Efter valet är det många socialdemokrater som i allmänna och oklara ordalag efterlyst en förnyelse av politiken. Däremot har det inte funnits särskilt många som förmått konkretisera kritiken och formulera förslag till förändringar. Thomas Östros tillhör emellertid dem som faktiskt gjort det. I flera olika sammanhang har han argumenterat för en förändring av bland annat skattepolitiken.
Därför tycker jag det är synd att han lämnar den högsta partiledningen. Han är en osedvanligt kreativ tänkare och har bevisligen en förmåga att pröva nya tankar och idéer. Dessutom finns det inget överflöd av aktiva politiker inom vårt parti med en gedigen akademisk bakgrund.

Jag har full respekt för valberedningens svåra arbete. Efter ett uselt val är det dessutom rimligt att ge nya partikamrater ett större ansvar. Min poäng är inte att valberedningen gjort ett dåligt jobb. Nej, däremot finns det skäl att påminna om att det inte finns något självklart samband mellan personförändring och politisk förändring. Det finns ingen given logik som säger att nya ledamöter alltid är mer nyfikna och mer beredda att ompröva än de som suttit en tid.

För utan tvekan, Socialdemokraterna måste pröva och ompröva delar av den praktiska politiken. Låt mig bara ta ett exempel; Risken är uppenbar att vi inom kort kommer att få uppleva massarbetslöshet och arbetskraftsbrist på en och samma gång. Förbättrad konjunktur löser inte automatiskt problemet. Orsaken är att de arbetslösa har små eller inga möjligheter att ta de nya jobb som skapas. Nästan 200 000 arbetssökande saknar utbildning efter grundskolan.
Dagens arbetsmarknadspolitik löser inte problemet. Möjligheterna att studera och höja kompetensen är för många obefintliga. Det saknas utbildningsplatser och det saknas framför allt ekonomiska möjligheter att studera för många.
Socialdemokratins dilemma är att vi knappast kan hävda att vi sitter inne med lösningen. Förvisso har vi föreslagit fler platser och förbättrade ekonomiska villkor för vissa, men jag tror att det fordras betydligt mer.
Av samma skäl förstår jag Östros funderingar kring skattepolitiken. Vi måste forma en politik som stimulerar jobb och tillväxt.

Extrakongressen i helgen ska välja en ny partiledning. Det är det beslut som ska tas. Självklart kommer valet att följas av rungande applåder. Det behövs. Den nya partiledningen behöver vårt stöd. För det är sedan som den verkliga omprövningen börjar.
Det är inte första gången socialdemokratin har stått inför uppgiften att anpassa politiken efter en förändrad omvärld. Fjolårets val var visserligen det sämsta sedan demokratin infördes, men partiet har upplevt svåra motgångar vid fler tillfällen. Behovet att förändra och utveckla politiken är alltså inget nytt, det är snarare en livsstil för socialdemokrater.
Det går förstås att åstadkomma förändring genom att byta ut personer. Men en verkligt trovärdig förändring kräver att den omfattar alla, ja, i alla fall nästan alla, både nya och gamla.

Unga eller gamla, nyvalda eller veteraner, det viktigaste just nu för Socialdemokraterna är att vi får ledare som är beredda att pröva och när så krävs ompröva vår praktiska politik.