som inte är gynnsam för civilbefolkningen i Gaza. Skarp kritik har riktats mot den israeliska regimen, främst gällande den folkrättsvidriga bordningen och behandlingen av aktivisterna på det bordade skeppet. Den humanitära situationen i Gaza kommer därför i skymundan.

Fanns det aktivister tillhörande miltanta islamistiska grupper ombord på konvojen Ship to Gaza, är det viktigt att kraftigt ta avstånd från dem och deras mål. Emellertid fanns det en stor del seriösa fredsaktivister på båtarna, en del av dem läkare och akademiker vilka hade som enda syfte att med fredliga medel sätta den humanitära situationen i Gaza på agendan. I dagarna har den iranska Röda halvmånen - kopplad till internationella Röda korset - enligt uppgift beslutat sända två fartyg med livsmedel, läkemedel och medicinsk utrustning till området. Det senaste iranska utspelet, där en talesman för Irans ayatollah Ali Khamenei, deklarerade att Irans elitstyrkor - det revolutionära gardet - stod redo att bistå de två skeppen militärt för att de ska kunna nå sitt mål, har om möjligt än mer polariserat situationen. I kölvattnet av ayatollans uttalande kan Israel få mer gehör för att de humanitära konvojerna är kopplade till radikal islamism, vilket föga gagnar Gaza-borna.

Från Israels sida försvaras Gaza-blockaden med att man inte vill legitimera Hamas styre, ett styre som kopplas samman med militant islamism. Dessutom hävdas ofta att den iranska regimen förser aktivister på Gaza-remsan med vapen. Även om Israels blockad påverkar Hamas, slår den hårdast mot den palestinska civilbefolkningen i Gaza. De varor som släpps in är basala förnödenheter som mjöl, ris, blöjor och glödlampor. Mindre livsnödvändiga varor som kryddor, fruktjuice och kylskåp släpps inte in. WHO hävdar att blockaden, som pågått sedan Hamas maktövertagande 2007, allvarligt har försämrat hälso- och sjukvården i Gaza. Ett flertal patienter har dött i väntan på nödvändiga tillstånd för behandling i Israel och 21 procent av ärendena avslogs eller försenades under 2009. Blockaden bidrar till isolering av civilbefolkningen och till att Gazas befolkning, från början med stora fattigdoms- och hälsoproblem, till stora delar lever i misär. Tyvärr är det också allmänt känt att isolering, fattigdom och ohälsa är en stark grogrund för radikalisering. Oavsett vad man anser om Hamasregimen, är Israels blockad gentemot Gaza-remsan problematisk och delvis kontraproduktiv: den slår oproportionerligt hårt mot civilbefolkningen samtidigt som den kan leda till ökad radikalisering på Gaza-remsan.

Den senaste utvecklingen visar på att Ship to Gaza, som från början skapades som symbolpolitik i syfte att visa på blockadens verkningar i Gaza, riskerar att förbytas till storpolitik där stridbara politiker som Benyamin Netanyahu och ayatolla Khamenei tillåts hålla i taktpinnen. Fokus förskjuts på så vis från den humanitära situationen i Gaza till det storpolitiska maktspelet i Mellanöstern. Världssamfundet borde ingalunda tillåta detta skifte i fokus. I stället bör man rikta blicken mot den humanitära situationen i Gaza och på den legitima rädsla som finns bland boende i södra Israel vad gäller raketbeskjutning från militanta grupper på Gaza-remsan. Här kan det just nu till synes handlingsförlamade internationella samfundet spela en konstruktiv roll. Med internationell kontroll av Gazas gränser skulle människorna i södra Israel kunna leva utan rädsla för raketbeskjutning. Om Israel vägrar häva blockaden för egen del, skulle den internationella närvaron dessutom kunna se till att internationella sändningar till Gaza innehåller förnödenheter och inte, som den israeliska regeringen ofta befarar, vapen till Hamas styrkor.


LISA STROMBOM