ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Representanter från FRIO, Förtroenderådens Riksorganisation, anklagar kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén för att ha skapat en omöjlig situation på landets fängelser. Till höger häktet i Sollentuna. Foto: LARS SANDBERG och KRISTER LARSSON
Representanter från FRIO, Förtroenderådens Riksorganisation, anklagar kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén för att ha skapat en omöjlig situation på landets fängelser. Till höger häktet i Sollentuna. Foto: LARS SANDBERG och KRISTER LARSSON

Lars Nylén måste sparkas

ANNONS:
I lördags hittades en 32-åring som hade hängt sig i polisens arrestlokaler i Sollentuna. Hittills i år har minst två personer begått självmord på häkten och drygt 20 självmordsförsök har rapporterats.
Representanter från Förtroenderådens Riksorganisation menar att kriminalvårdens generaldirektör Lars Nyléns sätt att styra skapar en miljö som ökar antalet självmord på landets anstalter och häkten.
De skriver: Kriminalvården inför absurda förbud i syfte att kuva intagna. Vi får inte spegla oss, inte läsa vissa tidningar och snart får vi inte ens ha egna kalsonger.
I samband med att kriminalvårdslagen reviderades 1 april, så införde kriminalvården samtidigt ett stort antal nya regler för de intagna - däribland en hel del till synes fåniga förbud. För att ge några exempel: förbud mot att spegla sig i träningslokalen eftersom det påstås främja en osund kroppskultur, förbud mot att ha kontakt med anhöriga som har IP-telefoniabonnemang, förbud mot att inneha och läsa vissa tidningar samt böcker. Fångar får bara ha begränsat antal foton på nära och kära (max 20 stycken), vi får inte använda tandtråd eller röka på det egna bostadsrummet. Som om det inte var nog planerar kriminalvården även att införa förbud mot att inneha egna kalsonger, förbud mot att köpa annat än torrvaror och viss burkmat i anstaltskiosken (endast chips, godis, läsk och liknande ska få köpas).

Ovan är ett urval av de många förbud som saknar någon egentlig grund. Förbuden har alltså inte något med säkerheten att göra, utan de är till för att kuva oss intagna. Missförstå oss inte, vi vet att vi sitter dömda till att avtjäna ett straff, och självklart måste säkerheten och samhällsskyddet upprätthållas. Men det får inte gå till ytterligheter. För när säkerheten går till överdrift ökar återfallen; desto mindre dräglig tillvaro som vi genomlever, desto större blir animositeten gentemot samhället och desto mindre rehabiliterade blir vi. Det i sin tur leder till att återfallsfrekvensen ökar. Forskning har nämligen visat att desto hårdare och brutalare som frihetsberövade behandlas, desto större är risken för återfall.

Så fort det handlar om regler
och lagar för fångar verkar alla gränser kunna passeras.
Förbudet mot att läsa vissa typer av böcker och tidningar är exempelvis grundlagsvidrigt. Det framgår inte av lagstiftningen vilken typ av litteratur som ska kunna förbjudas, utan det blir upp till enskilda tjänstemän att bestämma. Kriminalvården försöker då genom olika argument hävda att det handlar om en säkerhetsrisk eller att en viss skrift inverkar menligt på behandlingsverksamheten. Ta pornografiska tidningar som exempel, där hävdar kriminalvården att det finns ett klarlagt samband mellan pornografi och vissa typer av brott. Men aktuell forskning visar på tvetydiga resultat; ett flertal undersökningar har till exempel funnit att det så gott som saknas ett orsakssamband mellan pornografi och sexuell aggression. Detsamma gäller alla typer av vapentidningar som numera är förbjudna, det finns inga vetenskapliga rön som visar på att läsandet av vapentidningar skulle öka risken för våldsbrott.

Och frågan är var gränsen går.
Ska en dömd mördare inte få läsa en vanlig dagstidning eftersom den innehåller beskrivningar av mord och dråp? Det mest orimliga av alla förbud är ändå det som förvägrar intagna att ringa till IP-telefonibaserade abonnemang, då intagnas telefoni i kriminalvården påstås inte kunna hantera IP-abonnemang ur säkerhetssynpunkt. Konsekvensen är exempelvis att en av de många intagna inte längre kan ringa sin 8-åriga dotter som han har ringt dagligen under de senaste tre åren. Modern till dottern har inte råd att byta till ett dyrare abonnemang (det kan kosta flera tusen kronor). Det är inte acceptabelt att anhöriga ska tvingas genomgå ett kostnadskrävande abonnemangsbyte, att barn till intagna inte ens kan prata med sin förälder.

Utvecklingen tyder dessutom på att samtliga abonnemang i Sverige snart kan vara IP-baserade. Innebär den tekniska utvecklingen att det i slutändan kommer vara så att inga intagna kommer att få ringa till några anhöriga överhuvudtaget? På annat sätt kan kriminalvårdens riktlinje inte tolkas. Regler för reglernas skull verkar alltså vara något som kriminalvården har anammat fullt ut. Den här sortens ofta meningslösa förbud skapar bara irritation och aggression bland de intagna, anhöriga och även bland personal.

Allt det ovan beskrivna är ytterligare ett led i generaldirektör Lars Nyléns säkerhetsmässigt överdrivna samt konfrontatoriska sätt att styra. Hans sätt att leda har bland annat format den negativa miljö som har medfört att antalet självmord har ökat explosionsartat på landets anstalter och häkten. Nylén har alltså skapat en ohållbar situation som även kriminalvårdspersonal uttrycker sitt missnöje över, vilket visade sig tydligt när Kronobergshäktets chef Lars-Åke Pettersson slutade sin tjänst i protest.
Fängelsedömda blir inte laglydiga samhällsmedborgare genom att utsättas för absurda förbud och en hänsynslös attityd, utan det krävs ett humant samt bestämt ledarskap från kriminalvårdens högsta chef. Enda sättet att lösa den nuvarande krisen blir därmed att sparka Lars Nylén, vi måste återinföra vårdbegreppet på svenska fängelser och häkten. Att trakassera fångar leder inte till ett bättre samhälle - varken på anstalter eller i det samhälle vi sedan ska ut till.



Ricard A. R. Nilsson,
fil. mag. sociologi, fil. kand. psykologi, ordförande FRIO, intagen anstalten Tidaholm

Ingemar Dahlström,

 vice ordförande FRIO, intagen anstalten Kumla

Maximillian Kuutti,

 ledamot FRIO, intagen anstalten Tidaholm

Pierre Larancuent,

 engagerad i FRIO
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: