"Jag önskar att jag hade varit liten när du var barn mamma, säger nioåringen, när han grubblar på kvällen och inte kan somna. Ni behövde inte tänka på hur jobbig framtiden skulle bli och för att era barn ska få det dåligt när jorden blir en öken och det inte finns snö och vatten och mat längre. Det är så jobbigt att tänka på det."
Så börjar ett inlägg på Anns blogg i Barnens bokklubb. Hur tröstar man ett barn som oroar sig för verkligheten, en framtida verklighet som vi inte vet mycket mer om än han, undrar Ann?
En liknande historia ligger bakom det klimatseminarium som nyligen arrangerades i Stockholm av Liber. En marknadsansvarig på förlaget har en dotter som också är ängslig. Så ängslig att hon efter en lektion om klimathotet ringer hem och gråter.
Dagens barn växer upp med återkommande katastrofrapporter om torka, svält, smältande glaciärer, skövlade regnskogar och hotade djurarter.
"Tänk om det fanns en bok som kunde hjälpa mig att förklara alla hotbilder, som media informerar oss om, en bok för frågvisa sju- till tioåringar som behöver känna att vi vuxna har lite koll", skriver Ann på Barnens bokklubbs blogg.

Nu finns en sådan bok. Den har tagits fram av just bokförlaget Liber, i samarbete med Naturvårdsverket och meteorologen Pär Holmgren, för att hjälpa lärare i årskurs 4- 9, men kanske även föräldrar, att besvara barnens frågor om klimat. Ett gott initiativ, kan man tycka. Och det hade det naturligtvis varit, om boken verkligen hade svarat på de frågor som barnen har.
Stefan Edman, biolog och författare som medverkade på Libers klimatseminarium, anser att sakinformation ska förenas med lagom avvägd alarmism.
Det är precis det som görs i den nya boken, som har titeln "Barn frågar om klimatet". Den framställer såsom säkert sådant som vi egentligen inte har några belägg för, lär ut klimatsmart ätande och propagerar för en av de minst effektiva energikällorna: vindkraften.
Pär Holmgrens bok skuldbelägger barnen genom att berätta att deras individuella påverkan på klimatet beror på val de gör i sin vardag. Mycket lite görs för att beskriva koldioxidens betydelse för växtligheten.

Borde inte barnen få reda på att högre halter av koldioxid i luften gör att det växer bättre, att växterna bättre klarar av torka och att det sannolikt har bidragit till att öknar inte längre breder ut sig? Det är vetenskapliga fakta och inte de osäkra prognoser som ligger till grund för alarmismen. Likaså görs det i boken inga försök att lugna och dementera falska påståenden.
Många motiverar behovet av omedelbara åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen just med att vi måste säkra våra barns och barnbarns framtid. Men om vi verkligen vill våra barns bästa borde vi väl ändå börja med att skilja på fakta och åsikter, och se till att ha rätt fakta innan vi börjar agera och förändra.
Vi borde även berätta om det som är positivt. Vi borde kräva fasta bevis istället för att acceptera omtvistade klimatmodeller som presenteras av en organisation, vars politiska syfte är att bevisa att människan, snarare än naturen, styr klimatet. Men framför allt: Vi borde låta våra barn vara barn, istället för att på mer eller mindre lösa grunder omvandla deras framtidsdrömmar till mardrömvisioner.


MAGGIE THAUERSKÖLD
Maggie Thauersköld driver
bloggen The Climate Scam.