Skönhetstips och prylar

Allt om inre och yttre hälsa.

Sajten för alla vinnare

Här delas det ut superbonusar.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Storlek på text:
Skriv ut text
I onsdags gjorde polisen husrannsakan hos TV4, i samband med det skriver juristen Mårten Schultz bland annat: "Det verkar som om vissa journalister tror att det automatiskt är mer okej att, säg, en reporter bjuder statsrådet på drinkar än om vd:n för börsbolaget gör det. Men även journalisters gåvor kan naturligtvis vara bestickande". Foto: SCANPIX I onsdags gjorde polisen husrannsakan hos TV4, i samband med det skriver juristen Mårten Schultz bland annat: "Det verkar som om vissa journalister tror att det automatiskt är mer okej att, säg, en reporter bjuder statsrådet på drinkar än om vd:n för börsbolaget gör det. Men även journalisters gåvor kan naturligtvis vara bestickande". Foto: SCANPIX

Låt åklagare Kwast sköta sitt jobb

Annons:
m I onsdags gjorde polisen husrannsakan på TV4:s redaktion i Stockholm, för att hämta ett kvitto från reportern Anders Pihlblads krogkväll med statssekreteraren Ulrica Schenström. "Brott mot grundlagen", menar Journalistförbundet.
m Visserligen kan proportionaliteten av husrannsakan diskuteras, men misstankarna måste undersökas: mutmisstänkta journalister ska inte slippa undan lagen. Det skriver i dag juristen Mårten Schultz.
Det kan vara berusande med makt. Bokstavligen talat. Har man makt ökar sannolikheten för att bli bjuden på gratis champagne i baren. Eller i alla fall husets vin. Statssekreteraren Ulrika Schenström lät sig nyligen bjudas på ganska mycket vin av en företrädare för näringslivet. Nu brukar det i och för sig inte uttryckas så med journalister från kommersiella medierna, att de företräder näringslivet. Men inte var journalisten där som privatperson – det är företaget som betalar notan. Bolag är per definition vinstdrivande. Att statssekreteraren var i tjänst har ju klargjorts med omvälvande tydlighet.

Korruption är ett allvarligt samhällsproblem. Inte bara i diktaturer eller fattigdomsdrabbade länder, utan även i Sverige. Korruption är nämligen inte bara en ny chefstjänst åt domaren som stödjer diktatorn eller ett fett kuvert med dollarsedlar till byggnadsinspektören. Det kan lika gärna röra sig om en fin flaska whisky från spritföretaget till chefen för Systembolagsbutiken eller att en anställd på ett säkerhetsbolag bjuder SL-chefen på nattklubb.

Korruption kan vara en kopp kaffe vid rätt tillfälle. Korrumperande är de åtgärder som påverkar relationen mellan makthavare och allmänheten utanför de fastställda kanaler som finns för sådan påverkan. Ibland kan det vara lika illa med ekonomiskt understödd vänskapskorruption som med det feta kuvertet med sedlar: De mer subtila korruptionskulturer som kan utvecklas, kanske särskilt i mindre svenska samhällen, är så svåra att genomskåda och att få tillträde till. Det har nog många nyinflyttade entreprenörer i svenska småorter upplevt.
I Sverige har vi länge underskattat kraften i vänskapskorruptionen – betydelsen av att få sitta vid kommunalrådets bord på lunchrestaurangen. Men det finns en ökande grad av medvetenhet om problemet. Just nu riktas uppmärksamheten mot den inledda förundersökningen rörande före detta statssekreteraren Schenström, Sveriges 17:e mäktigaste person enligt tidningen Fokus rankning häromveckan, och en framträdande reporter från TV4.

Överåklagare Christer van der Kwast har fått mycket kritik för sin förundersökning i Schenström-affären. Det har varit högt och lågt, om vartannat. Mest lågt. Återigen hamnar Journalistförbundet fel och attackerar rättsväsendet som undersöker brottsmisstanken utan att fundera över det känsliga i att sitta och dricka vin med makten. Ledarskribenter i denna tidning tar till den stora släggan, raljerar friskt och kallar förundersökningen för ”löjeväckande”. Det är väl delvis beloppet som drar fram hånfullheten hos ledarskribenten. Men varför denna fixering vid summan? Är det alltid löjligare med en korruptionsmisstanke rörande 945 kronor än 945 miljoner kronor?
Det här kan förstås vara besvärande för journalister som förlägger sin research till krogen på arbetsgivarens bekostnad. Jag kan förstå att förundersökningen kan framstå som problematisk för medias företrädare om de trodde att det fanns särskilda bestickningsprivilegier för medias företrädare. Det verkar nämligen som om vissa journalister tror att det automatiskt är mer okej att, säg, en reporter bjuder statsrådet på drinkar än om vd:n för börsbolaget gör det. Men även journalisters gåvor kan naturligtvis vara bestickande. Hela syftet är väl just att skapa en relation med myndighetsutövaren, att få ett bättre läge än konkurrenten, att kanske få information före andra. Att ges en gräddfil till makten. Är inte det alltid mutans syfte?

Vad är egentligen en muta?
En muta är enligt lagen en belöning för att utöva sin tjänst. Kan även en journalist muta någon? Självklart. Men hur förhåller det sig då till meddelarfriheten, den särskilda skyddslagstiftning för meddelare som finns i yttrandefrihetsrättsliga sammanhang? Här är gränserna oklara. Kanske kan gåvor som annars skulle vara att anse som bestickning falla utanför det straffbara området om motprestationen är information som faller under meddelarfriheten. Det är en fråga som vi i sådana fall måste ta upp: Hur långt ska det vara acceptabelt att köpa sig privilegierad information från makten med stöd av meddelarfriheten? Vart går gränsen för hur mycket ersättning jag som offentliganställd kan ta emot från en journalist? Förundersökningen i detta fall kan kanske kasta ljus över dessa frågor, eller i alla fall öppna diskussionen.

Men jag begriper inte
hur någon demokratiskt sinnad person kan vara negativt inställd till att rättsväsendet undersöker anmälningar från allmänheten när det gäller misstankar om brott av de mest inflytelserika makthavarna. Visserligen kan proportionaliteten i husrannsakan diskuteras, men gåvor från enskilda till höga makthavare i tjänst som slutar med omfamningar borde alltid genomlysas. Sedan kanske det i slutändan inte finns anledning att döma någon för brott. Måhända är det helt acceptabelt att journalister bjuder offentliganställda på krogen i förhoppning om gentjänster, som i detta fall.
Oskuldspresumtionen – att ingen ska betraktas som skyldig förrän domstolen dömt – skall gälla även för makthavare. Och i tvivelsmål ska de misstänkta gå fria. Men hur det är med den saken kan vi inte veta förrän saken prövats – låt därför åklagaren sköta sitt jobb.

MÅRTEN SCHULTZ
Jurist (jur dr.) och rättspolitisk debattör
Bloggar om juridik på www.martenschultz.wordpress.com och är den förste att citera The Smiths i en svensk rättsvetenskaplig tidskrift.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
DEBATT
Annons:
Mest lästa om debatt
Fler mest lästa om debatt
Annons:
Annons:
Sidan 4: Debatt
Senaste nytt
SPORT
NÖJE

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader