Så kom det logiska resultatet av Mona Sahlins besked om nyval till partistyrelsen och VU vid extrakongressen till våren. Eftersom beslutet om prövning av posterna kom lite väl snabbt, även för många av de ledande i partiet, så var det inte så överraskande med nytt besked om datum för extrakongressen.

Tidigareläggningen innebar en tydlig signal till dem som tog beslutet om att sätta alla poster till förfogande. Om partiarbete skall fungera krävs också förankring. I Norrbotten gjorde socialdemokraterna ett jättebra val till riksdagen trots att partiet leddes av Mona Sahlin. Här kan inte sägas att Sahlin skulle ha fungerat som sänke i valrörelsen.
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har nu fått helt andra frågor än politikens innehåll på halsen. Jag kan tänka mig att det var detta som gjorde att extrakongressen tidigarelas och därmed också blev en signal till Mona Sahlin om att loppet är kört - och inte bara till Mona utan även till övriga ledande i kretsen runt henne.

Situationen hade inte behövt ske om partiledningen hade haft lite is i magen. Nu är skadan skedd och det gäller att göra det bästa möjliga av situationen. Jag delar Mona Sahlins uppfattning att det inte går att gå till val med samma personer som varit ansiktena utåt i de senaste två förlustvalen.
Nu måste förnyelsen ske. Nu finns chansen och egentligen också tvånget att skapa något nytt för framtiden. Vi måste få tillbaka urkraften inom arbetarrörelsen. I dag har det gått så illa att fler arbetare röstar på borgarna än på oss inom socialdemokratin. LO och dess förbund var tidigare viktiga plattformar för politikens innehåll och dess bärande stomme. Som gammal facklig ledare känner jag mig väldigt vilsen med LO-fackens dagliga roll. Visst har världen förändrats med åren och också människors strävan om vad som är ett bra liv. Men det behöver inte innebära att man lägger sig på rygg och aktar sig att driva viktiga principiella frågor.

I går lyssnade jag på Ulrica Messing på TV4 där hon satt med maken, storföretagaren Torsten Jansson. Hon med ministerposter och lång erfarenhet inom socialdemokratin och han som gammal Muf-ordförande. Båda menade att det i dag inte var någon större skillnad i den förda politiken mellan partierna. Här har vi den egentliga kärnfrågan. Ska vi socialdemokrater försöka att bli bättre moderater eller ska det finnas en tydlig skiljelinje mellan partierna? Min bild är tydlig. Det behövs en förändring i den förda politiken och också nya friska krafter. Skillnaden ska inte vara hårfin mellan oss och Moderaterna. Med nuvarande garnityr blir det svårt att byta spår.

Men jag har upptäckt en stjärna i arbetarrörelsen som kan bli den som leder oss rätt i framtiden. Jytte Guteland utstrålar intelligens och har under eftervalsdebatten visat prov på såväl integritet som analytisk skärpa och mod. Vid en ålder av 31 år har hon redan skaffat sig en gedigen politisk erfarenhet. Om inte jag minns fel var Mona Sahlin i samma ålder när hon blev arbetsmarknadsminister. Ett par dagar efter valet 2014 fyller Jytte Guteland 35. Med Jytte Guteland som nytt ansikte för partiet skapas en tydlig förnyelse som inte går att vifta bort. Hon är medial och karismatisk, vilket inte heller är till nackdel för partiet.

Inför valet att få gamla tröskverk som Thomas Östros, Ylva Johansson, Sven-Erik Österberg som ledare eller en extraordinär begåvning som Jytte Guteland är mitt val är enkelt. Med Jytte Guteland som partiledare så ser jag ljust på framtiden för Socialdemokraterna och möjligheterna för revansch under nästa valrörelse.



LARS TÖRNMAN
Lars Törnman, S, är kommunalråd i Kiruna. Han har tidigare varit gruvarbetare, fackföreningsman och partiledare för Kirunapartiet.