Det måste ske en förändring i Sveriges osäkra och ineffektiva sätt att hantera asylströmmen. Jag har därför förståelse för den frustration som ligger bakom Göteborgspolitikern Göran Johanssons dramatiska utspel i asylfrågan. Dock borde han veta att det inte finns någon ”vanlig väg” att komma till Sverige som asylsökande.
Tyvärr är hans förslag helt huvudlöst, men låt oss inte förringa styrkan i den desperation som ligger bakom förslaget.
Ingen diskuterar vettiga och konkreta lösningar, den offentliga debatten går mer ut på att skälla på politiska motståndare.
Jag har ett förslag på hur man kan dra undan mattan för ganska många människosmugglare och göra en del av asylhanteringen mer rättssäker.
Vi måste börja söka andra sätt att göra det möjligt för människor att söka asyl.
Jag har givetvis inte svar på alla invändningar som genast reses, men jag anser att mitt förslag ändå borde vändas och vridas på.
Alltså: låt människor med asyl- eller skyddsskäl söka asyl på plats där det finns en svensk ambassad, till exempel i Damaskus, Amman eller var det nu kan vara som behovet för tillfället bedöms som störst. Gärna i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR.
Stationera ut ett lämpligt antal kunniga, erfarna handläggare och beslutsfattare från migrationsverket samt ett antal poliser på relevanta ambassader.
På plats skulle de kunna jobba intensivt och effektivt med att ta emot asylansökningar från människor och kontrollera deras identitet, bakgrundshistorier och asylskäl.
När, eller om, asyl beviljas, får dessa människor själva betala sin resa till Sverige med reguljärflyg vilket torde kosta dem betydligt mindre än de minst 100 000 kronor de annars skulle betala till smugglare.
På så sätt skulle många också kunna ha med sig ett litet eget kapital när de kommer fram till sitt nya land: mellanskillnaden mellan flygbiljetten till Sverige och smugglararvodet.
Troligtvis finns det fallgropar och svårigheter med ett sådant system, men man borde åtminstone ha en vilja att försöka hitta nya lösningar.
Som det nu är så är det ju helt omöjligt att ta sig till Sverige för att söka asyl på laglig väg. Människor är hänvisade till hänsynslösa och giriga flyktingsmugglare.
Dessutom kommer många flyktingar hit med förfalskade handlingar, och Sverige har därför ingen reell möjlighet att veta vilka människor som tas emot och om de ens har några asyl- eller skyddsskäl.
Den enorma flyktingsmugglingen och det faktum att ungefär 250 000 svenska pass är på drift, varav många används för att ta hit människor från Mellanöstern och andra delar av världen, gör också att andra länders underrättelsetjänster börjar intressera sig för Sverige.
Vad som sker inom vårt lands gränser är ju inte enbart en nationell angelägenhet, det berör även andra länders säkerhet och trygghet.
Om det inte blir en förändring i Sveriges osäkra och ineffektiva sätt att hantera asylströmmen kommer här snart att vimla av agenter från CIA, MI6 och andra underrättelsetjänster i jakt på terrorister och krigsförbrytare.
Och det som hände de två egyptierna för några år sedan kommer att ske om och om igen.
Ett nytt, öppet, kreativt grepp om de här frågorna borde genast tas. En ”katastrofstyrka” skulle kunna inrättas av regeringen – en inte alltför stor, seg och överdrivet byråkratisk sådan – med människor som har kunskap, erfarenhet, och vilja att finna lösningar. Dessa skulle kunna gå igenom och se om mitt förslag – eller något annat som förbättrar läget – skulle kunna fungera.
Något måste i alla fall göras. Oavsett vad man tycker om Göran Johanssons förslag måste vi alla inse att så som det är nu kan det inte fortsätta.
MERIT WAGER
Debattör i flyktingfrågor sedan 1995
