Många människor skulle ha darrat som hundar inför en jordbävning, om de vetat vilken frihet de har. Du går långt för att upptäcka mirakler och glömmer bort att de finns inom dig. Alla årstider existerar i din själ och du kan ligga blick stilla och resa långt bort.
Den värsta sjukdomen som härjar bland människor i dag är ensamheten. Det borde skrivas i lagen att ingen levande varelse skulle bli övergiven och utdömd. Sitt hos mig är den döendes sista önskan. Världens mest förmögna person ber inte om att få se börshusens tomtebloss när dagarna är räknade.
Meteorologerna har lön för att de sprider sina vädersatelliter till våra drömmar och önskningar. Under några veckor trängs miljoner svenskar på ett stort märke och försöker samla nektar inför den tid som kallas fri.

Glädje, lust, passion och kärlek syns inte i bruttonationalprodukten. Kärleken är det starkaste kärnkraftverket på jorden. Den tar aldrig semester och den har sina egna röda dagar i almanackan.
Det mesta som sker inom människan är bortom politikernas och lagstiftarnas makt. När du reser mellan ögat och hjärtat behöver du inte pass eller visum. Då kan ingen polis visitera din kropp på flygplatsen.
Det högsta berget och det mäktigaste havsdjupet finns i din själ. En människa som har frid med sig själv och omgivningen behöver inga utmaningar med klätterskor och dykarmask. Många tror att det stora äventyret hägrar utanför deras kroppar. När de rest tusentals mil har de inte kommit längre än till sina egna hjärtan.
Vi hetsar varandra till att vara för mer och över: Vem har sett och upplevt mest under den fria tiden? En resa till Australien eller Jamaica sägs besegra stillheten på en balkong och fyrtio hjärtslag ifrån en insjö i Småland. Lär dig att själen gärna vilar på ett blomblad och bered din blick på skönheten i ett rapsfält vars färg som inte ens Rembrandt kunde ha blandat sig till.

I Sverige lever mästare bland snickare, sotare, målare och murare, men man borde ge samma titel till alla som behärskar jämnmodets och tålighetens svåra konst. Så länge du har mat på bordet och en kropp och själ utan sjukdomar är dina förutsättningar för ett rikt liv synnerligen goda.
Även när du står vid en maskin eller ett löpande band så är din själ fri. Ord och drömmar färdas med ljusets hastighet.
Fem timmar vid en strand eller i en berså räcker gott för kropp och själ att återhämta sig efter en veckas hårt arbete. Det gäller bara att hålla sinnena öppna. Vissa människor inbillar sig att många upplevelser under kort tid är bättre än att de sitter utan sysslor.
När människans kropp är för liten, så skrattar och gråter hon. Drömmar och önskningar förvandlas lätt till bråk och hårda ord. Vi skulle ju älska och njuta och vila i lust och skönhet, men sedan somnade och vaknade vi i en sked med beska droppar. Plötsligt är kropparna alldeles intill varandra och alla gömställen utplånade.
Om du inte sitter i fängelse har du aldrig långt till ett hav, träd eller sädesfält. Blommor överlistar asfalt; snön kan inte dölja solen och himlen. Muskler som vandrat glömmer aldrig en kilometer eller mil. Du har alltid två timmar över innan du skall vilar dig efter dagens arbete. Spädbarn kan man rulla i vagn och bära på magen.

Inte sällan blir den lediga tiden till en fotboja. Allt som vi inte hunnit med dessförinnan pressas samman till en buljongtärning som är tänkt att smaksätta festmåltiden. Glöm inte dina sjuka och åldriga föräldrar. Syskon och vänner måste beredas rum i sommarstugan. Det händer att de ringer i sista stund och delger dig sina planer.
Vilans puls är satt på undantag, när semestern nalkas. Förväntningarna blir en tro högre än livet. Förr i tiden stängdes den svenska industrin nästan på en och samma dag den första veckan i juli. Numera är de arbetsfria dagarna spridda över en längre period.
De vuxna människorna skruvar fast barnens drömmar och planterar sina egna önskningar i de små liven. Pojkar och flickor som är fem eller tio år har lärt sig att alla stunder som kallas händelselösa är lika med den tråkiga tillvaron.
Vi spänner bågen och siktar på semestern, julens högtid och helgen efter varje arbetsvecka. Tusentals män och kvinnor sliter i fyrtio år, men får aldrig uppleva en enda dag av pensionen. De sparar i försäkringar och räknar kronor utöver folkpensionen. Det sista hjärtslaget är obarmhärtigt och tar ingen hänsyn.

Skolbarnen räknar timmarna fram till den sista lektionen på fredagen och de är experter på avstånden till de olika loven under vår- och hösttermin. Föräldrarna planerar inför semestern och resan som skall lägga bladguld kring den mer eller mindre trista vardagen under fyrtiosex veckor.
I dag, i morgon och nästa månad borde vara ett enda ögonblick, ty däri finns de omistliga miraklerna som inte känns vid snö, sol eller klocka.
Om jag lär mig att behärska den konsten, så är jag till freds med livet.


Björn Ranelind
Författare, stannar helst kvar i Sverige på sommaren och njuter tillsammans med sin familj.