Adil Hakimjan är uiguren från Kina som oskyldig (enligt amerikanerna själva) satt i fånglägret Guantánamo på Kuba i fyra år. Som försedd med hand- och fotbojor transporterades som ett kolli till Albanien, där han dumpades och tvingades "söka asyl".
Hans öde har beskrivits i otaliga artiklar, bland annat på min blogg, meritwager.wordpress.com, och i Randi Mossige Norheims inslag i programmet "Konflikt" i Sveriges radio.
I Albanien inhystes Adil i en byggnad i utkanten av Tirana och hade svårt att klara sig ekonomiskt och psykiskt. Han fick inte lära sig landets språk och kunde därför inte heller få något jobb. Ingen talar hans språk och det finns inga uigurer som bor i Albanien. Befolkningen ser med skepsis på "terroristen från Guantánamo":
"Om han är oskyldig och USA har gjort fel, varför är han då här?"
Kauser Hakimjan är helsyskon än att de
är obesläktade. Ändå erkänner inte
Migrationsverket släktskapet. I december 2007 kom Adil till Sverige för att delta i ett seminarium om mänskliga rättigheter. Advokaten Sten de Geer, som också deltog och som bjudit in Adil, hjälpte honom att söka asyl här, där hans enda släkting utanför Kina finns: systern Kavser som han inte hade träffat på åtta år.
Trots vädjanden från Europakommissionären för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, och många, många andra, som fann Adils fall unikt och ytterst behjärtansvärt, och trots att det föreligger "synnerligen ömmande omständigheter" som termen lyder i utlänningslagen, avslog Migrationsverket hans asylansökan.
Och inte bara avslog, utan förnedrade honom dessutom genom att först acceptera att Kavser är hans syster men sedan påstå att man inte trodde på släktskapet. Och genom att ange att hans nationalitet är "okänd" trots att USA angett att han är kinesisk medborgare.
Några "synnerligen ömmande omständigheter" fann Migrationsverket inte alls, han hade ju redan fått asyl i Albanien, låt vara att USA hade betalat landet för att få dumpa honom där och att han inte fått utöva sin fria rätt att själv välja var han ville söka asyl...
Den 21 januari togs Adils ärende upp i Migrationsdomstolen. Då hade Migrationsverket försökt utöva påtryckning på domstolen att ta upp faller redan före jul för att lättare få ut honom ur landet - verket räknade alltså med avslag även där - eftersom hans resehandling går ut i januari.
Men Migrationsdomstolen lät sig inte påverkas. Och vid förhandlingen gavs Adil gott om tid att berätta sin historia och blev, till skillnad från av Migrationsverket, bemött med respekt.
Migrationsverkets jurist Helene Hedebris framhöll bland annat att om Adil ges uppehållstillstånd så kommer det också - hemska tanke! - att ske en "följdinvandring" om hans fru och tre barn får komma hit.
Och hon påpekade återigen att hon inte anser att man vet vem Adil är och varifrån han kommer. Detta trots att advokaten Sten de Geer på egen bekostnad låtit göra en DNA-analys där det fastslås att "det är 5 817 199 gånger mer sannolikt att Adil Hakimjan och Kauser Hakimjan är helsyskon än att de är obesläktade".
Och trots att Migrationsverket ju har trott på att systern är uigur från Kina...
Det finns inga som helst hinder för Migrationsverket - eller nu Migrationsdomstolen - att bevilja Adil Hakimjan uppehållstillstånd. Man bryter inte mot lagen om man gör det.
Detta är ett världsunikt fall som inte på något sätt blir praxisbildande. Man kan se de "synnerligen ömmande omständigheterna i just detta unika fall och låta Adil få en fristad i Sverige där han har stöd av sin syster efter sina skräckfyllda år i Guantánamo.
"Jag plågades fysiskt och psykiskt i många år trots att jag var oskyldig: Nu befinner jag mig i ett vakuum. Var ska jag leva? Hur ska jag leva? Sverige är ett demokratiskt land och hjälper folk i andra länder. Jag skulle önska att jag kunde få sådan hjälp här i Sverige. Jag har inte fått något positivt från USA, de bara skadade mig. Jag hoppas att Sverige hjälper mig", säger Adil till mig.
Till slut: Nej, det är inte Sveriges och inte heller EU:s ansvar att ta emot människor från lägret i Guantánamo, nu när USA släpper dem som befunnits oskyldiga. Det är USA:s ansvar till 100 procent. Men det finns heller inget som hindrar att man i Sverige och EU ändå gör det, av rent humanitära skäl.
Och det finns heller inga som helst hinder att ge Adil en fristad här i Sverige.
Merit Wager
Hon har varit ombud åt asylsökande sedan 1995. Hon har träffat Adil Hakimjan och noga följt hans fall under flera år.
