Jag arbetar som artist. Mitt jobb är att underhålla och sjunga. Det har jag gjort sen jag var nio år. Min arbetsplats skiftar varje dag. En dag sjunger jag på ett torg i Ludvika, nästa dag i Fords bilhall i Norrköping och kanske slutar jag veckan på ett gayhak vid Slussen. Min publik är för mig likvärdig där alla är lika mycket värda. Oavsett om de kör Ford eller Volvo. Om de är gay eller straight. Om de är absolutister eller festprissar som tagit ett glas för mycket.
Jag har alltid trott att jag skulle behandlas likadant. Vid 36 års ålder har jag nu tyvärr fått motsatsen bevisad!

Bakgrunden är att jag bland andra artister engagerades att uppträda på Centerpartiets stämma på Örebro torg våren 2009. Maud Olofsson var på plats och hoppade och sjöng lyckligt med till våra låtar. För mig var det ett jobb. Det kunde lika gärna varit på Bilia i Solna eller Heartbreak i Gävle.
I maj i år blev jag bokad till LO-förbundens familjedag på Furuviksparken i Gävle. Jag blev jätteglad och skrev in det i almanackan. Jag såg fram emot den dagen precis lika mycket som mitt tidigare uppträdande för Centerpartiet.
Lite senare blev det klart att Centerpartiet skulle hålla allsångskvällar i tre städer i landet och jag blev tillfrågad om att medverka som allsångsledare och artist. Jag stortrivs i den rollen och tackade självklart ja. Varje jobb innebär ett gage som betalar min hyra, mat och skatt. Jag skrev in det i almanackan och såg fram emot de tre dagarna i höst.

Wanja Lundby-Wedin. Foto: Ylwa YngvessonVar vill jag komma med detta? Jo, inte långt efter att jag hade tackat ja till allsångssatsningen händer det ofattbara! Jag får höra att jag inte längre är välkommen att framföra min musik på LO:s familjedag i Gävle. Orsak: jag har Centerpartiet som arbetsgivare en annan dag.
Jag blev väldigt ledsen av LO:s avbokning. Jag får alltså inte spela för LO på grund av att jag ska spela för Centerpartiet. Om sanningen ska fram är jag inte ens centerpartist. Inte är jag socialdemokrat heller. Jag gillar Fredrik Reinfeldt och vill att han ska få fortsätta att vara statsminister. Men poängen är att det borde inte spela någon roll vad jag har för politisk åsikt. Jag ska inte på något av evenemangen framföra något politiskt brandtal. Jag ska underhålla! Sjunga!

LO-ledningens beslut vittnar om en märklig människosyn. Och om att man underskattar sina egna medlemmar. Man är tydligen bara välkommen att uppträda för LO om man röstar på "rätt" parti, det vill säga Socialdemokraterna.
Man undrar hur LO skulle reagera om någon av deras medlemmar blev uppsagd från sitt arbete för att han eller hon röstade på ett visst parti. Skulle de inte då tycka att det vore diskriminering och rent förkastligt?
Vad är det för samhälle vi är på väg att få när ens politiska åsikter ska hindra en från att få sjunga och underhålla? Är det inte dags att också LO-ledningen vaknar upp och inser att deras väljare har egen musiksmak och egna åsikter? Och har det helt undgått ledningen att LO faktiskt har många medlemmar som röstar på något annat parti än Socialdemokraterna?
Med det här hoppas jag att den som tänkt rösta rött tänker efter en gång till. Men jag lovar dig att om du sen röstar rött och berättar det för mig så kommer jag aldrig behandla dig annorlunda. En politisk åsikt speglar nämligen inte ens personlighet. Alla är olika men samtidigt så lika. Precis lika mycket värda! Och om jag känner mig diskriminerad för min politiska åsikt så kan jag förstå frustrationen man kan känna som gay eller nysvensk. Att inte bli accepterad för den man är eller för den man älskar.

I min almanacka är giget för LO den fjärde september struket. Jag tror bestämt att det är ett nytt på ingång. Och de nya arrangörerna har inte frågat mig vilket politiskt parti jag sympatiserar med. Är det inte precis så det alltid borde vara, Wanja Lundby-Wedin?

Linda Bengtzing