Många tror nog att tvångsinlösen av människors egendom framför allt görs för ändamål som allmänna vägar och järnvägar eller offentliga byggnader. Så var det - förr. I dag är det oftast privata aktörer som förses med mark med hjälp av politiker och tjänstemän i stat och kommun.
Inom kort fattar regeringen beslut om ett fall som gäller Ivan Rönnbäck, 72. Borlänge kommun vill tvinga honom att lämna det hus som varit hans hem de senaste 40 åren. Tomtmarken ska överföras till det privata speditionsföretaget Maserfrakt AB som har etablerat sig i grann-fastigheten. Allt enligt en ny fastighetsplan som kommunen har drivit igenom efter påtryckningar från Maserfrakt AB.
När Ivan Rönnbäck köpte sitt hus i slutet av 1960-talet var det omgivet av åkermark och andra bostadshus. Men 1977 beslutade Borlänge kommun om en detaljplan som banade väg för olika företag. Kommunen försäkrade att Ivan Rönnbäck inte skulle påverkas. Alla eventuella uppköp av tomtmark skulle ske under frivilliga former.
Hela området, som heter Stora Backa, omfattar flera hundra tusen kvadratmeter. Under årens lopp har Ivan Rönnbäck fått allt fler nya grannar i form av butikskedjor som Biltema, Överskottsbolaget och Blomsterlandet. Även Maserfrakt har etablerat sin verksamhet och gradvis brett ut sig i området.

Inget av detta stör Ivan Rönnbäck. Han bor i utkanten av området och åt andra hållet vetter tomten mot orörd natur. Han vill bara bo kvar i sitt hus. Precis som för många andra människor betyder hemmet väldigt mycket för Ivan Rönnbäck. Han har målmedvetet rustat huset så att det ska klara hans behov som äldre. Vart skulle han annars ta vägen? Hur skulle han kunna få tag i en likvärdig bostad för den måttliga ekonomiska ersättning som kan skulle få om tvångsköpet blev av?
Men Maserfrakt AB har inte varit intresserat av att diskutera villkor för "fredlig samexistens". Bolaget ville ha tomten - och kommunen ställde upp. Ivan Rönnbäck överklagade kommunens beslut till Länsstyrelsen, som gav honom rätt och rev upp planen. Det kunde inte kommunen och Maserfrakt AB acceptera, så de överklagade till regeringen, som alltså ska fatta beslut inom kort.
Ibland måste enskilda flytta på sig. Grundlagen säger att enskildas egendom får tas med tvång bara för "angelägna allmänna intressen". Men skrapar man på ytan i Borlängefallet återstår endast snäva företagsekonomiska intressen. Att ta en fastighet med tvång ska dessutom alltid vara en sista utväg. Om det finns alternativ som är mindre in-gripande för den enskilde ska dessa väljas. Rent konkret vill Maserfrakt AB använda Ivan Rönnbäcks tomt för att dumpa jord - trots att man lika gärna kan göra det någon annanstans.
Även Europakonventionen skyddar äganderätten, och ger ett särskilt skydd för människors hem. Dessutom förutsätter plan- och bygglagen att en plan utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda.

I oktober 2008 upphävde regeringen en detaljplan i Burlövs kommun. Fastighetsbolaget Brinova skulle bygga en lastbilsterminal till transportföretaget DHL. Bolagen ville ha en extra tillfart till terminalen, med följd att en familj skulle tvingas flytta från sitt hem. Regeringen kom fram till att kommunen inte hade visat att det från allmän synpunkt varit nödvändigt att utforma planen på ett sådant sätt att familjens hem behövde offras. Det slogs fast att familjens intresse av att bo kvar vägde tyngre än intresset av att förverkliga planen.
Fallen i Burlöv och Borlänge är långt-ifrån unika. En statlig utredning har visat att för drygt 30 år sedan tvingades människor avstå mark till förmån för stat och kommun i 79 procent av de fall där tvångsförfoganden var aktuella. 2005 gällde omvända proportioner: I 65 procent av fallen var det privata företag som försågs med mark upp- backade av offentliga maktmedel. Det verkar som att "angelägna allmänna intressen" i hög grad har ersatts med "inflytelserika privata intressen".
Många människor runt om i landet känner sig tvingade att göra upp i det tysta, trängda av kommuner, myndigheter och kommersiella aktörer. Det måste det bli ett slut på. För som fallen i Burlöv och Borlänge visar är det ofta vanliga husägare - inte deras mäktiga mot- parter - som har rätten på sin sida.



GUNNAR STRÖMMER
CLARENCE CRAFOORD